Av allt det roliga vi hann med under tre dagar i Ystad utkristalliserar sig nog besöket hos Tornväktaren i Sankta Maria Kyrka på långfredagen som det mest minnesvärda programinslaget.
Trötta efter tidig start hemifrån och lång resa med flyg och tåg, sightseeing i brandbil, bastu (jo, riktig bastu!) och grillmiddag (tack till grillmästare Roger som skötte matlagandet ute i regnet och blåsten!), vandrade vi vid åtta-tiden iväg i duggregnet mot stadens centrum. Vi klättrade upp i kyrktornet, förbi våningen med de mäktiga kyrkklockorna och steg upp i Tornväktarens tornrum. Rummet var mysigt inrett med en fåtölj, TV, små mysiga lampor och en massa Elvisaffischer. Ett ljus brann i en lykta och Elvis spelade i bakgrunden. De mäktiga takstockarna inramade de fyra små tornfönstren genom vilka tornväktaren blåser sin nattliga trudelutt...
Vänta nu, vadå Elvis?!? Ja, den nuvarande tornväktaren är ett stort Elvis-fan och har faktiskt inrett tornrummet till ett litet Elvis-museum. Jag vet, man kommer osökt att tänka på Quasimodo eller Fantomen på Operan, men tornväktare Roland Borg är nog en mycket verklig man med fötterna stadigt på jorden. Lurblåsare i tredje generationen är han. I god form efter att ha klättrat de 108 trappstegen upp i tornet varje kväll i 43 år. Och nu skolar han in sin son i tornväkteriet också.
Lurblåsandet sköts alltså av livslevande personer, precis som på 1600-talet då traditionen lär ha kört i gång. Varje kväll, 365 dagar om året. 21.15 en blåsning i alla fyra vädersträck, 21.30 två blåsningar, 21.45 tre blåsningar och 22.00 fyra blåsningar åt alla håll. Och så fortsätter det till klockan 01.00. Ett ensamt jobb, men ack så viktigt.
 |
| En reservlur måste man ha, båda i koppar. |
 |
| Kvart över nians blåsning, mot norr |
Ibland, under turistsäsongen, drar tornväktaren på sig sin officiella blå kåpa mitt på dagen och stiger ut på torget för att demonstrera sin lur och posera för kamerorna. Men uppe i tornet, ensam i natten, då duger jeans och topparock riktigt bra.
Tidtabellen får han inte glömma även om han är mitt uppe i en bra bok eller en spännande film, men vid fotbolls-VM 1994 förlät Ystadborna honom då blåsandet blev någon minut försenat pga ett avgörande i en spännande match.
 |
| Här hade Finlandsgästerna varit on the road i ungefär 18 timmar. Trötta var vi, men glada. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar