Minisemester

Idag klockade jag ut 13.43 från platsen där jag tjänar mitt dagliga bröd för att göra ett besök hos min massör. Efter massagen strosade jag upp och ner för Kungsen och köpte mig en födelsedagspresent (tack Mamma! 🥰). Sedan cyklade jag hem i maklig takt och satte mig i solskenet i trädgården. Klockan är 15.55 och det känns som om jag har haft en ledig dag! 

Korgen ska bli min nya simhallskasse. Jag köpte den på rea i Kompaniet som har slutförsäljning. Ännu finns där ett och annat guldkorn, så passa på att fynda innan det är försent!

Nu ska jag fortsätta att njuta av min lediga dag. 

Fasansfulla nyheter

Läser oroväckande nyheter. Ta in vatten? Av okänd anledning?? Utredning och diskussion av nöden. Sommarens båtsemester kan vara i fara. 

Att pendla mellan hopp och förtvivlan

Igår kom sommaren. Äntligen. Ungefär halv elva på förmiddagen. Jag slängde strumporna och letade fram ett par capribyxor. 

Viktigare ändå var att min gudson J firade sin studentfest igår. Man kan ju bli lite tårögd av bara farten, för det var inte länge sedan han var kortare än mig och inte kunde läsa och skriva. Och så blev jag lite nedstämd då jag insåg att åren går så fort och det inte är bara gudbarnen som blir äldre utan också jag. Och jag tänkte på att nu är alla mina gudbarn myndiga och vuxna och många har redan egna barn (gudbarnbarn??). Och sedan besinnade jag mig och kom ihåg mitt yngsta gudbarn Halvan som ännu ”bara” är tonåring och har långt till myndighetsåldern. Och jag tänkte att så gammal är jag ändå inte ännu. Sedan blev jag nedstämd igen då jag tänkte på att jag kanske inte varit så värst bra som gudmor. Det finns väl inga regler för vad en gudmor ska göra - förutom kanske att förvandla pumpor till vagnar och ge gåvor som skönhet och rikedom, och det har jag varit rätt så usel på, jag har mest bidragit med böcker, biobiljetter eller plättpannor - men tiden då barnen är små är så kort och jag borde ha varit mycket mera aktiv med deras andliga och kulturella uppfostran och lärt dem en massa saker och ordnat en massa upplevelser. Sedan blev jag igen lite gladare då jag tänkte på att mina gudbarn (7 stycken) alla ändå är härliga och fina personer och (hoppas jag) lyckliga i sin tillvaro. Knappast är det min förtjänst, men jag skulle vilja tänka att jag har varit med på ett litet litet hörn (en halv procent) i deras uppväxt. 

Sedan blev jag trött på att pendla mellan hopp och förtvivlan, eller åtminstone mellan ledsen och glad. Och gick ut och satte mig i solen. Glad sommar till er alla, men speciellt till alla mina fina gudbarn. ☀️🌤🌻🌺

Iiiiik…

 

Den här rubriken kan verkligen få en att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Krigs- och krisnyheter i all ära, men detta kryper verkligen in under skinnet. 😳

Jag försöker hålla de små grå i trim med nyheter, korsord, böcker och favoriten frågesport. Men vid närmare eftertanke kanske jag börjar märka av en viss nedgång i den intellektuella förmågan? Det finns säkert personer (närmare bestämt tre (3) stycken (se bilden) i den närmaste kretsen som dels orsakar nedgången och dels gärna håller mig informerad om det…

Glaset är tomt

Är våren ändå den bästa årstiden? Jag som älskar årstidsväxlingarna har som vanligt svårt att bestämma mig. Men kanske vinner ändå våren då allt spirar och det är ljust och det blir långsamt varmare och varmare och uteserveringarna öppnar och cyklarna plockas fram och mössor och vantar stuvas undan och bilen får sommardäck och krokusen blommar. 

Häromdagen anlände jag till jobbet samtidigt som en kollega. Jag brast ut i lovord över den vackra majmorgonen och fågelkvittret och den spirande grönskan på mitt vanliga olidligt trevliga sätt. 

-Om en och en halv månad är det midsommar och då börjar det bli mörkare igen, upplyste mig kollegan då med mörk och dyster uppsyn på vanligt finskt manér. Hans glas var knappast halvfullt ens den morgonen. Snarare tomt.  

Snart!

Snart!

Snart!

I de lugnaste vatten

Glad Morsdag alla mammor! 

Ifall ni har fått ett bokpaket i present ska ni skatta er lyckliga, speciellt om det råkar innehålla en eller två deckare av finlandssvenska författaren Nilla Kjellsdotter. Nu kan nämligen Läckberg och Sten med flera slänga sig i väggen. Det skrivs bra deckare i Finland också. Jag sträckläste de två första böckerna. Vem kunde tro att lilla Oravais kunde vara skådeplats för sån ond bråd död. I de lugnaste vatten…

Nu väntar jag med spänning på nästa.

Gamla hundar

Jag ser sällan eller aldrig på film. Jovisst kan jag uppskatta klassiker som Bond-filmer, LOTR eller en harmlös romantisk komedi en kulen och regnig novemberdag. Men jag föredrar serier. Serier i korta säsonger på 6-8 avsnitt och gärna max en timme långa. Krim eller färdigskrattat. Jag tror ni förstår upplägget. Enkel underhållning, enbart för avkoppling. 

Döm om min förvåning då jag häromkvällen överraskade mig själv med att fastna i en finsk-kinesisk film av Mika Kaurismäki. Ja, ni hör ju själv hur vansinnigt underligt och konstigt det låter. Filmen beskrivs som en ”romantisk dramakomedi”, där en kinesisk kock dimper ner på Sirkkas bar i en liten avlägsen by i Lappland. Upplägget är underbart och karaktärerna fantastiska. Jag gillade filmen skarpt. Gamla hundar KAN tydligen lära sig sitta…

En långsam film med vackra scener och skojiga vändningar. Och ett lyckligt slut. Se Mestari Chen, gott folk! Väl investerade minuter, jag lovar.