Jag försökte faktiskt, men kunde inte avstå från att skriva en kort men hjärtlig hyllning till tonårspojkars underbara förmåga att sova sig igenom jordbävningar, explosioner, världskrig och morgnar i det Karlssonska residenset.
Klockan 05.08 i morse gick ytterdörren för sista gången för natten och alla tre söner och en extra övernattningsgäst hade anlänt hem och stupat i säng. Det är ju en tidpunkt då jag normalt skulle kunna tänka mig att stiga upp, men eftersom det var lördag och första semesterdagen så försökte jag mig på en sovmorgon. Vid 6-tiden märkte den psykedeliska katten Mimmi att hon var hungrig och upphov sin genomträngande stämma först för att få mat och en stund senare för att släppas ut. Vid 8-tiden lämnade jag sängens mjuka famn och steg upp för att hänga tvätt, hämta tidningar och laga frukost. Brödrosten väsnades i morgontystnaden och vattenkokaren plingade. Pojkarna sov. Vid 9-tiden anslöt sig Maken till den vakna delen av familjen. Kaffekokaren puttrade. Vid 10-tiden testade Maken Treans moped som har krånglat med startandet. Den startade. Maken gasade. Ljudligt. Pojkarna sov. Strax därefter anlände Fortums elmontör för att byta ut vår elmätare till en onlinemätare. Det diskuterades högljutt vid elskåpet i nedre våningen. Tvättmaskinen centrifugerade. Ett utryckningsfordon drog igång sirenerna nånstans i närheten. Ljudnivån måste ha påmint om den på Piccadilly Circus eller på lokalderbyt mellan EIF och BK. Pojkarna sov.
Maken och jag åkte in till stan för att gå på torget, köpa jordgubbar och se på gamla brandbilar. Jag kontemplerade att ta hem en för att medelst sirener väcka den sovande populationen, ifall de skulle sova då vi kom tillbaka hem. Det gjorde de.
Ostörd och oskyldig sömn - vilken underbar egenskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar