En helt vanlig dag på jobbet...

... råkade faktiskt vara sista dagen före semestern! Oh, joy! Helt enligt skolböckerna har jag varvat ner hela veckan, inte stressat, njutit av sommaren och den förestående ledigheten och kunde stänga dörren till kontoret bakom mig med gott samvete och städat bord.

Kolla så snyggt och prydligt mitt rum är! Men det är nog rätt så tomt på kontoret nästa vecka...

Knit graffiti

Hej hopp alla ni som har gnällt över att det nya trafikcentret i Ekenäs är så tråkigt och fult utan växtlighet och planteringar. Det kan hända att det skulle kunna vara vackrare med lite mer grönska, men man måste ju tänka praktiskt också och göra det enkelt för gatuunderhållet att ploga och sanda och hålla området i skick under vintern. För ack sådana klagomål det kommer om plogningen inte sköts ordentligt.

Men se nu kan vi alla vara glada och nöjda! Titta på den fina stickgraffitin som pryder lyktstolparna på området! Härligt glada och färggranna inredningsdetaljer piggar upp den lite trista omgivningen.
Om ni fortfarande inte är nöjda är det bara att grabba stickorna och dra igång några fler stolpstrumpor.

En helt vanlig dag på jobbet...

... tog jag Mamma under armen och gick på lunchmusik i Ekenäs kyrka. Kyrkan var lämpligt sval och konserten lagom lång för en lunchpaus.

Sibelius, Wagner och Elgar. Och jobbstressen skingras för vinden.  Orgelmusik är så himlars pampigt. Tummen upp för Ekenäs församlings lunchkonserter! Fantastiskt koncept!

Översvämning

Ibland svämmar hjärtat över av moderskänslor. Som nu till exempel. (Så om du inte orkar med en stolt mors skryt om sina barn så kan du sluta läsa nu.) För just nu har dom flyt alltså. Ungarna. Och det känns som om min uppfostraruppgift nästan är klappad och klar.

Varje dag läser jag Ettans välskrivna artiklar i lokaltidningen och är glad över att han har hittat ett yrke som han kommer att trivas med och som passar honom utmärkt.
Tvåan som just har klarat studenten, har fått beröm av sin före detta arbetsgivare och har nu två jobb som väntar på honom. Nu håller vi bara tummarna för inträdesförhören också.
Trean har fått sitt mopokort och har ett sommarjobb som han har fixat själv. Och snart är det  konfirmationsdags för honom.

Visst grälar vi ibland så stopporna yr, och jag kan bli galen på deras ostädade rum, på deras nattugglande, deras datorspelande och att de lämnar disk överallt. Men just idag är jag rätt så stolt över dem alla. Så om jag just idag skulle dö så kan jag göra det lugnt, för dom är nog mer eller mindre flygfärdiga redan nu.

Dessutom svämmar hjärtat över av lycka över detta tvåhundrade blogginlägg också. Tänka sig. Det är inte bara ungarna som har flyt. Bloggen också!

Inget går upp mot en sommarlunch i trädgården

Idag var det äntligen premiär. För nypotatisen. 

Köpte en påse Timo från torget. Klippte dill från grönsaksodlingen. Kokade potatisen på den nya gasplattan ute vid grillen. Plockade fram sill, blandade en sallad med rädisor och mozzarella (jodå, det passade utmärkt ihop), grillade en laxfilé och rörde ihop en kall röra på creme fraiche, dill och limesaft. Det smakade himmelskt. 

Vi avrundade med resterna från Treans födelsedagstårta som mommo hade bakat. 

Så mycket bättre än det här blir det inte. 

En helt vanlig dag på jobbet...

...steg kvicksilvret inne på kontoret till 29 grader som mest. Luften stod stilla och kunde nästan skäras med kniv. Underhållsavdelningen kunde redan för några dagar sedan konstatera att en del i luftkonditioneringsaggregatet är sönder och delen kan repareras först i nästa vecka.

Det är verkligen inga stordåd i tankeväg som utförs sådana här heta och soliga sommardagar, speciellt inte på eftermiddagarna då solen börjar lysa in i mitt rum.

Observera att jag inte klagar på sommarvärmen (vågar inte!) men säger ändå att det börjar räcka till nu...

Two down, one to go...

...stod det på ett kort studentmamman fick dagen till ära 

(jag fick en present också - ett fint armband som SystraMi har gjort). 

Nu är jag alltså dubbel studentmamma! 

Igår firade vi Tvåans studentdimission hela dagen och natten lång. 

Vilken fin fest! 

Glädje. Fröjd. Skratt. Pikilite tårar. 

Lycka och jubel.

Ettan korkade Cavaflaskor på löpande band, Maken grillade, Trean bar tårtor och skötte läskservering till barn och ungdomar. 

Och Tvåan själv dignade under sina fina presenter, vackra kort och rosor. 

Solen sken och vädret visade sig från sin bästa sida. 

Tvåan fångade in sin Fammo och Mommo till en kram.

Javisst håller morsan och farsan på att spricka av stolthet.

Ett stort och varmt TACK till alla gäster som tittade in och bidrog till den fina stämningen! 

Two down. Hoppas på en till.