Vårt nya husdjur

Hur länge lever en… skrev Maken in på Google, som helt korrekt fyllde i fortsättningen …fluga. En fluga har nämligen surrat omkring i huset i flera veckor och vi började undra om det är samma fluga eller många flugor i flera generationer som håller på att reta gallfeber på oss. En fluga lever upp till en månad, så alldeles tydligt är det en och samma fluga som har bestämt sig för att bli vårt husdjur. 

Jag börjar så småningom bli lite van att ha det lilla livet i närheten. I dag är jag säker på att flugan kom glatt flygande emot mig i hallen då jag kom hem efter jobbet. Och sedan surrade hen omkring mig hela tiden medan jag frös in en hjortkalv. Glatt väntande på en smakbit, så där som hundar och katter också gör. Nu börjar jag fundera på om flugan ska få ett namn också. Fido? Fjalar? Figaro?  

Ett hem är lite trevligare med ett husdjur! 🪰

Karlssons frestelse

Det är lätt att glömma bort den lite oansenliga och stillsamma rätten Janssons frestelse. I går ramlade bokstavligen en burk ansjovis i famnen på mig då jag öppnade kylskåpet, och jag insåg att det var ett tecken på att det är dags att sno ihop en Jansson. 

Janssons frestelse är ju i all sin enkelhet en snillrik rätt. Tänk vad man kan åstadkomma med potatis, lök, ansjovis och grädde. 

Den skarpögda ser kanske att jag har använt fryst potatis-lökblandning. Det får man göra om matlagningen ska gå snabbt. Jag var väldans upptagen med soffliggning och en god bok, och ville göra det enkelt för mig. 

Dessutom är jag som bekant en aktiv medlem i Matsvinnets Motståndare, och hittade en liten slurk svampstuvning från lördagen i kylskåpet som jag glatt slängde med i frestelsen. Ett bra drag, för det gjorde frestelsen saftigare och matigare.

Däremot kan den inte längre med bästa vilja i världen kallas Janssons frestelse. Rätt ska vara rätt. Vi kanske kan kalla den Karlssons frestelse istället?

Nyasfalterat

Priset för Årets projekt går till…. Den nya cykelvägen mellan Ekenäs och Karis!! 

Invigde vägen i går i strålande oktobersol och i sällskap av en handfull andra cyklister och en rullskidare. Ja, inte tillsammans så där koordinerat alltså, utan vi råkade vara där samtidigt. 

Nu tänker jag bara att det är synd att jag inte jobbar i Karis så att jag kunde ta cykeln till jobbet. 

Motionsmatch

Nu är sommarens lata dagar förbi och jumppagrupper dyker upp som svampar efter regn i glädjen över att restriktionerna har lättat. Nu hjälps det inte, nu måste vi kavla upp ärmarna och börja motionera. 

Matchen är inte lätt. I ena ringhörnan står Ålder, Lättja, Sviterna efter fjolårets benbrott, Övervikt,  Begynnande artros och vanlig Klumpighet. Som motståndare ser vi Vardagsmotion, Mage&rumpa, Vattenjumppa och Tabata med hjälp av hurtiga flickebarn i käcka trikåer, den nya elcykeln samt gammalt hederligt grupptryck. Latsidan peppas av höstmörker och den inbjudande tv-soffan. Utgången är oviss. 

Idag samlade Latsidan poäng då regnet öste ner på väg till och från träningen. Fattar inte hur man kan bli så blöt under en cykeltur på en knapp kilometer?! Och i omklädningsrummet frågade ett av barnen i gruppen före oss vems mommo jag är? Nu hade ju ungen för all del pejl på att det skulle vara fullt möjligt för mig att vara mommo (eller snarare fammo i mitt fall) många gånger om redan. Men det är jag inte ännu och frågan kom lite överraskande faktiskt. 

I morgon vilar jag.

Ren och skär lättja

Är det kanske ett ålderstecken? Eller är det ren och skär lättja? Att inte vara så himla intresserad av att göra nya, obekanta saker längre. Jag tänker ibland att jag vid min vördnadsbjudande ålder liksom skulle vara färdig med upptäckandet. Och få hålla mig inom bekvämlighetszonen. 

Livet tycks dock vilja annorlunda, verkar det som. Måste man råka ut för benbrott efter 55 brottfria år? Om jag har lyckats undvika ostron lika länge, behöver jag verkligen äta dylika nu? Och måste jag verkligen åka elsparkcykel? Om jag egentligen är lite rädd? 

Undrar ändå om jag verkligen skulle vara nöjd om livet från och med idag inte skulle bjuda på utmaningar och överraskningar längre? Jag är helt säker på att jag skulle klara mig utmärkt utan att prova på att sjunga karaoke eller hoppa fallskärm eller lära mig att dyka. Men kanske det ändå skulle bli trist att inte få resa till nya platser, läsa nya böcker, lära sig nya färdigheter och smaka nya maträtter. Kanske lite spänning i livet ändå är att föredra. Men gärna med måtta, tack.

Här ser ni mig långt utanför bekvämlighetszonen. På guidad rundtur i Zürichs livligt trafikerade centrum på elsparkcykel.
Jag såg inte värst mycket av omgivningarna. Mest höll jag koll på ryggen på personen framför mig, och på trottoarkanter, spårvagnsspår, våta löv och gropar. Krampaktigt. 
En erfarenhet jag faktiskt kunde ha varit utan. Men nu är det också testat. 

Vinn eller försvinn

På tisdagskvällar lönar det sig att knäppa på YLE Vega för att lyssna på Vegakväll med frågesporten Vinn eller försvinn. Det är en interaktiv frågesport där några modiga deltagare ringer in för att svara på kluriga frågor medan vi andra sitter hemma i gungstolen och stolt ropar ut svaren och buar överlägset då någon svarar fel. 

Lärorikt. Underhållande. Tur ändå att ingen hör mitt deltagande på avstånd.

Resfeber

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan 13 februari 2020. Då kom jag hem från en arbetsresa i Tyskland. Några resor var redan inbokade i kalendern, till  Danmark, Österrike, Schweiz. Och en semesterresa i Schweiz och Liechtenstein. En spännande vår i sikte. 

Och vi vet ju hur det gick. Världen stängdes. Och vi hölls hemma. De få resorna har varit hemesterresor på axeln Helsingfors-Tavastehus-Eckerö. Inte illa det heller. Men ett visst sug efter stimmet på en flygplats, storstadstrafik, ljudet av främmande språk och utländska dofter har kunnat skönjas under Coronatiden. 

Och häromdagen var det äntligen dags att åka ut i stora världen igen! Utrustad med vaccinationsintyg och ansiktsmasker och lite resfeber åkte jag till dejlige København för ett par dagars utbildning. Lycka! 

Världen är öppen igen! I’m on my way! Schweiz om ett par veckor. Och sedan verkligen dags för semester.