"Full warp speed ahead, Mr Spock", sade Trean och vecklade in sina långa ben i bilens framsäte. Klockan var 13 minuter över sju en kylig höstmorgon och jag hade redan suttit ett par minuter i bilen med motorn igång. Ändå var det inte jag som hade en tid att passa, jag skulle inte ha fotisträning på centrumplan kl 07.30 (sharp!) utan skulle ha föredragit att utföra mina morgonsysslor i normal takt och ta mej till jobbet i lugn och ro till tonerna av morgon-Vega. Men nu var vi alltså lite sena och det blev alltså lite bråttom.
Det är märkligt hur olika tidsuppfattning man kan ha. Jag är själv i princip alltid i tid, gärna lite i förtid, medan sönerna i princip alltid är lite sena. Man kan lugnt säga att detta fenomen har förorsakat en del friktion under åren. Samåkning är inte så kul alla gånger.
Hur det gick? Jo, han hann. Såklart. Warp speed Tenala - Centrumplan funkade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett evigt firande
Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...
tvåan och trean i ett litet nötskal :)
SvaraRaderaEttan också faktiskt. I det här avseendet är det mera Makens gener som vann...
SvaraRadera