Historiens vingslag i kyrktornet

Av allt det roliga vi hann med under tre dagar i Ystad utkristalliserar sig nog besöket hos Tornväktaren i Sankta Maria Kyrka på långfredagen som det mest minnesvärda programinslaget. 

Trötta efter tidig start hemifrån och lång resa med flyg och tåg, sightseeing i brandbil, bastu (jo, riktig bastu!) och grillmiddag (tack till grillmästare Roger som skötte matlagandet ute i regnet och blåsten!), vandrade vi vid åtta-tiden iväg i duggregnet mot stadens centrum. Vi klättrade upp i kyrktornet, förbi våningen med de mäktiga kyrkklockorna och steg upp i Tornväktarens tornrum. Rummet var mysigt inrett med en fåtölj, TV, små mysiga lampor och en massa Elvisaffischer. Ett ljus brann i en lykta och Elvis spelade i bakgrunden. De mäktiga takstockarna inramade de fyra små tornfönstren genom vilka tornväktaren blåser sin nattliga trudelutt... 

Vänta nu, vadå Elvis?!? Ja, den nuvarande tornväktaren är ett stort Elvis-fan och har faktiskt inrett tornrummet till ett litet Elvis-museum. Jag vet, man kommer osökt att tänka på Quasimodo eller Fantomen på Operan, men tornväktare Roland Borg är nog en mycket verklig man med fötterna stadigt på jorden. Lurblåsare i tredje generationen är han. I god form efter att ha klättrat de 108 trappstegen upp i tornet varje kväll i 43 år. Och nu skolar han in sin son i tornväkteriet också. 

Lurblåsandet sköts alltså av livslevande personer, precis som på 1600-talet då traditionen lär ha kört i gång. Varje kväll, 365 dagar om året. 21.15 en blåsning i alla fyra vädersträck, 21.30 två blåsningar, 21.45 tre blåsningar och 22.00 fyra blåsningar åt alla håll. Och så fortsätter det till klockan 01.00. Ett ensamt jobb, men ack så viktigt. 

En reservlur måste man ha, båda i koppar.

Kvart över nians blåsning, mot norr

Ibland, under turistsäsongen, drar tornväktaren på sig sin officiella blå kåpa mitt på dagen och stiger ut på torget för att demonstrera sin lur och posera för kamerorna. Men uppe i tornet, ensam i natten, då duger jeans och topparock riktigt bra. 

Tidtabellen får han inte glömma även om han är mitt uppe i en bra bok eller en spännande film, men vid fotbolls-VM 1994 förlät Ystadborna honom då blåsandet blev någon minut försenat pga ett avgörande i en spännande match. 

Här hade Finlandsgästerna varit on the road i ungefär 18 timmar. Trötta var vi, men glada.