Hänt i jordgubbsståndet

Stannade vid jordgubbstorget utanför matbutiken för att köpa en ask jordgubbar. Vi som har varit med en tid förstår ju att bästa jordgubbstiden ännu inte har kommit, men vi är glada för att de första finska gubbarna har anlänt och är beredda att betala lite mer för en ask av läckerheterna. Framför mig stod en dam, marginellt äldre men möjligen redan pensionerad. (I alla fall har hon varit med en tid.) 

Hon frågade om jordgubbarna är söta. (Ja! Alla jordgubbar är söta, endel mer och andra mindre). Redan i det här skedet inspekterade hon handgripligen ett par av gubbarna i ett par olika askar. (Jag trodde faktiskt för ett ögonblick att hon tänkte smaka på en.) 

Hon frågade hur mycket gubbar finns i asken. (En halv liter! Det kan till och med jag som saknar ögonmått se). 

Hon frågade hur mycket asken kostade. (7 euro! Det står på en stor lapp strax framför askarna). Sju euro, formligen skrek damen och tittade upprört på mig. Jag gick inte med i den upprördheten eftersom jag, som varit med en tid, förstår att den bästa jordgubbstiden ännu inte kommit och den lilla skörden som står till buds är dyrbar och därför kostar därefter. 

Hon frågade vad det är för jordgubbar på bordet bredvid. (Växthusgubbar! Det står på en stor lapp strax framför askarna). 

Hon frågar - håll i er nu - vad det är för skillnad på dem. (Orkar inte ens skriva förklaringen här). Under den här konversationen har damen i fråga oupphörligt petat på jordgubbar i flera olika askar. Nu bestämde hon sig för att spara 1, jag upprepar, en euro och välja de växthusodlade gubbarna. 

För det här priset ska nog varje jordgubbe vara perfekt, deklarerade hon sedan och började målmedvetet lyfta på alla gubbar i askarna. 

Då trädde jag in och frågade om jag kan inhandla mina bär medan hon utför sin inspektion. Det fick jag. Det gick på 30 sekunder. Stum av beundran inför försäljarens tålamod lämnade jag damen i full färd med att peta på alla bär. Där står hon kanske ännu. 

Här är mina växthusodlade jordgubbar för 6 euro.
Jag valde en av de få askar damen ännu inte hunnit peta i.
Jag köpte också hallon. Utan att veta var och hur de är odlade. De ser bara väldigt goda ut.