Kriminell sysselsättning

Hej på er lördagslivsnjutare! Hoppas ni alla mår bra i dessa ni-vet-vad-tider. Jag tänkte komma med några sysselsättningstips för alla som sitter isolerade och har vansinnigt långtråkigt. 

1. Skriv! 

Endel verkar ha ork och inspiration att blogga mer än vanligt. Andra satsar på tidningsinsändare. Spalterna svämmar över av insändare som givetvis handlar till stor del om viruskrisen men också om sjukhusstängningar, svenska språkets ställning och annat ständigt närvarande. Läs, skaka på huvudet, skratta och förundras.

2. Ät! 

Vi uppmanas som aldrig förr att stöda våra lokala restauranger och handla lokalt. Vi kommer att komma ut ur vår isolering feta och panka. Men restaurangerna kommer att överleva! 

3. Titta på TV! 

Jaja. Folk instagrammar om hur de går på skogsvandring, pysslar med barnen, spelar spel och bakar surdegsbröd. Kan ni inte bara erkänna att ni ändå mest tittar på TV? Under de senaste veckorna har vi avverkat Wisting och Tunn is och  i går började vi på säsong 2 av Karppi. Nordisk krim står högt i kurs nu. Och Trädgårdstider. 

De här första veckorna av lockdown har varit minst sagt stressiga på mitt jobb. Det enda jag orkar på kvällarna är att ligga i soffan. I förra lördags tvättade vi husets femtielva fönster. Det är också ett bra tips förresten.

Storsläggan

I detta forum försöker jag avhålla mej från att klaga till höger och vänster. (Nånting som faller ganska naturligt för mig i andra sammanhang, måste erkännas. Men jag försöker bättra mej.) På bloggen vill jag istället gärna berätta små solskenshistorier om god betjäning och bra service (och på så vis ge  sken av att jag är en positiv och trevlig människa).

Men idag tänkte jag faktiskt ge med storsläggan på Systudio Hennas i Ekenäs. För nu är jag besviken. Dit lämnade jag nämligen min vinterrock i slutet av januari för att få dragkeden bytt. Javisst, hon meddelade genast att leveranstiden är tre veckor. Det är lång tid att vara utan den varma vinterrocken så här vintertid, men är det tvunget så är det tvunget. Och visst är det bra att en systudio har så bra orderstock att mitt lilla arbete får vänta i tre veckor.

Tre veckor gick. Inget hördes. Man blir fundersam och tänker att man kanske uppgav fel telefonnummer i misstag. Eller har jag missat SMS:t som berättar att rocken är klar för avhämtning? Så efter fyra veckor svängde jag förbi systudion för att fråga om läget. Först hittades beställningen överhuvudtaget inte, men efter en hel del bläddrande långt bak i orderboken dök min rock upp. Jo nej, den är inte färdig, och den blir inte färdig förrän nästa vecka tyvärr.

I mitten av mars var "nästa vecka" för länge sedan förbi. Jag gick in till skrädderiet för att kolla läget (se oro ovan). Rocken var inte klar. Jag kände mej lite som den lille mannen i sagan om Mäster Skräddare och hoppades att det inte skulle sluta lika illa för mig som för honom.
Men följande måndag plingade äntligen telefonen, och rocken var klar. Rocken avhämtades efter nästan två månader. I lätt spänd stämning och vänligt nog till rabatterat pris pga av den utdragna tidtabellen.

Nästa gång nånting ska sys och lappas får det bli slit och släng och köp av nytt, för systudion känner jag inte för att anlita. 

...
När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min tumme färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen tumme.
- Bidde det ingen tumme? Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
- Jaså, bidde det ingenting?
Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

Otäck ohyra

Ett sorgligt frånfälle har skett i vårt hem. Det har inget att göra med ni-vet-vad, men icke desto mindre var det mycket ledsamt att behöva bära iväg med vår ståtliga bergpalm till soptunnan. Häromdagen skulle jag idka lite växtvård och medan jag vattnade palmen märkte jag till min förskräckelse att den hade drabbats av nånting underligt vitt på stjälkarna. En snabb googling gav vid handen att det troligen rörde sig om ullöss, en ilsken form av löss som är i det närmaste omöjlig att utrota. Och som gärna sprider sig till övriga växter om den ges tillfälle. Då hjälptes det inte, palmen förpassades i soptunnan och de närmaste krukorna fick sig en extra behandling med såpvatten för säkerhets skull. Det verkar som om skadan var begränsad endast till palmen.  

Här står palmen så grön och grann i stugan. 

Ullöss, säger Google. Vad för slags ohyra det sen nu är, så inte är det bra. 

Förutom att det är tomt i hörnet, så tänker jag med förtvivlan på vad den gästande katten Didier nu ska äta på? Den här palmen var ju hans favorit! En ny palm måste införskaffas, så fort undantagstillståndet det medger. Och det ska vara en utan ohyra. Det är ett som är säkert. 

Anspråkslösa önskningar går inte i uppfyllelse

Undantagstillståndet fortsätter och ni-vet-vad grasserar vidare med oförminskad styrka. För att pigga upp den grå vardagen har jag sett fram emot veckans sociala höjdpunkt, dvs blodgivningen i kväll. Men inte ens den lilla glädjen blir mej förunnad då jag kollar Blodtjänsts sidor och konstaterar att min blodgrupp är fylld.

Trumpet klär jag mig varmt och går ut på en promenad istället. Ensam och övergiven. Snyft.

Bibliotekarie för en dag

I dessa ni-vet-vad-tider svämmar medierna över av tips och råd hur man ska klara av dessa fruktansvärda karantänliknande förhållandena. Du ska organisera din bokhylla enligt färg, städa din kryddhylla, spela spel, läsa böcker, sträcktitta Netflix-serier, promenera, plantera om krukväxterna, lösa korsord, sortera dina foton, handla åt grannarna, klappa i händerna på din balkong vissa tider på dygnet, baka och laga mat av allt det du hamstrade hem under undantagstillståndets första dagar, meditera, ringa mor- och farföräldrar och nån annan åldring med av bara farten, lägga pussel, yoga, lära dig spanska och skriva en symfoni. Jag blir riktigt matt av alla aktiviteter och undrar hur i friden nån ska orka och hinna med allt det här?

Nej, måtta med allt, tänker jag här från soffhörnet. Nu tar vi det lugnt. Men sedan hörde min kollega av sig och bad om hjälp att hitta läsbart till sin mamma som läser böcker i takt av en tegelsten om dagen. Bibliotekarie är ett av mina favorityrken och jag älskde att känna mig nyttig i virustider då jag plockade ihop en hel kasse böcker som jag hoppas ska intressera hennes mamma. Delhis vackraste händer, Michelle Obama och Själarnas ö. Syndafloden av Marianne Fredriksson och en Mazzarella-självbiografi. Det kan ju inte gå fel, eller hur?!  

Covid 19 hemma eller på kontoret

Kanske vi kan skratta lite mer. Åt ni-vet-vad. Åt tokroliga webmöten med tysta mikrofoner och märkliga bakgrundsljud. Åt byxlöst distansarbete. Åt skavsår i örat av alltför många telefonsamtal och alltför få face-to-face möten.

Än så länge jobbar jag på kontoret. Vi har lyxen att ha stora rum och rymliga utrymmen. Vi som är på plats hoar till varandra och hoppar nästan till då vi stöter på varandra i korridoren. Vi tvättar och spritar våra händer. Och vi har webmöten med kollegorna som jobbar hemma. Ibland ses en familjemedlem skymta i rutan. Vi kollar in tapeter och gardiner och rokokomöblemang i bakgrunden. Och har trevliga kaffestunder tillsammans. På webben.

Första veckan i undantagstillstånd avklarad. Det går nog bra det här.

Ett gott skratt förlänger livet

Eftersom jag inte är i riskgruppen med någon bakomliggande sjukdom, kan jag unna mig att stundvis tycka att Corona-läget pendlar mellan hysteriskt och fascinerande. Tänk att få uppleva undantagstillstånd i Finland! Men hjälp så vissa går till överdrift.
Jag älskar också att sociala medier översvämmas av vitser och memes om Corona. Galghumorn blomstrar som aldrig förr och hjälper oss då vi lider av brist på vessapapper och dör av långtråkighet. Så länge vi orkar skratta kommer vi att klara oss bra.

-Förr i världen försökte man dölja sina fisar med att hosta. Nuförtiden försöker man dölja sin hosta med att fisa. 

-The Germans are panic buying sausages and cheese. It's the Wurst Käse scenario. 

Ett gott skratt förlänger livet. I morgon kanske vi fokuserar på skämt om distansarbete. Alla sätt är bra utom de dåliga.