Jag har just avslutat Expedition Pata, boken som handlar om äventyraren Patrick Degermans spännande resor till omöjliga avkrokar runt hela världen (intressant och välskriven bok med fina bilder, förresten. Läs den!).
Så då han stegade in på café Carl de Mumma idag så var det verkligen nära ögat att jag skulle ha moikkat på honom som på vilken annan bekant som helst.
Upprepa hundra gånger: Hälsa inte på kändisar. Hälsa inte på kändisar. Hälsa inte...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett evigt firande
Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...
vaddådå? Han skulle säkert ha blivit glad över det. Nåja, alla blir ju inte det...jag har en gång hälsat på Tommy Taberman på nån nattklubb i Helsingfors (detta var på Fiskars-tiden). Han var inte positivt inställd...påstod att han inte visste var Karis var. Man lär sig
SvaraRaderaJag tror nog att det är bäst att ligga lågt med hälsandet på alla sorters kändisar...
Radera