Någon slags tankar och förhoppningar hade jag visserligen i fjol vintras då jag skrev mina första blogginlägg. Men inte kunde jag föreställa mig hur roligt det egentligen är. Jag menar, jag skriver om vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Jag lägger upp foton som jag gillar, refererar till artiklar jag läst, berättar om sådant som hänt, om resor jag gjort och om mat som jag lagat. Och läsarna läser. Om dom vill. Inget tvång från någondera sidan.
Högst troligt fortsätter inte bloggandet i resten av livet. Men än så länge finns det oskrivna texter i mig, så en tid fortsätter jag nog. Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar