En ny assistent

Hello darlings! Hoppas ni alla har haft en fin jul- och nyårshelg! Min jul? Tackar som frågar, firandet har varit minst sagt intensivt. Vi har ätit och druckit och spelat spel och umgåtts med familj och släkt och vänner och den gästande katten och så har vi ätit och druckit ännu lite mera. Precis som julen ska vara. Jultomten var generös som vanlig och jag ser fram emot bokhögen på sängbordet och en fotvård deluxe som jag ska spara till sommarfötterna. 

Det som jultomten inte hämtade, är en ny hushållsassistent. Så det gick jag ut och införskaffade själv idag. Bra kvinna reder sig själv, liksom. Den förra assistenten slet vi helt enkelt ut. I morgon ska jag pröva på en semledeg och Maken har lovat bjuda på pizza, så jag rapporterar mer då vi har sett underverket in action. 

Nu är jag redo för en kväll i glatt sällskap. Härligt med vänner som inbjuder till gästabud. 

Didi hittade en lämplig viloplats.
Här umgicks han och jag på morgnarna medan alla andra sov.
Jag i gungstolen och Didi gärna med tassarna i blomkrukorna.  

Julmat är gott de första dagarna...

På juldagen var vi 24 personer runt julgrytorna. Det blev trångt i skohyllan.

Julefrid

Det lackar mot jul. Bara timmar kvar till julafton. Endel kanske sitter i bilen på väg norrut, mot snö, norrsken och bjällerklang. Det är fem timmar kvar innan de kommer fram och bilkön är oändlig. Ungarna grälar och en kvarglömd kasse står kvar hemma på hallgolvet. Någon har lämnat mörkret och kylan och åkt söderut för att fira lyxig jul i värmen och solen. Näsan är rödbränd efter en eftermiddag i solen, resten av veckan utlovas mulet och det brittiska partygänget på grannbalkongen har precis lagt i en högre växel. Endel putsar och fejar fortfarande det sista i det redan gnistrande rena hemmet. Ryggen värker och två naglar har brustit i skurandet. Någon gnor på i köksvrån med spisrosor på kinderna och ett juligt förkläde kring magen. Den femte satsen knäck puttrar i kastrullen och kommer att hamna i soporna tillsammans med de övriga knäckarna som inte stelnar ordentlig i formarna och är oätliga. I kylskåpet väntar senapssill och skinka som ingen riktigt tycker om, men det ska vara riktig julmat på julafton, det vet alla husmödrar. 

Hos oss struntar vi i knäcken och äter köpechoklad istället. De sista julklapparna slås in, granen står så grön och grann i vardagsrummet och skinkan steks i ugnen. Den tycker alla om. Nu ska jag värma en kanna glögg och slänga mig i soffan. 

Jag hoppas ni alla får fira en julafton som ni gillar, stillsam eller livlig, med skinka och sill eller med pepparbiff och ett prima rödvin, hemma i det nordiska vintermörkret eller på resande fot. Ta hand om varandra och njut av julfriden!

Det allvetande kaffebordet

Kaffebordsdiskussionerna på jobb är ibland lama, intetsägande och ointressanta. Ibland galet tokiga och hysteriska. Ibland lärorika och vetgiriga. Och ibland bara fel.

Häromdagen diskuterade vi pendlande in till huvudstadsregionen och konstaterade att det är en prövning nu under den mörka årstiden med lömskt före och frikostigt med djur längs dikeskanterna. Kaffe hemma i köket eller snabb take away i Pickala konstaterades vara av nöden, men samtidigt besvärligt då kaffet gör sig påmint och vill ut tillbaka innan man är framme. Det är ju inte precis läge att stanna vid vägkanten och kissa som endel oblyga karlar får för sig att göra.

-Fast det är väl ändå socialt acceptabelt för män att ta en stril bredvid bilen, sade då en normalt mycket hyfsad och städad manlig kollega. (På fullt allvar alltså.)

Vi kvinnliga kaffetanter tog honom snabbt ur den villfarelsen. N.E.J.  Det är  alltså INTE socialt acceptabelt för vuxna människor av något som helst kön att stanna bilen vid vägrenen och lätta på trycket. Ifall du undrar. 

Blandade känslor mitt i natten

• Vaknar med ett ryck mitt i en händelserik dröm. Troligtvis är jag en hjälte som håller på att rädda världen. Eller något liknande. Jobbigt, men någon måste göra the dirty work. Ögonen är uppspärrade och hjärtat bultar.
  
• Kollar på klockan. 02:25. Skönt! Ännu länge kvar att sova den här natten. Svänger på mig, fluffar upp kudden och lägger ner huvudet. 
• Spärrar upp ögonen. Kollar en gång till på klockan. Hjälp! Har glömt att sätta klockan att ringa på morgonen. Fumlar med knapparna på klockan. 
• Stopp och belägg! Det är ju söndag i morgon! Sovmorgon! Ingen väckarklocka behövs. Sjunker ner tillbaka i den fluffiga kudden och somnar. 

_________________________________________________

Fotnot

1. Vaknade, som jag brukar, strax efter klockan 6. Med eller utan väckarklocka. 

2. Fick aldrig tag i hjältedrömmen igen, så kan tyvärr inte berätta om världen blev räddad eller inte. 

Den årliga julstädningen

Knappa tre veckor kvar till jul och julstädningen är i full gång. Maken hjälper till på bästa sätt och har tagit sig an barskåpets miniatyrflaskor med obskyrt innehåll och flaskor med små märkliga och obekväma slattar. Alla bidrar på sitt sätt. 

Jag gnor på i köket. Vårt kylskåp luktar lite unket (nej, det är inte gamla matvaror!) och jag tänkte nu enligt alla städkonstens regler försöka få bort lukten. Jag googlade "dålig lukt från kylskåpet" och märkte att dålig lukt tydligen också kan förekomma annanstans än i kylskåpet😬.

Så här föreslår Google angående luktande kylskåp:
1. Placera en kopp med ca en dl ättika i kylskåpet i ett dygn.
2. Om lukten kvarstår, låt ättikan stå ytterligare ett par dygn.
3. Om lukten trots det ännu kvarstår, städa kylskåpet.

Jag tänkte faktiskt vara lite upprorisk och börja med att städa kylskåpet. Städhälsningar!

Plats för skratt

Nu bes det om ursäkt till höger och vänster. Jag tänker på Pirkka-Pekka Petelius som har nåtts av eftertankens kranka blekhet och ber samerna om ursäkt för sina sketchprogram på 1980-talet. Och så tänker jag på alla de som nu rusar till och kräver upprättelse för än den ena sketchen och än den andra. Ska det nu vara nödvändigt? Kan vi inte bara gå vidare och konstatera att det här är förgången tid?

Helt klart är att tiden ändrar och vi med den. Idag skulle man knappast göra dylika sketcher. Jag tyckte aldrig att nunnukka-sketcherna var särdeles roliga, men visst fnissade jag ibland åt dem. Ändå fattar jag att samer inte är som de framställdes i sketcherna. Jag fattar att alla finnar inte har en flaska Koskenkorva och en puukko i fickan (Onks Viljoo näkyny?). Att alla romer handlar inte med hästar. Alla finlandssvenskar seglar inte och äter kräftor till vardags. Alla norrmän faller inte ut från fönstret medan de stryker gardiner. Alla mexikaner är inte lata och feta. Alla forskare är inte virriga med håret på ända. Fast någon nån gång nånstans framställt dem så i ett försök att göra sig roliga över dem. 

Helt klart är att komiker bygger en del av sina skämt på minoriteter. Det finns ju massor av skämt om kvinnor. Om mammor. Om finnar. Om finlandssvenskar. Om Ekenäsbor. You name it. 

Helt klart är att komiker också skämtar om majoriteter. Och ibland går skämten överstyr och upplevs sårande istället för roliga. Speciellt om man hör till den grupp som det skojas med. Men lite får man väl tåla? Speciellt då det är fyrtio år sedan. Och vi skulle kunna vara upprörda över poststrejken istället. 

Tämligen tankeväckande torsdag

Trumpetfanfar för torsdag. Ärtsoppsdagen. Vi närmar oss arbetsveckans slut, och börjar veckans slutspurt. Kylskåpet börjar gapa lite tomt och väntar på påfyllning. Dags att kolla i kalendern vad inkommande veckoslut kommer att bjuda på. (Rätt så skoj program på ingång, faktiskt!) En trudilutt och en twist och en twerk får avsluta torsdagen och bloggens veckotema. Alla dagar har fått en presentation, i jämlikhetens namn. Och i morgon är det fredag igen.

Så här tuggar veckorna på. I rasande takt. År ut och år in. Och på tal om år, så måste vi tala lite om hur kalendern ser ut i ditt huvud! Är ditt år en rak linje, horisontell eller vertikal? Är det en cirkel? Och i så fall går den medsols eller motsols?
Rätt svar ser du här nedan. Så här ska en riktigt årsklocka se ut. I alla fall min.

En toppentjusig, trivsam och trygg torsdag till er alla, gott folk!