Tack och hej!

Nu är tiden för årsbokslut. Instagrammarna publicerar årets mest likeade bilder. På TV visas Året med kungafamiljen och andra årssammanfattningar. Tidningarna bågnar av årskrönikor om sport eller böcker eller musik. 

Milla Mitt i Livet ska också göra ett bokslut, men det blir faktiskt ett bokslut över bloggens livstid. Just nu är det nämligen lämpligt att avsluta den här skrivarperioden och stänga bloggen. Idéer och rubriker börjar tryta och storhetstiden med många inlägg per månad, ja ibland per vecka, är förbi. Och jag känner att vi behöver sätta en ordentlig punkt, inte bara ett vagt kommatecken. Eller ännu värre, tre punkter... Slut. Loppu. Finito. The End. 

Den 18 februari 2011 körde vi igång med Första inlägget. Jag blev nästan lite överraskad själv. Över hur enkelt det gick och över den fina responsen. 2010-talet var bloggarnas guldålder, det fanns ett enormt utbud på bloggar med olika teman. Alla bloggade. Också jag. Och Mitt i Livet hittade en lämplig nisch och en trogen läsarkrets.

Idag på nyårsafton 2025 publicerar vi det ettusende och sista inlägget. Ettusen (1000) inlägg! En massa ord. En mängd bilder. Åsikter. Galenskap och frustration. Familjen har hängts ut med eller mot sin vilja. Det har blivit reseberättelser, husmorstips, bokrecensioner och bara en massa struntprat. Det överlägset mest visade inlägget heter Släpärtstider och har lästs 1710 gånger. Knappast för att inlägget är extremt välskriven eller tankeväckande, utan troligen för att någon googlar recept på släpärter. 

Jag tycker det är spännande att kolla var bloggens läsarskaror befinner sig och vinkar lite extra till dig som läser i Mexico eller på Isle of Man. Men i dessa tider då data rör sig fritt omkring i cyberrymden, utan gränser, fattar jag ändå att vi knappast har en massa läsare just där, eller i USA, Ryssland eller Singapore, utan det är fråga om serverplatser och VPN-kopplingar som snedvrider statistiken.  

Vi sammanfattar Mitt i Livet i siffror:

1000 inlägg

5430 dagar

14 år

262969 visningar

414 kommentarer

Vi avslutar med ett hjärtevarmt tack till alla läsare för visat intresse under åren. Det har varit väldigt skoj att skriva av sig och veta att någon därute läser. Tack för era kommentarer på bloggen eller på Facebook. Tack för alla uppmuntrande ord då vi har träffats i andra sammanhang. Kul att ni har orkat läsa. Jag har i alla fall haft skoj. 

Årsbokslut från boklådan

Den vid det här laget världsberömda*) boklådan på Skeppsholmsvägen har gjort ett litet bokslut efter ett lyckat år med ständigt ökande omsättning. 

Urklipp ur tidningen Västra Nyland 1.8.2025

Jag gör ett gott försök att hålla koll på inkommande och utgående böcker. Det funkade bra de första åren, omsättningen var stor men överkomlig. Men år 2025 har slagit alla rekord, och jag har inte längre kunnat föra bok över omsättningen. Flera hundra böcker (ja, verkligen! kring 400!) har kommit in och lika många hundra har fått nya ägare. Många böcker har gjort en sväng ut i stora världen och återkommit, endel 3-4 gånger till och med. Boklådan funkar alltså både som bokhandel och bibliotek. Andra böcker har stått på hyllan och samlat damm och inte lyckats locka besökarna. Mitt hjärta brister nästan för dem, men under höstens storstädning var jag tvungen att plocka en kasse full av långliggare och föra till Emmaus. Hoppas de hittar sin nya ägare där istället. 

Boklådan är mestadels välfylld, ibland såpass att böckerna inte riktigt får rum på två hyllor. Den finska delen har vuxit mycket i år, medan barnböcker och engelska böcker fortfarande kan räknas på ena handens fingrar. Vad är det för böcker som har vägarna förbi, undrar du kanske. Allt mellan himmel och jord, faktiskt. Deckare och feelgoodromaner, naturligtvis. Nobelpristagare och Harlekinromaner sida vid sida. Självbiografier och politiska analyser. Fantasy. Mark Levengood, Päivi Lipponen, Liza Marklund, Enid Blyton, Kjell Westö, John le Carré, Barack Obama och Jojo Moyes i en salig blandning. En bok om krukväxter, en kokbok, till och med en bilatlas från förra millenniet hittade ett nytt hem. 

Fortsätt att titta in. Ta en bok - det är gratis! Eller hämta en bok - en du verkligen inte gillar och vill bli av med, eller en som du älskar men vill dela med dej av till andra. Att läsa är en mänsklig rättighet. 

*) världsberömd bland tidningen Västra nylands läsare 

Följ oss på Instagram. 

Jul, jul, strålande jul

Av alla morgnar under året kvalar julaftonsmorgonen lätt in i topp tre, inte sant? Allt är fixat, och det som har glömts bort eller inte hunnits med får vara ogjort. Julgransljusen tindrar,  julmusik spelas på radion och snön gnistrar utanför fönstret. Nu är julen här 🎅🎄✨️

Vi har som vanligt gjort en inbetalning till Unicef som ska räcka till varma filtar till barnen i Ukraina och till rent vatten, och önskar en hjärtevarm jul till er alla. 

Jul - kalas eller kaos?

'tis the season för de julfrustrerade kvinnorna att krypa fram bakom nissedörrarna och skriva arga kolumner om hur de avskyr julen och de krav som ställs. Lika säkert som Michael Bublé dammar av sina julsånger och adventskalendrarna reas ut i december dyker det upp inlägg där kvinnor spyr ur sig hur trötta de är på att laga julmat, julstäda och köpa julklappar. 

Det ska erkännas att också mitt yngre jag årligen stämde upp i samma kör. December var i praktiken en enda lång lista på saker att göra innan 23.12. Och kom ihåg, då fanns inte ens FB och Insta där för att skapa orimliga förväntningar och elda på galenskaperna. Det var jobbigt att ställa till jul, men på sitt sätt roligt. Och vi ska framför allt komma ihåg att den enda som ställde alla kraven var jag själv. Nu är jag äldre och betydligt förståndigare. Och jag stressar inte längre.  

Jag skulle vilja säga till alla er som stressar på som värst just nu att det blir jul i alla fall. Och du väljer själv hur den ska bli. Om du inte gillar att kocka, köp färdig julmat eller be dina gäster hämta med maten. Om du avskyr att shoppa julklappar, skaffa presentkort eller skippa klapparna. Om ditt hem inte behöver städas, låt bli. I många fall är ni två vuxna i familjen som kan samsas om uppgifterna.  

Om julstämning för dig är att äta en konfektask helt själv och se Love Actually för femtielfte gången, gör det. Men vill du bjuda på ett stort Fanny och Alexander-kalas, då får du nog lägga lite arbete på det, misstänker jag.    

Du skapar själv förväntningarna och eldar under dem. Du behöver inte fjäska för svärfar eller syrran och hennes familj. Om de är missnöjda så kan de fira julen annanstans. Har du bortskämda barn som blir besvikna över julklappar? Det är faktiskt du som har uppfostrat dem, dags att sätta ner foten. 

Visst, ibland finns det hinder eller behov att beakta. Sorg eller sjukdom, ensamhet eller ekonomi. Men jag är ganska säker på att det går att kompromissa och anpassa. Ta lite energi från julstressen och lägg den på en pratstund med de närmaste om hur du tänker. Du kan bli riktigt överraskad. 

I morgon tar vi itu med julskinkan. Den skulle jag gärna skippa, men några kring julbordet insisterar på att den ska med. Det är ok, för Trean gravar nuförtiden laxen. Delat ansvar. 

  

Soppkött med ben

Tänk att man som sextiplussare fortfarande hittar nya saker att testa på. Och tänk hur tråkigt livet skulle vara om det inte fanns nya saker att testa på. 

Kan ni tänka er att jag aldrig har kokat köttsoppa på "riktigt" kött! Soppa på malet kött är gott och enkelt att göra, och jag har dragit mej för att koka soppa med långkok och skummande och allt vad det innebär. Men nu blev det av. Ett paket soppkött av hjort, med ben, behövde nämligen åtgärdas. 

Vatten, lök, kött, kryddpeppar, potatis, en samling rotfrukter, persilja, salt och en buljongtärning. Och några timmar på spisen. Gott blev det. Fast lika god som mommos köttsoppa var den inte...

 

Årets sista tur - igen?

Det är ingen hemlighet att jag gillar årstidsväxlingarna. En solig vårdag med istappar och takdropp. Kvällssol och en svalkande bris en vacker julikväll. En höststorm som piskar mot fönstren. Knarrande fotsteg på krispigt vit vinterskare. Aj että så fint vi har det. Omväxling förnöjer.

Då är det inte så förvånande heller att jag gillar att cykelsäsongen börjar på våren och slutar på hösten. Den får gärna börja tidigt och sluta sent, men det är ganska skönt att ställa in cykeln i förrådet då vägarna börjar bli hala och slaskiga. Och inget går ju upp mot vårens första cykeltur.

Men i år är världen lite upp och ner. I dag tog jag nämligen cykeln till jobbet 😯. Det var mörkt, men klart väder och 6 grader varmt. Ypperligt cykelväder alltså. Men lite konstigt sådär ett par dagar före jul. Ur led är tiden, som Hamlet sade.

Årets sista tur

Nu är vi mitt i mörkaste december. Regnet piskar mot rutan och det blir aldrig riktigt ljust under dagen. Men håll ut mina vänner, i söndag firar vi vintersolstånd, och vänder mot den ljusare årstiden igen.

För att klara av slutspurten på året åkte jag och mina kolleger iväg på en kort arbetsresa till dejliga Köpenhamn. Vi jobbade intensivt i två dagar, avnjöt en mäktig julefrokost (julmiddag på svenska 🙄) och njöt av julstämningen på Kongens Nytorv. Det behövs så lite.

En lille en är absolut nödvändig för matsmältningen.

Pampiga juldekorationer hos Hotel D'Angleterre. 
I förgrunden en liten skridskobana mitt på Kongens Nytorv, bredvid den mysiga julmarknaden.
Hygge. 

Husmorstips 7

Tillåt mig för en gångs skull servera er ett riktigt husmorstips, utan klantiga påföljder. Ägg- och ansjovissmörgås är ett utmärkt kvällsmål till exempel en kulen söndagskväll. Förslagsvis med ett glas skummande öl till. Eller en kopp te ifall du inte gillar öl. 

Gör så här: 

Koka ett gäng rätt så hårdkokta ägg. Koktiden är som vanligt omöjlig att förutspå, jag har kokat hårdkokta ägg i 3 minuter och löskokta ägg i 8 minuter. Det är alltid ett litet lotteri då man knäcker det första skalet. Men satsa på långkok, hårdkokta ägg är lättare att skiva. Skala äggen och skiva dem. Varje välutrustat kök har förstås en äggskärare. Har du inte ett välutrustat kök går det bra att skära dem med kniv också, eller varför inte mosa dem direkt på brödet. Öppna en ask ansjovis. Montera din smörgås och njut. 

Jag kan alltså också åstadkomma måltider utan fummel och kaos. Någon kanske kan tycka att ägg- och ansjovissmörgås inte är en måltid, men tro mig, det utgör faktiskt ett utmärkt kvällsmål. Mer mättande än en vanlig ostmacka men lättare än spaghetti carbonara. Mums. 

Perfekta ägg. Koktid? Ingen aning. Glömde sätta timern på. 

Riktiga konnässörer (Hej Systrami!) påstår att det är skillnad på ansjovisprodukterna.
Jag påstår att skillnaden inte är märkbar. 

Hjälp så gott!

 

Orka!

Erkänn. Det såg väldigt tröstlöst ut i morse. Grått, regnigt, mörkt. Typiskt deprimerande novemberväder. Orka, som vi ungdomar brukar säga. 

Men så bröt solen fram och några fläckar blått kikade fram genom molntäcket. Tillräckligt för ett litet skogsbad och en nypa frisk luft i Dagmars park. Andas lugnt. December väntar runt hörnet. 

 

Matlagningsutmaning

För ett år sedan startade vi och några vänner en matlagningsgrupp. Jag vet, det låter som om vi körde i gång en ny Marthaförening, men tro mig, det här är nånting helt annat. Vi är 8 pers som träffas några gånger per år, hemma hos varandra, och tillreder en trerättersmiddag tillsammans. Arbetsparen lottas ut varje gång, och så sätter vi ett tema för kvällen. Ett par gör förrätt, ett annat jobbar på huvudrätten och det tredje paret gör efterrätt. Ett par får jobba under hela kvällen, först med fördrinkar och snacks, sedan med dukning, drycker och diskning, och så får man ordna program mellan rätterna. Vi får smaka otroliga anrättningar och vi har fruktansvärt roligt medan vi vispar och skalar och steker och avsmakar. Vi lär oss nytt och vågar prova på nya ingredienser och tillagningar med stöd av varandra. Låt mej ge er några axplock ur de olika menyerna så fattar ni.

Mina favoriter bland förrätterna är bland annat Risotto med pilgrimsmussla i parmesanskål, och Butternutpumpasoppa med baconflarn och pumpafrön.

Bland huvudrätterna måste nämnas Grillad hjortfilé med ugnsrostade rotsaker och parmesanpotatis, och Citronrisotto med sweet chiliräkor.

Efterrätterna kronar middagarna, tänk bara på Chokladfondant med färska bär eller Apfelstrudel med hemlagad vaniljglass.

Dryckerna är lika viktiga som maten. Beställningar från matlagen droppar in i god tid före, och kan variera från enkla beställningar på Rödvin eller Bubbel, till En ung, fräsch, syrlig och krispig riesling, gärna från Pfalz eller En chardonnay som inte lagrats på fat. Det har serverats gindrinkar med lingon, Espresso Martini, Irish coffee och limoncello.

Tema för middagarna har varit breda, från Oktoberfest till Nyår och Höst. Nästa middag kan bli lite mer utmanande då temat är Lappland. Dukningsparen satsar ofta fullt ut på lämplig dukning, och det är galet roligt att se hur de bökar runt i skåpen hos värdparet för att hitta överraskande kombinationer av fat och glas. 

Till reglerna hör att maten ska tillredas på plats och att kockarna själva har med sig sina ingredienser. Ibland får man lite tumma på reglerna så att köttet får läggas i marinad dagen innan, och den hemlagade vaniljglassen måste tillredas så att den hinner bli kall. Det är få rätter som inte har fått tummen upp av gänget, men vi minns alla raviolin som jag och M försökte oss på. Vi misslyckades kapitalt med den hemlagade pastadegen, och även om de två olika fyllningarna var goda så ligger den rätten nog lägst ner på skalan. 

Man kunde ju tycka att vi är fullt upptagna med att kocka, men det är lika viktigt att ha skojiga program mellan rätterna. Frågesport har vi haft ett par gånger, en gång byggde vi lego, och en sommarkväll var vi väldigt upptagna med att kasta frisbee, pricka ärtpåsar och spela fotiskrocket. Ni förstår att evenemanget ofta varar i många timmar innan vi bryter upp och åker hemåt med mätta magar och många lagrade skratt. 

Hösttemat syns i dukningen.

Våffelhjärtan med vaniljglass och färska bär,

Det är viktigt att dricka medan man lagar mat. 

Bubbel och löjromschips är en bra inledning på vilken fest som helst.

Pastadeg in the making.
Resultatet blev allt annat än bra. 

Två varianter av Apfelstrudel.
Första gången jag hanterade filodeg förresten. Men det går bra då man är två.  

Underbart gräddig kräftsoppa.

Ett evigt firande

Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fira födelsedag hela året liksom. 

Som 59-åring var jag tydligen ett vrak. En uttorkad fröstängel på ålderns höst. En skrumpen tant. Många av mina presenter var nämligen njutbara upplevelser för kropp och själ. I förra veckan till exempel låg jag och flöt i en saltvattenkapsel, tack till mina härliga kolleger! Och idag har kroppen fått helkroppsmassage med hot stones, tack till mina goda vänner T&S! Ännu ligger presentkort kvar i högen och väntar på att användas. Ni kommer att få rapporter från Nationaloperan i Helsingfors och Nådendals Bad. Vänta bara!

Jag fick också andra fina gåvor, choklad, ett par vackra buketter, en diktbok, en enorm orkidé med fyra (4!) stänglar, en vedbärare/tidningskorg och riktig champagne kantänka. 

Till och med födelsedagskorten var exceptionellt underbara!

Det är ju trevligt då kollegerna har det skoj medan de planerar födelsedagsfirandet också.
ChatGPT har tydligen hjälpt dem med en Super-Camilla till den i övrigt också läckra tårtan.

Ved nänns vi nog inte lägga i det här vackra designföremålet. 
Men vi klurade på att man kan lägga den på sida och göra det till ett litet näpet sidobord. 

Jag hade trott att stenar är hårda och otrevliga, men hade fullständigt fel.
En alltigenom njutbar upplevelse.  

Floating betyder att guppa omkring ensam med sina tankar i 45 minuter och stiga upp efteråt som en ny människa. 

Tack vare alla fina upplevelser och allt firande är jag inte längre en orkeslös gamling. Jag känner mig som ung på nytt. Ibland i alla fall. Födelsedagsfirandet fortsätter alltså och mera rapporter kommer senare. Snart är det ju förresten dags att fylla 61 också. 

 

Närbutiken

Solen sken och september visade sig från sin bästa sida. Jag tog på cykelhjälmen och styrde kosan mot Mörby gårdsbutik för att shoppa. Vägen dit är helt galen med en miljon branta uppförsbackar och galna kurvor. Alperna kan slänga sig i väggen. Cykelns batteri och mina ben pressades till det yttersta. Men fram kom jag, och hem kom jag också, nöjd med insatsen och varorna. Vilken pärla gårdsbutiken är! Åk och kolla du också!

Ett lyckosamt fiskafänge

Jag funderar ibland om jag är född på fel århundrade? Jag kan nämligen bli så orimligt lycklig över något så enkelt och gammaldags som stekta strömmingsfiléer. Ja, vi hade förstås potatismos till. 😋

Souvenirer från Lissabon.

Vad för slags souvenirer kan man ha med sig hem från ett besök i vackra Lissabon? Lite färgglad keramik kanske, en ask Pastel de nata -pajer, och en rejäl förkylning. 

Den årliga globala workshopen för HR ägde i år rum i Lissabon. Ett utmärkt val av plats tycker vi nordbor givetvis. Och tar vara på chansen att stanna kvar över veckoslutet för en kort semester i solen. Exakt i det ögonblick då programmet tog slut och en del rusade iväg mot flygplatsen och andra samlades för att göra upp gemensamma middagsplaner bröt min förkylning ut. Halsen sved och musklerna värkte. Men vad hjälper det - är det stadssemester så är det. Jag laddade in Finrexin och ibuprofen och Strepsils till frukost, fyllde fickorna med näsdukar och gav mig ut på stan. 

Italiensk glass är bästa medicinen för halsont. Stracciatella, jordgubb och choklad.  

I bakgrunden syns Vasco da Gama bron, EUs längsta med sina 17,2 km. 

Populära torget Praça do Comércio ligger på floden Tejos strand.  

Upptäckarnas monument i Belem restes till världsutställningen 1940 till minne av Portugals storhetstid med upptäckare och världsomseglare. 

Pink Street är känt för ett livligt nattliv och red lights. Men just här lyser solen. 

Jag tog linbanan från Vasco da Gama Tower till akvariet. 

Parque das Nações (nationernas park) i den varma septembernatten.

Här ser ni funikularen Glória som råkade ut för den fruktansvärda olyckan som krävde 16 människors liv.
Den åkte jag i förra gången familjen besökte Lissabon. Nu blev det ingen åktur.  

Pådraget nedanför olycksplatsen var stort ännu två dagar efter olyckan. Reportrar med kameror och mikrofoner samsades med nyfikna och sörjande som lade ner blommor.  

Nu är förkylningen så gott som över. Pastejerna är uppätna. Keramiken fick stanna kvar i Lissabon, väskan var full. Men fotona och minnena njuter jag av ännu länge.