Om jag inte svarar i telefon...

Jag har alltid varit dålig på att ringa. Föredrar alla gånger e-post, Whatsapp eller kontakt via Teams. Nu har jag slutat svara i telefon också, eftersom 9 av 10 inkommande samtal till min telefon verkar komma från nån som vill sälja något till mig. Min telefon screenar alltså samtalen, och i det flesta fall varnar den om att samtalet är "Förmodligen skräp". Det måste väl ändå vara telefonens bästa egenskap!

Jag struntar kategoriskt i allt som föreslås vara skräp. Är tveksam till att svara på okända nummer i allmänhet, men brukar ibland besvära mig med att kolla upp vem som ringde. I 9 fall av 10 är numret hemligt eller kommer från en Prepaid, och "från numret rings ovanligt många samtal". 

Häromdagen blev jag ändå glatt överraskad då telefonen klämde i med sin glada melodi. Den här gången var det inte fråga om förmodligen skräp, utan "Potentiellt bedrägeri". Roligt med omväxling ibland 😁, eller hur? 

Öroninflammation

Åldern kommer inte ensam. Nej, den har sällskap av en massa krämpor. Men den här krämpan är faktiskt inte en riktig sjukdom, utan bara en riktigt envis öronmask. Ni lider säkert av den allihop idag? KAJs Bara bada bastu, alltså, som spelas i tid och otid på alla radiokanaler, VM i skidning, sociala medier, nyhetssändningar och alla slags sammankomster med självaktning. 

KAJ-febern började för ett par veckor sedan då gruppens bidrag gick vidare till Mello-final och kulminerar (hoppas jag!) idag då alla vill säga sitt om humorgruppen. Inte ett ont ord har jag förresten att säga om de roliga och gulliga helyllepöjkarna från Vörå. Men öronmasken börjar bli lite störande. I natt sov jag lite oroligt, och varenda gång jag vaknade upp slog Bara bada bastu-slingan omedelbart till och började sjunga med full kraft. Precis som om jag hade varit med på Mellos efterfest i Stockholm. Sätter jag på radion spelas den där ungefär varje kvart. Scrollar jag på Instagram dyker KAJ upp med dragspel och rökmaskin och badar bastu. Eller så är det riksdagsmän eller ambassadpersonal eller dagisbarn eller andra grupperingar som har lärt sig dansstegen och badar på för fulla muggar.  

Om inte bastu, brännvin och tjära hjälper, så är det döden, lär ska vara ett gammalt ordspråk från Pargas.  Antibiotika hjälper i alla fall inte, enda lösningen verkar vara att få tag i en annan öronmask. Har du nån bra att föreslå?

Bara bada bastu

Nåldynan

Hej go'vänner! Vi är tillbaka efter en lång och plågsam bloggpaus. Plågsam för mig, alltså, inte för dig nödvändigtvis. De senaste veckorna har präglats av värk i käkleden samt extrem tandvärk, och jag har irrat omkring som dimma och fått väldigt lite uträttat. Äntligen börjar jag ändå se ljus i tunneln, efter flera besök hos tandläkare, öron-, näsa-, halsexpert, röntgen och små blå piller som ska ta udden av smärtan men bara gör dig dimmig och simmig och lullig. 

Såtillvida ont har jag haft, att jag till och med har provat på akupunktur och laserbehandling för att lindra värken. Det är oklart huruvida dessa åtgärder har hjälpt, men knappast har det i alla fall blivit värre. Ett är säkert, en behandling med akupunktur och laser lindrar en olidlig tandvärk för ett dygn ungefär. Sedan är värken tillbaka. 

Varen inte oroliga. Familje-, mat-, trädgårds-, litteratur- och resebloggen ska inte bli en mötesplats för insikter i vård och hälsa. Jag bidrar inte med råd eller rekommendationer, men vill ändå stoltsera med nåläventyret. Tack till min akupunktör som perforerade mig med 6-7 små nålstick i vänster fot och ben, samt i båda händerna. En alltigenom intressant upplevelse. Nu ska jag googla vidare och reda ut ifall akupunktur hjälper mot närsynthet, musarm och ont i knäna också. 

Bättre sent än aldrig

Sist på bollen. Sent ska syndaren vakna. Var sak har sin tid. Jaja, nu har också jag äntligen tagit mig en tur på det nya, världskända konstmuséet Chappe. De flesta Ekenäsbor har hunnit besöka det vackra huset, många till och med flere gånger. Utställningar har bytts medan jag har passerat förbi den svarta fasaden otaliga gånger. Utanför. Men idag var det äntligen min tur. 

Chappe är väl värt ett besök, eller återkommande besök var gång utställningarna uppdateras. Huset är stort och luftigt och bjöd den här gången på fotokonst, barocksilver och Disneyfigurer i en salig med rolig blandning. 

Genom de generösa fönstren kan man också beskåda grannskapet, ifall det som hänger på väggarna inte intresserar.  

Pez!

Spännande vinklar, vackra ytor, glittrande tak och andra överraskningar. 

Konst till och med på toaletten. 

Ta dig en tur, vetja, eller läs mera här: Chappe

Hohoo! Är ni kvar där ute? Eller har ni hoppat på trenden och gjort slut med Trump och Musk och Zuckerberg? 

Användarstatistik från 2024 placerar Facebook,YouTube och Instagram i topp både i världen och i Finland. Nu rapporteras om att användare lämnar Zuckerbergs Meta-plattformen i stora skaror i protest mot den politiska utvecklingen i USA. Twitter, förlåt jag menar X, har redan tidigare drabbats av massflykt. Eller är det bara tomt prat? Många hänger ändå kvar på sina favoritplattformar oberoende av ägarskap eller politisk korrekthet. Finns det ens alternativ? Förutom att skriva brev och umgås irl, förstås.

Själv tappade jag farten efter ha gått med på Instagram och orkar inte ta mig an nånting nytt. Jag är liksom nöjd med vad jag har. För tillfället i alla fall. Ni kan väl hojta till då ni drar vidare. Och berätta vart. Ifall jag någon gång är  redo för en ny plattform.

En evighetsmaskin

Fråga 1

Är det faktiskt nödvändigt att göra en app till en eltandborste? (Är det faktiskt nödvändigt att göra appar till ALLT?) 

Fråga 2

Är det faktiskt nödvändigt att ladda ner den appen? Tydligen, för nuförtiden borstar jag alltså tänderna med min nya tandborste som jag fick i julklapp, samt under översyn och glada hejarop från tandborstappen. Jag är svag för smicker och beröm, och tar tacksamt emot positiv feedback efter varje tvätt. Skulle du kunna motstå en high five efter kvällsborstningen?

Den är snygg också och tvättar väldigt rent. Och till råga på allt verkar den vara en evighetsmaskin?! Jag tog ibruk den genast på juldagen, med befintlig laddning direkt ur paketet. Och har inte behövt ladda den ännu! Min förra tandborste med några år på nacken krävde laddning minst varannan vecka. 

Tänk om man inte behöver byta ut borsthuvudet heller. Vilket kap!

800 gram

Jag tänker väldigt mycket på de nya näringsrekommendationerna. Vilket är lite märkligt med tanke på den livserfarenhet och levnadsvisdom som jag ackumulerat under de senaste decennierna. Jag är ju uppvuxen med tallriksmodeller och matpyramider som jag gladeligen struntat i med god framgång. (Framgång, ja, jag lever ju). Men nu går jag dagligen omkring och tänker på 800 gram. Den mängd grönsaker och frukt man ska få i sig på daglig basis alltså. En imponerande mängd, speciellt för en som inte tycker speciellt mycket om dylika livsmedel. Och näst intill omöjlig. Men jag försöker. 

En dag svängde jag ihop en grönsakswok (och piffade upp den med lite räkor) till Maken och mig. Vi gratulerade oss till ett gott näringsjobb, ända tills jag kollade på påsen med strimlad kål, morot och purjo som jag hade använt i woken. 200 gram. 100 gram var hade vi alltså fått i oss! Plus några gram lök och broccoli. Då gällde det att fortsätta dagen med 5 bananer. Eller 4 äpplen. (Äppel och banan är nämligen tungviktare bland frukterna). 

I går serverades ärtsoppa i jobbets matsal. Visserligen med lite skinkbitar i, för smakens skull, men ändå nästan vegetarisk. Hurra! En rejäl portion ska väl ändå ge lite klirr i frukt och grönsaks-kassan! Trodde jag, tills min kollega upplyste mig om att inte heller ärter räknas som frukt och grönsaker. Nej, ärter återfinns bland kikärter och tofu, på proteinraden bredvid fisken. Jag som startat dagen med en portion naturell youghurt med lite müsli och ca nio hallon ramlade omedelbart tillbaka till noll.

Nej, 800 gram frukt och grönsaker kommer att förbli ett ouppnåeligt mål för mig. Men jag kommer fortsättningsvis att tänka på det. Tack bara, förmyndarstaten.

En exemplarisk bild från grillen i somras. Före de uppdaterade näringsrekommendationerna.
Snart är det sommar igen! 

Året i böcker - 2024

Året som gick har varit ett bra bokår. Min favoritapp MyLibrary berättar att jag har läst 97 böcker under året, och det tycker jag kan räknas som ett bra saldo. Det har förstås handlat mycket om deckare, men också mysig feelgood för att variera mot tyngre romaner. Under 2024 råkade jag ramla över speciellt många romaner som handlar om andra världskriget och nazisternas skräckvälde i bland annat Polen, Spanien, Italien och Norge. Det är ofta ganska laddade och tunga och ögonöppnande berättelser som slutar både bra och dåligt. 

Generöst ger jag dej nu några tips, i helt random ordning och av mycket varierande slag. Varsågod!

Hildúr (Satu Rämö) och Hulda (Ragnar Jónasson) är två nya och läsvärda bekantskaper. Båda är poliser på Island, ön som alltid fascinerar. Det påstås att Hulda redan har blivit TV-serie?

Katarina Widholm har skrivit en lättläst (alltså inte lättläst för folk med lässvårigheter, utan flytande text som är lätt ta till sig snabbt) serie om den unga svenska kvinnan Betty strax innan andra världskriget. Kanske inte den mest högklassiga berättelsen, men mycket lärorikt om hur det svenska samhället fungerade för nästan hundra år sedan. 

Som kommentar på del 3 har jag dock antecknat: Trevlig läsning, men börjar bli lite tjatigt... I år ska jag väl ändå ta itu med de två sista delarna. 

Annorlunda, men bara så bra:

Zoulfa Katouh, Så länge citronträden växer - läsvärt om inbördeskriget i Syrien.

Christie Watson, Små solfåglar långt borta - läsvärt om hur annorlunda livet ter sig i Nigeria.

Hjälp...

Tage Söderström, Med segelbåt till Sibirien - om hur han som skolpojke togs till fånga och skickades till straffarbete i Sibirien. En sann historia. 

Svenskfinland är inte så väl representerat i år, men på listan återfinns åtminstone Westö, Bruun, Collins och Bargum. Böckerna lämnade inga överväldigande känslor förutom för Collins, där jag ivrigt väntar på del tre i hennes trilogi om Hangö under kriget. En rekommendation går också till den nyutkomna kokboken där Thomas Lundin berättar varmt och trevligt om mammorna i hans liv. Mycket mer än en kokbok alltså, men duger även som en sådan 😊.

Som avslutning på fjolårets bokkrönika bjuder jag på ett litet klipp ur kommentarsfältet där jag försöker skriva nånting om varje bok jag läst. Som ni ser - spontana och mycket ärliga kommentarer, nedtecknade i stundens hetta, alltså då sista sidan är läst. Inte så beskrivande för någon annan än för mig, dock.