Hänt i jordgubbsståndet

Stannade vid jordgubbstorget utanför matbutiken för att köpa en ask jordgubbar. Vi som har varit med en tid förstår ju att bästa jordgubbstiden ännu inte har kommit, men vi är glada för att de första finska gubbarna har anlänt och är beredda att betala lite mer för en ask av läckerheterna. Framför mig stod en dam, marginellt äldre men möjligen redan pensionerad. (I alla fall har hon varit med en tid.) 

Hon frågade om jordgubbarna är söta. (Ja! Alla jordgubbar är söta, endel mer och andra mindre). Redan i det här skedet inspekterade hon handgripligen ett par av gubbarna i ett par olika askar. (Jag trodde faktiskt för ett ögonblick att hon tänkte smaka på en.) 

Hon frågade hur mycket gubbar finns i asken. (En halv liter! Det kan till och med jag som saknar ögonmått se). 

Hon frågade hur mycket asken kostade. (7 euro! Det står på en stor lapp strax framför askarna). Sju euro, formligen skrek damen och tittade upprört på mig. Jag gick inte med i den upprördheten eftersom jag, som varit med en tid, förstår att den bästa jordgubbstiden ännu inte kommit och den lilla skörden som står till buds är dyrbar och därför kostar därefter. 

Hon frågade vad det är för jordgubbar på bordet bredvid. (Växthusgubbar! Det står på en stor lapp strax framför askarna). 

Hon frågar - håll i er nu - vad det är för skillnad på dem. (Orkar inte ens skriva förklaringen här). Under den här konversationen har damen i fråga oupphörligt petat på jordgubbar i flera olika askar. Nu bestämde hon sig för att spara 1, jag upprepar, en euro och välja de växthusodlade gubbarna. 

För det här priset ska nog varje jordgubbe vara perfekt, deklarerade hon sedan och började målmedvetet lyfta på alla gubbar i askarna. 

Då trädde jag in och frågade om jag kan inhandla mina bär medan hon utför sin inspektion. Det fick jag. Det gick på 30 sekunder. Stum av beundran inför försäljarens tålamod lämnade jag damen i full färd med att peta på alla bär. Där står hon kanske ännu. 

Här är mina växthusodlade jordgubbar för 6 euro.
Jag valde en av de få askar damen ännu inte hunnit peta i.
Jag köpte också hallon. Utan att veta var och hur de är odlade. De ser bara väldigt goda ut. 

Minisemester

Idag klockade jag ut 13.43 från platsen där jag tjänar mitt dagliga bröd för att göra ett besök hos min massör. Efter massagen strosade jag upp och ner för Kungsen och köpte mig en födelsedagspresent (tack Mamma! 🥰). Sedan cyklade jag hem i maklig takt och satte mig i solskenet i trädgården. Klockan är 15.55 och det känns som om jag har haft en ledig dag! 

Korgen ska bli min nya simhallskasse. Jag köpte den på rea i Kompaniet som har slutförsäljning. Ännu finns där ett och annat guldkorn, så passa på att fynda innan det är försent!

Nu ska jag fortsätta att njuta av min lediga dag. 

Fasansfulla nyheter

Läser oroväckande nyheter. Ta in vatten? Av okänd anledning?? Utredning och diskussion av nöden. Sommarens båtsemester kan vara i fara. 

Att pendla mellan hopp och förtvivlan

Igår kom sommaren. Äntligen. Ungefär halv elva på förmiddagen. Jag slängde strumporna och letade fram ett par capribyxor. 

Viktigare ändå var att min gudson J firade sin studentfest igår. Man kan ju bli lite tårögd av bara farten, för det var inte länge sedan han var kortare än mig och inte kunde läsa och skriva. Och så blev jag lite nedstämd då jag insåg att åren går så fort och det inte är bara gudbarnen som blir äldre utan också jag. Och jag tänkte på att nu är alla mina gudbarn myndiga och vuxna och många har redan egna barn (gudbarnbarn??). Och sedan besinnade jag mig och kom ihåg mitt yngsta gudbarn Halvan som ännu ”bara” är tonåring och har långt till myndighetsåldern. Och jag tänkte att så gammal är jag ändå inte ännu. Sedan blev jag nedstämd igen då jag tänkte på att jag kanske inte varit så värst bra som gudmor. Det finns väl inga regler för vad en gudmor ska göra - förutom kanske att förvandla pumpor till vagnar och ge gåvor som skönhet och rikedom, och det har jag varit rätt så usel på, jag har mest bidragit med böcker, biobiljetter eller plättpannor - men tiden då barnen är små är så kort och jag borde ha varit mycket mera aktiv med deras andliga och kulturella uppfostran och lärt dem en massa saker och ordnat en massa upplevelser. Sedan blev jag igen lite gladare då jag tänkte på att mina gudbarn (7 stycken) alla ändå är härliga och fina personer och (hoppas jag) lyckliga i sin tillvaro. Knappast är det min förtjänst, men jag skulle vilja tänka att jag har varit med på ett litet litet hörn (en halv procent) i deras uppväxt. 

Sedan blev jag trött på att pendla mellan hopp och förtvivlan, eller åtminstone mellan ledsen och glad. Och gick ut och satte mig i solen. Glad sommar till er alla, men speciellt till alla mina fina gudbarn. ☀️🌤🌻🌺