Att somna och vakna

Frijay folks! 

Jag gillar min aktivitetsklocka, det är redan bekant. Den peppar mej att gå minst 250 steg varje timme - vilket förefaller som minimalt lite, men svårt att förverkliga då man sitter fastkopplad i datorn många timmar om dagen. Den delar frikostigt ut stjärnor för de dagar då jag har varit tillräckligt aktiv och för de veckor då mitt träningsmål uppnås (eller överträffas. Sånt har hänt!). Och då jag uppnår mitt dagliga stegmål firas det med glada fyrverkerier på handleden. Mer morot än piska, liksom.

Sömndagboken (-nattboken?) är också en favoritfunktion i klockan. Älskar att kolla upp om jag har sovit bra eller dåligt. Vågar tydligen inte lita på min egen uppfattning. Och för oss med tävlingsinstinkt är också sömnpoängen viktiga. De måste minst vara Bra, gärna Utmärkt, men det händer tyvärr alltför sällan.

I bilden nedan är det dock inte sömnpoängen som är intressanta, utan klockslaget när jag somnade. Jag somnade enligt appen 22.19. Men jag vet att jag satte bort min bok och släckte lampan 22.22, det klockslaget är lätt att minnas. Är det möjligt att insomnandet skedde i ögonblicket då boken föll ner på näsan? Strax innan jag kollade på klockan och släckte?

Vart är världen på väg?

Tänk om någon i juletider 2019 skulle ha påstått att under 2021 kommer vi att ha FAVORITMUNSKYDD!?! En helt absurd tanke. Då. Idag däremot är vi så vana att använda munskydd att vi redan vet vilka munskydd vi helst undviker och vilka som är våra favoriter. 

Jag använder gärna munskydd av tyg. Jag är fortfarande förbluffad över hur fort världen glömde bort miljön till förmån för Corona, hur vi nu uppmuntras använda slitochsläng-munskydd och byta dem minst en gång i halvtimmen. Utan en tanke på hur jordklotet snart kommer att se ut under drivor av använda munskydd. Plastsugrören och -påsarna i oceanerna är småpotatis jämfört med engångsmunskydden!

Redan för ett knappt år sedan insåg vi det oundvikliga och skaffade ett antal munskydd i tyg från en god vän med flinka fingrar. Också våra arbetsplatser var på alerten och delade ut tygmunskydd i olika färger och former. Framför allt reklammakarna såg en guldgruva gömma sig bland munskydden och i vår munskyddslåda återfinns ett antal munskydd med olika slags varumärken diskret tryckta i mungipan eller klatschigt mitt på munnen. 

Munskyddets material och form är avgörande för bekvämligheten. Du kan ha nästan vad för slags slarva framför munnen i 5-10 minuter utan problem, men om du ska använda ditt skydd en längre tid och prata mycket bakom det, är det skönt med ett lagom tunt skydd i ett lätt material, gärna i lager på lager. Jag gillar bäst de formsydda munskydden, inte de rektangulära, men då är det viktigt att de har rätt storlek för mitt ansikte. (Vi har alla sett stora karlar med jätteskägg och små miniatyrmunskydd som knappt räcker från nästippen till underläppen, eller små späda flickor med enorma munskydd som de nästan snavar i medan de går.)

Det ska ändå erkännas att mitt favoritmunskydd faktiskt är av engångsmodell och kommer från Filterpak i Hangö. Det är ett rektangulärt, oansenligt, vitt munskydd som ser lite ut som filtret i dammsugaren. Endel påstår att det luddar, men jag tycker det är lätt att andas igenom, det är inte för varmt och det blir inte fuktigt genast. Men engångsmunskydd använder jag alltså bara om inget annat står till buds.   

Och vem kunde ana att jag våren 2021 skulle ägna ett helt blogginlägg åt att beskriva olika munskydd, att vi skulle ha en "munskyddslåda" eller att båda bilarna är utrustade med "nödmunskydd" i handskfacket ifall man glömt att ta med sig tygskydd? Världen upphör aldrig att förvåna. 

Hur och när ska man äta memma

Pass på gott folk, för nu ska jag berätta för er hur man ska äta memma. Jaja, påsken är förbi, men det kommer ju en påsk i nästa år också, eller hur. 

1. Fall inte för frestelsen att inleda memmasäsongen strax efter nyår, då de första memmakartongerna dyker upp i närbutiken. Memma ska faktist bara ätas under de fyra påskdagarna. Inte före, och inte gärna efter heller, om inte du har köpt för mycket memma och behöver äta slut på den också efter påskannandag. 

2. Memma ska ätas ur en fin efterrättsskål. Välj en liten skål, så frestas du inte att lägga upp en för stor portion. Memma är som bekant mycket mäktigt, och det är lätt hänt att man inte orkar med allt man glupskt skopat upp i en stor skål. 

3. Lägg upp en nätt portion, och börja med att strö över lite socker. Det är viktigt för sötman men också för konsistensens skull, det ska knastra lite då man äter memma. 

4. Häll sedan på gräddmjölk i lämplig mängd. Bara grädde blir för fett, bara mjölk blir för tunt, men en del grädde och en del mjölk blir perfekt. Allra bäst blir det om du blandar gräddmjölken först i en gräddsnäcka. Ja, inte för smak utan för utseende.  

5. Ät. Njut. Och skölj skål och sked noggrannt innan du lägger in dem i diskmaskinen, memma har en otrevlig vana att sprida sig och klistra fast på alla kärl i maskinen. 

Socker och grädde, tänker du nu förskräckt. Och memma är ju i sig inte en lätt rätt. Men se det spelar inte så stor roll om du äter memma endast under påskhelgen. Ät den sista memman i dag, och så håller vi paus till nästa påsk. 

Betraktelser från köksbänken

I detta enorma hushåll för två personer har vi lagt upp en tydlig arbetsfördelning vad gäller matlagning och disk. Den som lagar maten slipper undanstädandet. Enkelt och fungerande. Och en lottovinst för mig som paxar matlagningen 9 dagar av 10. Jag stökar nämligen till otroligt medan jag kockar. Och istället för att städa undan an efter (som en del andra gör) sysslar jag med en massa annat, relevant eller irrelevant. Jag kanske hänger tvätt eller kan till exempel plötsligt få för mig att börja baka semlor eller testa en ny efterrätt mitt i potatiskokandet. Till förfång för Maken som efter maten tillbringar timtal vid diskbänken och diskar stekpannor, sorterar plast och plockar kärl. Få se hur länge det här upplägget håller. 

I går åt vi havsabborre med pressad potatis och sparris med parmaskinka. En dylik enkel men finsmakande anrättning kanske inte framgår tydligt då man ser diskbänken.

Googla förresten ”recept pressad potatis”. Det finns faktiskt. Ett recept med två ingredienser, potatis och salt. Svårighetsgrad i klass med ”Kokt  tevatten” eller ”Skivad gurka”. 

Nej, det heter inte ett vitrin!

Det bor en liten men ilsken språkpolis i mig. (Jaja, ni är knappast förvånande.) Jag försöker dämpa min värsta iver att rätta folk öppet och inför andra. Men jag TÄNKER arga tankar varje gång någon talar om situationstecken eller anabola stereoider. Och hur många är det inte som säger ett vitrin och ett fabrik. Interjuv. Olympiaden i Helsingfors/London/varsomhelst. 

Arrgh. 

Och ja, det här är alltså fråga om personer med svenska som modersmål. Jag har massor av överseende vad gäller fel som icke svenskspråkiga gör. Dom är bara duktiga. 

And don’t get me started on SÄRSKRIVNINGAR! Det ska jag återkomma till i ett annat inlägg. 

Arbetsfördelning

Vi flyttade in i vårt hus utan desto mer ingrepp i ytor och inredning. Men som med alla hus behöver man nu och då uppdatera tapeter och golv och kakel och dylikt. Såhär i nivetvad-tider passar det därför bra att som tidsfördriv måla och fixa lite här hemma. 

Arbetsfördelningen är klar. Maken flyttar möbler, plastar in, river tapeter, skruvar, tejpar, skaffar färg, spacklar, målar, skaffar mera färg i en annan nyans då den första blev fel, målar ett varv till, flyttar tillbaka  möbler, skruvar tillbaka lampor, strömbrytare, hyllor och gardinstänger. Under tiden koncentrerar jag mig på små men ack så viktiga inredningsdetaljer. Som Maken får lägga på plats. Arbetsfördelningen kan för den oinvigde te sig orättvis, men låt mig intyga att den är helt rätt. Åtminstone tills jag opererar bort tummarna från handflatorna. 

Mitt bidrag till sovrummets ansiktslyft till exempel är tre nya kanvastavlor som jag tycker sitter som ett smäck på den nya midnattsblå väggen. 

Stenarna har vi samlat på oss under våra vandringar i skärgården. Hälsingholm, Smögen, Rosala. Från vänster till höger. I nästa rum ska jag fokusera på vilken färg på stearinljus vi ska ha 🤔.

Mörka platser i matbutiken

Hej alla marsmänniskor! Våren gömmer sig runt hörnet, solen lyser obarmhärtigt upp våra smutsiga förnster och högarna av gammal hundsk*t dyker upp under den smältande snön. En härlig tid!

Har du en handlarlista hemma på köksbänken eller kylskåpsdörren? Kanske är den redan i elektroniskt format i en app på telefonen? Eller är du en kamikaze-husmor som är säker på att kunna komma ihåg både vittvättmedel, makaroner, svartpeppar och havregryn nästa gång du går till butiken? 

Vår lista ligger bekvämt bredvid en penna på bänken vid köksfönstret och fylls på an efter som man tar det sista paketet/burken/påsen ur skåpet. Det funkar. 

Häromdagen bongade jag ett par intressanta boktips från sociala medier, och ville genast klicka in dem på min favoritlista på helle.finna.fi/ (för övrigt ett utmärkt nätbibliotek med tillgång till böcker, tidningar, musik och filmer i bibliotek från Hangö till Lovisa). Men eftersom tjänsten råkade ligga nere just då, rafsade jag ner titlarna på första bästa papper istället. För att inte glömma dem. 

Kunde ha varit kul att skicka listan med Maken till butiken... Vad månne hade funnits i matkassarna? Har du koll på vad som är boktitlar och vad som behöver fyllas på i vårt skafferi?