En ny bekantskap i Sverige visade sig vara en Eurovisionsfreak med imponerande kunskaper om artister och låtar flere årtionden bakåt och alla festivaler samlade på dvd. (Dom finns tydligen i massor och dyker upp på de mest otroliga ställen nuförtiden, Eurovisionsfreakarna alltså.)
Så vi diskuterade Pernilla Karlsson och Loreen och Lordi en stund. Men då han imponerade med att sjunga refrängen ur "Nuku pommiin" för oss, kände jag att jag måste dra fram mitt starkaste kort och berättade att Thomas Lundin är en av mina vänner.
Det visade sig att sällskapet mycket väl visste vem Thomas är och tycker han är en intressant och spännande personlighet. Jag fick nog lite hjältestatus, åtminstone tillfälligt.
Tack Thomas, för att du indirekt gav mej en stund i solen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett evigt firande
Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...
Tack för att någon kunde hjälpa dej för att en stund komma i solen ! säjer din mamma
SvaraRadera