Flås i vardagsrummet

Hoppas ni alla mår bra där ute i vaccinationsköerna! Vintern håller på att släppa sitt grepp och takdroppet ackompanjerar småfåglarnas vårserenad. Regn i kombination med nattliga minusgrader skapar ovanligt lömska dödsfällor längs trottoarer och parkeringsplatser. Nu om nånsin behövs halkskydd och tålamod. Personer som fortfarande lider av sviterna av benbrott har extra svårt att hitta lämpliga motionsformer. Promenader går mest ut på att trippa försiktigt. Att cykla är otänkbart. Simhallen är stängd. 

Enter Teams-workout! Raseborgs stads idrotts- och hälsomotion drar livejumppa flera gånger i veckan. Det är bara att slå på datorn och koppla upp sig. Och flåsa på hemma i vardagsrummet. Tack för den fina servicen!



Master chef i snön

Tänk att man ännu i den här åldern kan lära sig nytt. Speciellt jag som ju redan kan det mesta. 😜 

I lördags inledde vi traditionsenligt sportlovet med ett händelserikt vinterjippo i goda vänners lag. Efter temppurata, skidning och promenad slog vi läger på isen och arrangörerna delade ut arbetsuppgifter till alla deltagare. Det skulle tändas brasa, grillas korv och stekas plättar på Muurikka. Bland annat. Jag och mitt arbetspar I stirrade förskräckt på vår uppgift.


I, som några decennier yngre än mig, hade aldrig hört ordet Trangia förut. Jag, som är några decennier äldre än honom, kunde väl ändå placera den i rätt sammanhang. Jag har dock aldrig använt en dylik mojäng. Men ser man på - with a little help from a friend byggde vi ihop Trangian och värmde köttfärssås till plättarna som om vi aldrig gjort annat. 


Tänk hur gott mat kan smaka utomhus, efter flera timmar i friska luften. Men framför allt i trevligt sällskap. Hurra för vinterfest!





TV:ns makt

Medias makt upphör aldrig att förvåna. Man kan nästan kalla sig influencer då oskyldiga blogginlägg helt otippat tycks leda till att folk plötsligt börjar rosta karelska piroger i brödrosten eller slutar äta passionsfrukt (se tidigare inlägg). (Det var ju inte meningen!)

Under veckoslutet föll maken offer för TV:ns påverkan. I vårt alla tiders favoritprogram På spåret handlade en fråga om kålen pak choi, som ingen av oss kände till, trots mångårig erfarenhet av mat av alla sorter. Dröm om min förvåning (och förskräckelse) då sagda make kom hem från butiken på lördag med en påse pak choi. Goda råd var dyra, men min vän Google kom till undsättning (tror faktiskt inte Rutiga kokboken har recept på pak choi) och jag lyckades sno ihop en rätt så smaklig kålröra med vitlök, soja och sesamfrön. 

Dock gick stekt pak choi inte upp på maträtternas tio i topp-lista, och kommer knappast att serveras särdeles ofta på det karlssonska matbordet. Detta som gott råd till alla läsare där ute som eventuellt känner sig influerade av våra kulinariska experiment. 


Tidsmaskinen

Då kända och kloka personer får frågan om vad de skulle göra om de kunde göra tidsresor svarar de ofta nånting klokt och vuxet som att de skulle åka med Columbus och upptäcka Amerika eller äta middag med Winston Churchill. 

Om jag kunde resa i tiden skulle jag vilja söka upp de modiga människor som prövar på nya saker att äta. Han som första gången kokade en potatis till exempel eller skalade en banan eller stekte ett ägg. Och speciellt den galenpannan som hittade en passionsfrukt, väntade tills den skrumpnade ihop, skar itu den och åt det gulgröna klumpiga snoret inuti. 

Och tänk vilken övertalningsförmåga denna kulinariska stigfinnare besatt! Även om du är övertygad om att det här är jättegott, skulle du få en femåring eller en kinkig onkel att smaka på passionsfrukt?

Dags för bokrecension, eller hur?

Nej nu, gott folk, nu tar vi en bokrecension igen. Eller kanske mera en bokrekommendation eller tre. Jag vet att ni har väntat med spänning på att få höra om mina julklappsböcker, och nu är det dags. 

Vi öppnar med en liten överraskning för alla er som är bekanta med och gillar den gulliga talkshow-värden Graham Norton på BBC. Han är nämligen också författare och har utkommit med flera verk sedan sin debut 2016. Släppa taget är den första som är översatt till svenska och är en stillsam deckare som utspelar sig i en liten irländsk by med lite humoristiskt och ömt beskrivna karaktärer. Den ger lite mersmak faktiskt, för den som inte är ute efter tunga epistlar typs Knausgård och Kafka. Och ytterligare en orsak att gilla Graham.

4 julgransbollar av 5

Viveca Sten är känd som deckardrottning med sina mord i Sandhamn. Kan ond bråd död utspelas i vackrare miljö än skärgården, undrar man? Tja, snörika Åre är åtminstone en god tvåa, för nu startar Sten upp en ny deckarserie, Åremorden, bland snöskotrar och skidliftar. Pålitlig svensk spänning, och kommande böcker ligger naturligtvis på läslistan. 

3 pepparkakor av 5

Till sist vill jag klämma in julens överraskningbok, Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Jag är som vanligt totalt aningslös över vad som ligger på folks nattduksbord och vad man diskuterar i bokcirklar, men det visar sig att USA's bästsäljande bok år 2019 har förtjänat sin titel. En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris, säger Adlibris, och jag har ingen bättre beskrivning. Överraskande, beskrivande, vacker men ledsam. En absolut läsupplevelse. 

Boken lär ha rekommenderats av Reese Witherspoon på hennes bokblogg. Nu gäller det att börja följa henne för fler goda tips, tänker jag. 

5 glöggmuggar av 5

Bokhandlarna har öppet, biblioteken likaså. Ut och skaffa läsvärd litteratur nu bara, mina vänner. Det här kommer ni att gilla. 

Katastrof på katastrof eller borde vi snåla på solen?

Hej govänner.

Idag firar vi Edvard Perssons och Al Capones födelsedagar! Ute är det ljuvligt vinterväder. Aningen kallt, kanske, men fint. 

Men det är svårt att glädjas helhjärtat åt födelsedagar och skidföre i dessa eländiga tider. Det är nämligen så att min favoritdisktrasa Chifonet™ inte längre tillverkas och säljs. Först ni-vet-vad-pandemi, sedan disktrase-katastrof. Ett sånt elände!
Ni som använder Wettex™-trasor eller - ännu värre - engångsputsdukar för att hålla diskbänken ren, kan inte förstå vilken förlust vi råkat ut för. Testar nu håglöst motsvarande dukar, men finner bara bleka kopior. Det blir att lämna diskbänken otorkad framöver, tänker jag. 

Solen värmer redan och det bildas istappar från takrännorna. Det BLIR vår i år också. Nu är jag lite orolig ändå, för min teori är att året har ett visst antal soltimmar, och jag hoppas verkligen att alla inte slösas bort nu. Så att det räcker till lite sol i sommar också. Borde man börja ransonera? 

Söndagshälsningar,
Kverulanten



I brist på bröd äter vi bulla

På hemmafronten pyr sedan många år en dispyt av trumpska mått. Det gäller nånting så trivialt som vad man kan rosta i en brödrost. Vad nu, tänker den uppmärksamma och välinformerade läsaren (alltså du) omedelbart. Bröd, förstås. Det framgår till exempel av apparatens namn. 

Och då vill jag haka på med en läsaromröstning. Får man värma karelska piroger i brödrosten? Ja eller nej? För er, mina kloka och förnuftiga läsare, är svaret förstås klart. Nej, det får man inte. Men en annan person i vårt hushåll, vi ska inte nämna namn, fortsätter envist med att klämma ner piroger i brödrosten, ursäkta jag menar pirogrosten. Trots mina uttryckliga protester. 

Freda brödrosten! Jag räknar med ert stöd. Annars måste jag kanske skicka in QAnon och några vaccinmotståndare.

Tack och hej!

Nu är tiden för årsbokslut. Instagrammarna publicerar årets mest likeade bilder. På TV visas Året med kungafamiljen och andra årssammanfattn...