Katastrof på katastrof eller borde vi snåla på solen?

Hej govänner.

Idag firar vi Edvard Perssons och Al Capones födelsedagar! Ute är det ljuvligt vinterväder. Aningen kallt, kanske, men fint. 

Men det är svårt att glädjas helhjärtat åt födelsedagar och skidföre i dessa eländiga tider. Det är nämligen så att min favoritdisktrasa Chifonet™ inte längre tillverkas och säljs. Först ni-vet-vad-pandemi, sedan disktrase-katastrof. Ett sånt elände!
Ni som använder Wettex™-trasor eller - ännu värre - engångsputsdukar för att hålla diskbänken ren, kan inte förstå vilken förlust vi råkat ut för. Testar nu håglöst motsvarande dukar, men finner bara bleka kopior. Det blir att lämna diskbänken otorkad framöver, tänker jag. 

Solen värmer redan och det bildas istappar från takrännorna. Det BLIR vår i år också. Nu är jag lite orolig ändå, för min teori är att året har ett visst antal soltimmar, och jag hoppas verkligen att alla inte slösas bort nu. Så att det räcker till lite sol i sommar också. Borde man börja ransonera? 

Söndagshälsningar,
Kverulanten

I brist på bröd äter vi bulla

På hemmafronten pyr sedan många år en dispyt av trumpska mått. Det gäller nånting så trivialt som vad man kan rosta i en brödrost. Vad nu, tänker den uppmärksamma och välinformerade läsaren (alltså du) omedelbart. Bröd, förstås. Det framgår till exempel av apparatens namn. 

Och då vill jag haka på med en läsaromröstning. Får man värma karelska piroger i brödrosten? Ja eller nej? För er, mina kloka och förnuftiga läsare, är svaret förstås klart. Nej, det får man inte. Men en annan person i vårt hushåll, vi ska inte nämna namn, fortsätter envist med att klämma ner piroger i brödrosten, ursäkta jag menar pirogrosten. Trots mina uttryckliga protester. 

Freda brödrosten! Jag räknar med ert stöd. Annars måste jag kanske skicka in QAnon och några vaccinmotståndare.

Hur långt är ett snöre eller hur man skriver recept

Jag fick en kokbok i julklapp. Ja, jag fick faktiskt två, men den ena, skriven av den unga rysk-svenska komikern  Keyyo Petrushina är mer en underhållande korsning mellan memoarer och recept. Den skulle passa utmärkt till en ung nybörjarkock, men gläder också en som svingat förskärare och visplar i flera decennier. 

Själv har jag faktiskt också gett ut en kokbok. En tunn liten bok med mammas specialiteter och lite bra tips om hur man bäst fuskar med vardagsmaten. Upplaga tre exemplar, en till varje son.
Under lockdown i våras plockade två av sönerna fram kokboken för att göra mammas mockarutor (ett mått på hur desperat man blir i isolering). Det visade sig att båda stötte på samma problem, jag har angett gräddningstiden fel i kokboken, och mockarutorna fick ätas med sked. Den felaktiga tiden har hängt med från ursprungsreceptet till min egen receptsamling till kokboken, och jag vet naturligtvis sen gammalt att 15 minuter inte alls räcker till utan rutorna kräver minst en halvtimme i ugnen. Men glömde att korrigera detta i boken. Jaja, små misslyckanden i köket härdar blivande bagare. Vi kan väl låtsas att det var planerat...

Det är ändå inte helt lätt att skriva ner ett recept från scratch. Maken suckar över nyårsmiddagens instruktioner där köttet ska stekas i ugn i 15-30 minuter. Ganska bred tidsangivelse måste medges. Och i receptet på tzatziki som jag sneglade på ingår 3/4 gurka. Jaha, hur långt är ett snöre, liksom. 

Men det gör ingenting. Det finns inget så roligt som att kocka och stöka i kök. Och gurklängden spelar ingen roll, jag blandar ändå tzatzikin på högt.  

 

God jul - Hyvää joulua - Merry Christmas!

Och så är det dags för Casa Karlsson att stilla sig till julfirande. Också i år, fast det kanske såg osäkert ut i något skede. På grund av ni-vet-vad, naturligtvis. Vi firar ganska traditionellt, med familjen, lite extended version, men med bibehållande av coronagränsen på 10 personer. Julgran, klappar, sill och skinka. Och en del konfekt. 

Årets julhälsning till er alla kommer via Unicef, där vi har skaffat vaccin, skolpaket och moderskapspaket till dem som behöver. En fridfull jul till er alla och allt gott för det nya året! 🎄☃️☃️🎄

Vintersolstånd och finska pinnar

Det lackar mot jul, vetja. Imorgon är redan dan före dan före dopparedan och det man inte hunnit med hittills kan man med fördel glömma bort. Två av tre ätteläggar har anlänt till moderskeppet, men nästan viktigare är att den obligatoriska burken med fammos spritskransar har levererats. 

I år har spritskransarna slagit följe med ett gäng finska pinnar. På julen äter vi inte tårtor eller julstubbar eller torra kakor eller andra konstigheter. Men småbröd och konfekt, det ska finnas på gottebordet, helst i överflöd. 

Ha en fin vintersolståndsdag alla vänner! 

Jag gillar mina öron

Jaja, visst går det sååå bra att träffas och mötas digitalt. Vi har ju tvingats lära oss och har ju blivit vana. Kameran är på, man kommer ihåg att slå på mikrofonen, man lyckas för det mesta dela rätt dokument (och inte hela inboxen eller andra konfidentiella uppgifter). 

Men jag har ett par frågor:

• Kan hörlurarna växa fast i öronen i en takt på 5-6 teams-möten om dagen?
• Kan öronen deformeras av att ständigt klämmas åt av lurar?
• Kan man få nedsatt hörsel av högljudda kollegor?

Hälsningar från signaturen ”hjärtligt trött på digimöten”

Grattis till 103 år!

Gryta på hjortkött från Wättlax, potatis från Bromarf, morötter från Svartå, trattkantareller från närbelägen skog, persilja från Ormnäs och öl från Åland. Vi satsar på fosterländsk lunch idag och önskar er alla en fin självständighetsdag!

Sådär mycket mat för två personer tänker ni, men vi har faktiskt glädjen att få njuta av Tvåans matfriska sällskap idag.