Fjortonårsdag

Femte juni för fjorton år sedan grydde med fågelsång och lite småkylig försommar- sol. Ni som läst mina tidigare förlossningsminnen kan kanske gissa er till hur det gick sedan. Vattnet gick - som vanligt - och det bar av mot BB i Ekenäs där Trean kom till världen sent på fredagseftermiddagen.
Barnmorskan som checkade in mig sade förtröstansfullt vid morgonkaffet att Trean nog anländer under hennes arbetsskift, men han tog lite tid på sig så hon fick faktiskt lov att jobba lite övertid för att kunna vara med och dra ut honom med sugkoppen. Maken som redan var van vid förlossningar och förlossningssalar satt mestadels i gungstolen och löste Husis fredagskorsord. Men steg pliktskyldigt upp nu och då för att ta lustgasmasken av mig  när det började bli lite väl lustigt i förlossningssängen.
Grattis till Trean idag och tack för ett fint fjortonårskalas!

Vår önskan att få en Trea drevs av olika motiv. Ett av dem var min önskan att ännu en tredje gång få njuta av den alldeles speciella atmosfären på BB. Att få tillbringa några dagar i en liten kokong där du och din nya, härligt doftande, ljuvliga baby blir omhändertagna och påpassade dygnet runt. En varm, kravlös tillvaro där tiden står stilla och det enda du behöver lystra till är gnyendet från den lilla babykorgen bredvid sängen. Ja, och dina egna matturer förstås. Du går omkring i BB's rosa nattlinne och behöver inte bekymra dig om tvätt eller matlagning. Lite mascara och ett par drag med hårborsten inför besökstiden är det enda som behövs, för en nyförlöst mor strålar ju som en nyponros.

Lite nya vanor hade införts på BB sedan förra gången. Tuttar ansågs inte längre lämpliga åt babyn, så jag och trebarnsmamman som jag delade rum med smugglade hastigt in egna tuttar och tuttflaskor till vår barn. Lyxen att rulla iväg babykorgen till babysalen på kvällskvisten för att kunna njuta av ostörd sömn var det  också slut på - önskvärt var att alla hade sina barn med sig på rummet.
Men visst njöt vi, Trean och jag, under dagarna på BB medan vi lärde känna varandra och den där långsamma rytmen som baby och mamma ska ha för att klara av den kommande vardagen. Visst längtar man ut från kokongen, hem till den övriga familjen och livet utanför, men ändå är det lite skrämmande att dra på sig de egna jeansen, packa ner alla de fina presenterna som besökarna har hämtat och ta farväl av BB's mjuka famn. Speciellt då man vet att det är sista gången man drar in den alldeles speciella doften i näsan och låter BB-dörren smälla fast bakom ryggen.