Good old England

Hello folks! Hälsningar från vackra England! Där har vi ätit och druckit och haft roligt förra veckan. England visade sig från sin bästa sida, regnet lyste med sin frånvaro och temperaturen visade behaglig sensommar. 

Så fort flygplanshjulen nuddar landningsbanan på Heathrow blir jag britt. Jag vill ha bacon och äggröra till frukost, jag byter kaffet mot en rejäl mugg Earl Grey, jag dricker Pimm's istället för vitt vin och hälsar "Hiya, how're you doing" högt och ljudligt i butiker och pubar. Visst är det fint att resa i Italien och Spanien också, men där är jag turist och gäst. I England känner jag mig hemma. 

Vi har besökt Storbritannien, främst London och Skottland, några gånger tidigare. Den här gången vände vi London ryggen och styrde hyrbilen rakt västerut, mot Wiltshire, Somerset, Oxfordshire och Cotswolds. Maken hanterade vänstertrafiken med bravur, men jag hörde honom mumla för sig själv i varje korsning; "håll till vänster, stanna på fel sida". Bil och passagerare klarade sig helskinnade. Vi började med ett bucket list besök på Stonehenge och åt sedan sen lunch i Bath där vi kollade på de romerska baden. Afternoon tea fick bli en pint på en pittoresk pub i en mysig liten by längs en slingrande smal väg i Cotswolds. Följande dag besökte vi Henley on Thames, ett måste för en före detta roddare. På eftermiddagen vandrade vi runt Oxfords collegen i sällskap av en studerande som underhöll oss med många intressanta detaljer och skojiga anekdoter från universitetslivet. Lördagen var vikt för Foodies' Festival, mer om detta kulinariska evenemang bjuder jag på senare. Och på söndagen mellanlandade vi i Windsor innan vi avslutade det brittiska kapitlet med flyget hem. Jag kan inte med ord beskriva hur härlig resa vi hade. 

Stonehenge mot en dramatisk himmel.

Floden Bristol Avon rinner stillsamt genom Bath. 

Hur mysig är inte den här puben?

The Henley River and Rowing Museum är värt ett besök. Också för icke roddintresserade. Här finns nämligen en alldeles ljuvlig Wind in the Willows avdelning (Det susar i säven), med väldigt fint byggda, gulliga scener ur Kenneth Grahames klassiska barnbok.   

Jag dricker normalt aldrig Pimm's. Men på engelsk mark är allting annorlunda.  

En smal mörk gång leder förbi Magdalen College där C S Lewis fungerade som fellow, men framför allt där han skrev bland annat Narnia-serien.
Ni ser gatlyktan som står nästan inne i trädet - det är den som inspirerade honom till gatlyktan i Narnia-skogen.  

The Bodleian är Oxfords huvudbibliotek och grundades 1602. Inte i går alltså. Det finns så mycket historia i England. 

Vi myllrade utanför Windsor Castle med de andra turisterna och valde att inte gå in. 

  

Man ser nämligen det enorma komplexet bekvämt från flyget strax efter starten. (zooma in längst ner i bilden)

Man ser nämligen det enorma komplexet bekvämt från flyget strax efter starten. (zooma in längst ner i bilden)

Home sweet home, som vi engelsmän säger. 

Utryckning

Faktum 1: batterier i till exempel brandvarnare och dörrklockor tar alltid slut mitt på natten. 

Faktum 2: batterierna tar alltid slut mitt under Makens djupsömn, varpå han är helt okontaktbar. 

I natt, klockan 01.45, vaknade jag av ett obekant alarm. Pip-pip, pip-pip, pip-pip... Det är inte dörrklockan, det är inte brandvarnaren, det är inte frysen som står på glänt. Mödosamt tar jag mig upp ur sängen, blind som en fladdermus, krokig som ett frågetecken, och trevar mig ut i hallen, mot ljudet. Precis som jag lokaliserar ljudkällan på byrån i hallen upphör det. Jag kollar Makens telefon ifall han bytt ringsignal och någon har försökt ringa. Jag kollar min egen telefon i köket. Inga spår efter signaler. Jag börjar tvivla och funderar om jag hade haft en väldigt realistisk dröm om alarm? Jag tumlar tillbaka i säng och lägger huvudet på dynan. 

Klockan 01.47 piper alarmet igen. Pip-pip, pip-pip, pip-pip... Nu är jag snabb på bollen och rusar ut i hallen och hittar Makens aktivitetsklocka som larmar. Desperat trycker jag på skärmen och olika knappar och lyckas faktiskt på tyst på klockan. Tillbaka till sängen.

Klockan 01.49. Pip-pip, pip-pip, pip-pip... Tydligen hade jag bara snoozat klockan. Nu går jag med rätt så klampande, ljudliga steg till klockan och flänger in den i hjälpköket. Jag stänger dörren efter mig, går på toaletten, dricker ett glas vatten och går till sängs, inte klarvaken, men heller inte riktigt i sömnläge. Men där i nattens tysta timmar går det ändå snabbt att vaggas till sömns, till och med fast jag svagt, svagt, genom hjälpköksdörren hör ett Pip-pip, pip-pip, pip-pip... 

Det är inte så mycket irritation över att behöva kuta omkring under nattens timmar, utan mera en liten ilska över att varken ägaren till klockan eller Ettan som sover i gästrummet på typ en armlängds (okej, två) avstånd från alarmet vaknar. "Ett gott samvete bäddar för en god sömn."

Slut på rapporten. 

Sommarrapport

Oj, hur snabbt gick den här sommaren egentligen? Jo, jag vet, den är verkligen inte slut än, men semestern är över, och det är dags att göra ett mellanbokslut innan den hektiska sensommaren och hösten kör igång på allvar. 

Juni visade sig inte från sin bästa sida, men vad gör det då vi tillbringade en vecka på vackra Bornholm med födelsedagsfirande och sedan firade midsommar i glada vänners lag och strålande solsken ute i skärgården.  

Då sommarhettan slog till började jag min semester. Det blev långa lata dagar hemma på terrassen, ute på sjön och i härliga möten med vänner och familj. Så firas semestern bäst, utan planerat program, där man spontant tvättar mattor, äter blåbärspaj, blandar mojitos, grillar korv och läser, läser, läser. Nu är jag färdig tankad, och redo för årets andra halva. Bring it on! 

Vi såg We will rock you (WWRY) på Raseborgs sommarteater tillsammans med en rekordpublik. 

Vi åkte genom Jomalvik kanal.

Vi tillbringade ett fint dygn hos goda vänner ute i Lovisa skärgård. 

En eftermiddag på klipporna på Vrakholmen kräver sin blåbärspaj med vaniljsås.

Hur roligt är det inte att stöta på goda vänner i Hangö och spontanhänga med dem en eftermiddag!

Mamma bjöd på snålsoppa. Till glädje för Maken, inte så mycket för mig. 🤢

Vi gjorde ett par turer till Pargas och kollade att arbetet på den nya bron fortskrider. 

Och inledde kräftsäsongen.

Den ofrivilliga städaren

Semestern sjunger på sista versen och arbetsvardagen lurar runt hörnet om ett par dagar. 

Jag såg mig omkring i hemmet och insåg att jag behöver slösa en kvart av den återstående ledigheten på att dammsuga upp de värsta dammråttorna, katthåren och björkfröna i köket och hallen men lovade mig själv att inte sätta alltför mycket tid på världens tråkigaste sysselsättning men sen märkte jag att badrummen var i skriande behov av lite uppfräschning så jag torkade av det värsta och tömde roskisarna och bytte handdukar och så satte jag på en maskin tvätt innan jag fortsatte med dammsugandet som borde gå i en handvändning eftersom vi har inga mattor på golvet för dom har jag skurat under ledigheten men sen märkte jag att dammråttorna hade spridit sig över hela huset så jag fick ta ett varv i sovrummen också fast jag hade tänkt fuska med dem och sedan såg jag att en ormbunke hade dukat under i värmen och tappat alla sina blad på golvet så jag fick ta en sväng med dammsugaren också i vardagsrummet och sedan behövde jag torka bord och bänkar och köra en maskin tvätt till och då började jag längta efter en sval dusch men insåg att också duschhörnan behöver tvättas och eftersom jag redan var upp i varv så plockade jag fram golvmoppen för att torka upp ett par fläckar i hjälpköket som funnits i flera veckor redan och irriterat mig och då var det lika så bra att ta en sväng med moppen i köket också innan jag satte på en sista maskin tvätt och radade skor i vindfånget och vek ihop lite underkläder som hade hängt på tork. 

Jag valde att sluta innan jag plötsligt fick för mig att börja tvätta fönster och torka golvlister (vilket givetvis också skulle behövas) och gick till kylskåpet för att belöna mig med en kall öl men så råkade jag kolla klockan och märkte att den visade 10.15 och även om det är semester så vill jag inte vara en person som dricker öl på förmiddagen så jag fick nöja mej med ett glas vatten. NU ska jag njuta av semestern resten av dagen.   

Den ofrivillige golfaren

Helt oförskyllt blandas jag in i Makens och Treans golfvurm. Den har pågått i några år nu, och oundvikligen blir man mer eller mindre engagerad i deras fritidssysselsättning. Jag försöker hålla engagemanget till ett minimum, men det är svårt då diskussioner om banor och handicap och skor och klubbor böljar omkring mig. 

Golf är utan tvekan en redskapssport. Men det går långt utöver val av rätta sortens klubbor. Det är viktigt också med rätta skor, golfväska och handskar. Och framför allt bollar. Riktigt bra bollar kan kosta flera euro styck. Styck! Alla bollar ser ju likadana ut. Små och vita. Ibland med reklamtryck på. Och en boll räcker tydligen inte, utan det behövs många bollar. Inte som i minigolf alltså, då du spelar med en enda boll fram till sista banan där den returneras till officen. 

Häromdagen fick jag en smärre chock då golfarna hade kommit över ett parti lakeballs, alltså bollar som kommit på avvägar på golfbanan och möjligen fiskats upp ur ett vattenhinder. Det finns alltså driftiga företagare som finkammar golfbanorna på övergivna bollar, tvättar dem och säljer dem. Fundera en stund på den affärsidén - samla in borttappade bollar och sälj dem TILLBAKA till golfarna som slog iväg dem.

 

Skadedjursbekämpning

Sommaren pågår för fullt. Solen gassar som en galning. Kylaggregaten surrar. Myggbetten kliar. Kvällarna är ljusa och stan är full av turister. 

På nätterna serverar sig rådjuren och hararna på trädgårdsbufféerna i kvarteret. I förra natten försvann alla krusbär som var fem före plockfärdiga, och alla floxknoppar i min trädgård. Trots benmjöl och rådjursbekämpningsmedel och diverse skrämmor här och var. 

Det blev ingen krusbärsmarmelad i år.

Nu är det andra gången denna sommar som alla floxknoppar är uppätna. En gång går det bra. Är osäker på om floxen mäktar med att skjuta knopp ytterligare en gång i år?

Det är länge sen jag tyckte dessa skadedjur var söta och gulliga. Nu känner jag en ilska komma krypande och börjar fundera på att plocka fram det tunga artilleriet. Skulle gärna höra era tips på vad som skulle hjälpa att hålla parasiterna borta?

En vild fredag

Den som har samlat på sig några tiotal levnadsår vet att livliga fredagskvällar inte är att leka med. Sådant som tidigare skulle ha förorsakat en axelryckning kan idag leda till något som liknar en baksmälla, även om alkohol knappt har varit inblandat. 

Igår stängde jag dörren till kontoret i god tid före kl 16 och cyklade hem. Jag slog mej ner i gungstolen för att umgås lite med Tvåan som satt i vårt kök och drack eftermiddagskaffe. Där satt jag och tog igen mej en stund innan det var dags att hoja iväg till Street Food festivalen i Stallörsparken. Vi valde omsorgsfullt bland utbudet och stötte på några bekanta i vimlet innan vi åkte hemåt med några churros med nutella överst i magen. Jag hällde upp ett rejält glas rosé och njöt av sommarkvällen på terrassen. Klockan nio öppnade vi Nattsnack på yoitube. Vid tiotiden ramlade Ettan in med två kompisar efter ett dygns seglats. De såg ut som om de varit ute en vecka minst, så vi värmde bastun och grillade några korvar till dem innan de åkte hemåt. Lugnet lade sig, det mörknade och myggen anlände. Nattsnack pågick fortfarande då vi gick och lade oss ungefär halv tolv. 

Jag vaknade faktskt först efter sju, totalt slut efter den livliga gårdagen. Idag vilar jag.  

Venezuelansk middagsmat. En plät fylld med pulled chicken och god ost. Inte illa alls. 

  

Första sommardagen

Tänk, så kom den äntligen! Den första sommardagen! Kanske hade du redan gett upp hoppet? Stuvat undan sommarklänningarna och slängt solkrämen? Börjat fundera på julförberedelserna? Juni är nästan förbi, men bättre sent än aldrig tyckte jag och tog en cykeltur genom sommarstaden. Alla, bokstavligen alla, hade krupit ut ur sina vinterlyor. Lejonparken var full av lekande barn och köerna till glasskioskerna ringlade sig långa. Ute på stadsfjärden pärrade båtar omkring och terrassen på Baywatch var i det närmaste fullsatt. I Stallörsparken umgicks ett par picknick-sällskap och på stranden spelade några lättklädda ungdomar beachvolley i strandskvalpet. Minigolfen var igång och längs Västvallen flanerade både gamla och unga, Ekenäsbor och turister. 

Välkommen ljuva sommar! Hoppas verkligen du är här för att stanna!

     

Östersjöns pärla, del 2

Ni trodde kanske att Bornholm-resan var klappad och klar. Nehej, den ska stötas och blötas lite till, för det är ju med resor så att planeringen och väntandet står för en tredjedel av det roliga, själva resan en annan tredjedel och minnena, bilderna och berättelserna utgör den sista tredjedelen. 

En dag hyrde vi cyklar och utforskade Rønnes näromgivning.
Här får Helkama slänga sig i väggen, Brennabor bjöd på jättebra elcyklar.

 

På kvällarna spelade vi Hitster, Yatzy och Åtta av hjärtans lust. 

Vi åt inte alltid på restaurang, och köket i huset var så pass nödtorftigt utrustat att den inplanerade matlagningen fick stryka på foten.
Men thaimat och pizza funkar bra som takeaway om man inte orkar leta upp en lämplig restaurang.  

Flashback till 1990-talets somrar då vi bilade runt i Norden med tre småpojkar i baksätet. Bra rymdes de nuförtiden mer bredaxlade killarna där bak, och grälade mindre än förr i världen. Det nyaste barnet fick vika ihop sig längst bak i bilen. Trångt men mysigt. 

Det finns flera mikrobryggerier runtom Bornholm. Här kör vi ölprovning på Svaneke Bryghus.
Doppelbocken Sweet Mary längst till höger tänkte knäcka mig...

På Nordbornholms Røgeri i Allinge tänkte vi äta ihjäl oss på den enorma fiskbuffén.
Makrill, rökt ål, böckling, handskalade rökar, massvis av sillar och röror och andra fiskar. Mums!

30 sekunder med fötterna i Östersjön och känseln försvann i tårna. Det blev inget dopp. 

Minigolf hör naturligtvis till programmet.
Gudhjem bjöd på en jättefin, men klurig och utmanande golfbana med vidunderligt vacker utsikt. Spelet, nja...

Östersjöns pärla

Hur är det med Bornholm? Ligger ön på din tio-i-topp-lista över resmål? Kanske inte, men nu tycker jag verkligen att du ska lägga dit den. Vi är nyligen hemkomna efter en kort vecka på ett soligt, blåsigt och väldigt fint Bornholm och jag kan inget annat än rekommendera ett besök på ön som kallas Östersjöns pärla eller Solskensön.

 

Att ta sig dit gör man inte i en handvändning, men resan är ju som bekant målet, och man har mycket roligt medan man tar sig med bil - flyg - Öresundståg - Pågatåg - färja till Rønne, öns största stad. Vi anlände i samlad tropp med alla våra barn, och slog läger i Mortens mysiga Airbnb-hus, med mycket centralt läge, ett stenkast från Lille Torv och två från Store Torv.  

Innergården var skyddad för vind och bjöd på både mistel och fikonträd.
Endel kallade den lummig, andra skulle gärna ha tagit en runda med häcksax och skottkärra.  

På Bornholm bor nästan 40 000 danskar, varav kring 14 000 i Rønne. Ön besöks årligen av över 600 000 turister varje år, men den livligaste säsongen hade inte kört igång ännu, så vi kunde njuta av lagom lugn och ro. 

Rønne Fyr. Ett vackert landmärke som inte längre är i bruk. 

Hela ön är grön och lummig.
Stockrosorna var på vippen att slå ut, jag tänker mej att stan formligen exploderar av färger om en vecka eller två. 

Bornholm är mycket mer än Rønne. Vi utforskade ön med både bil och cykel. Speciellt östra sidan och sydspetsen är väldigt vackra områden. 

Rundkirken i Nyker.

Hammershus fästning.

De underbara sanddynerna på Dueodde.
Som ni ser är det redan kväll, rätt så blåsigt och inte speciellt varmt.  

Mera böcker till folket

Hej govänner! Inspirationen tryter trots att sommaren är här och det grönskar för fullt där ute. Eller kanske just därför? Jag brukar ibland slänga in lite boktips då det har varit klent med bloggandet, och tänker att nu är det definitivt dags. Vårens läsesaldo ligger på 34 böcker, varav största delen har varit gamla (och nya) goda deckare varvat med lite feelgood. Dessa behöver inte omnämnas speciellt, istället ska jag plocka fram några udda fåglar ur den jämntjocka underhållningsläsningen.

Susan Abulhawa, Morgon i Jenin

Abulhawa är en palestinsk-amerikansk författare som skriver hjärtskärande om palestinska livsöden.

Renée Rosen, Sommaren på Park Avenue

Ruth Kvarnström-Jones, De fenomenala fruntimren på Grand Hotel

Två romaner som baserar sig på verkliga personer, båda pionjärer och banbrytare på sin tid: Helen Gurley-Brown, chefredaktör på Cosmopolitan på 1960-talet och Wilhelmina Skogh, entreprenör i hotellbranschen i början av 1900-talet. Underhållande berättelser med historiskt perspektiv .

Richard Morais, En fransk curry

En färgstark och matglad indisk familj möter Michelinköket i Frankrike. Såg ni filmen med Helen Mirren?

Karin Collins, Där jag har min hjärtans kär

Den avslutande delen i trilogin om Hangö under krigsåren. Slutet gott, allting gott? Nej, tyvärr. Men hem till Hangö fick de komma i alla fall. 

Jag avslutar som vanligt med att puffa finlandssvensk litteratur. Vi har goda deckarförfattare!

Eva Frantz, Ungen min får du aldrig

- fjärde boken om Anna Glad  

Tomas Järvinen, Lit de parade

- kusliga mord i Borgå  

Nilla Kjellsdotter, Tills natten är slut

- kusliga mord i Österbotten

Konstens natt

Ibland - tack och lov mycket sällan - behöver man avbryta skönhetssömnen för att ta en sväng via toaletten. Detta kan inträffa om man har varit oförsiktig med vätskeintaget strax innan läggdags. 

Jag trevar mig fram längs den välbekanta rutten i det mörklagda sovrummet (jag kan sova gott i öronbedövande oväsen, men har svårt med minsta lilla ljussken). I köket lyser under vinterhalvåret en svag lampa i fönstret. Den behövs för att ge lite ledljus för den som behöver ta ett glas vatten eller någon som kommer sent hem på natten. Men jag svänger vänster till toaletten och går in. Där behöver jag inte tända lampan, vilket skulle vara förödande för nattunga ögon och därigenom fortsatt sömn, utan staden ombesörjer vänligt nog en lagom belysning rakt in i vår toalett. Då jag sitter på toaletten kan jag njuta av den här vackra fönsterbrädssilhuetten som avspeglas på dörren. (Det är inte mitt natthår som syns till vänster, det är en aloeväxt.) 

Minnet är bra, men kort

Mitt liv är uppbyggt på PostIt-lappar. Också hemma, men framför allt på jobbet. Jag är inte dement (tror jag i alla fall) men har tydligen minne som en guldfisk. Eller som ekorren i Trollvinter. För att minnas en sak, viktig eller mindre viktig, måste den skrivas ner. På en lapp eller en lista eller i kalendern. Det jag hör, lovar eller överenskommer glömmer jag i följande sekund. 

Jag lever med hjärtat ständigt i halsgropen och oroar mig för att jag ska glömma något väsentligt. Jag rafsar ner ett par ord på en lapp och applicerar lapparna utan inbördes ordning framför mig på skrivbordet, bakpå telefonen eller på laptopens lock. Då man stänger laptopen kan man ibland råka ut för riktiga överraskningar...

Ibland är det bråttom eller obekvämt att skriva lappen eller pennan slutar fungera, varpå texten verkar ha nedtecknats av en läkare och följaktligen är omöjlig att tolka. Då är jag illa ute. På samma lapp kan ibland noteras flera, inbördes inte hopkopplade ärenden. Speciellt om PostIt-blocket har gömt sig bland pappershögarna. Det försvårar systemet ytterligare. 

Då saken är skött (samtalet är ringt, dokumentet är skrivet, filen slutförd, ärendet delegerat, mailet skickat, ja, ni fattar), skruttar jag lappen och slänger den. Med stor tillfredsställelse. Flera gånger om dagen inventerar jag mina lappar, prioriterar och skriver om eller förtydligar, delegerar, kallar till möte eller reserverar kalendertid. Vid hemfärd är det av yttersta vikt att snabbt ögna igenom lapparna en sista gång ifall jag skulle ha missat nånting som ännu behöver skötas samma dag. 

Lite spänning i livet är bra, men att hela tiden leva med andan i halsen och med stöd av ett korthus av PostIt-lappar är inte att rekommendera. Men så funkar det. 

Hanami i västnyländsk tappning

Nån gång ska jag komma mig iväg till Japan för att uppleva Hanami-högtiden och njuta av de underbart vackra körsbärsträden då de blommar. I väntan på den resan kan man ju uppleva körsbärsblomningen i Kungsträdgården i Stockholm, eller i Kasberget i Helsingfors. Ifall körsbärsträden klarade av den överraskande beskärningen i fjol alltså. Lite sakura njuter vi av i Ekenäs också, man får väl vara glad för det lilla. 

Körsbärsträd, sakura, på Rådhustorget. 

Förresten kan vi väl komma överens om att vitsippsblomningen på Ramsholmen är en slags Hanami på västnyländskt vis? Man tager vad man haver, liksom.