Vi har firat påsk i Ystad. Ett stort, glatt, ystert gäng goda vänner. Tre dagar med tokroligt och spännande program, god mat, massor att dricka, skratt och skrik. Vädret var egentligen det enda som inte riktigt klaffade. Istället för det varma soliga aprilvädret vi hade hoppats på fick vi njuta av allt mellan blåst, regn, snö och sol. Men det finns som bekant inga dåliga väder, bara dåliga kläder.
 |
| Regnkläder var på sin plats under skurarna. Man kallade oss Barba-familjen... |
 |
| Insvepta i filtar och utrustade med Ullmax, mössor och vantar gav vi oss ut på en rundtur i Wallanders fotspår. I en härlig gammal brandbil. Och spred glädje till förbipasserande på vägen. |
Vi beundrade de vackra små husen i staden och njöt av de fina påskdekorationerna.
Vi snavade inte över några lik men Kurt satt på kaffe på Fridolfs konditori, som så ofta. Diskussioner om vem som är den rätte Wallander uppstod nu och då. Jag har faktiskt fattat ett visst tycke för Kenneth Branagh...
 |
| Sankta Maria kyrka berättar jag mera om senare. Det äventyret kräver ett eget inlägg. |
Ett JÄTTESTORT TACK till våra superba värdar (Hej Birgit och Conny!) som hade vänt ut och in på sig för att planera programmet för dagarna tre och bjöd oss på så mycket gott. För en kontrollfreak (jag, alltså!) var det en nyttig upplevelse att släppa taget och inte ha koll på tidtabellen hela tiden. Programmet avslöjades nämligen för oss bit för bit, så det var bara att gilla läget. Och det gjorde vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar