Lite vardagslyx

Alla borde verkligen nån gång pröva på en ansiktsbehandling! Så ljuvligt avslappnande att i en halvtimme få bli fixad och ompysslad av kunniga händer, att få koppla av insvept i en mjuk pläd, i ett rum upplyst av levande ljus och med stillsam musik i bakgrunden. Att med slutna ögon få känna en blandning av kallt och varmt, av oljor, krämer, varma handdukar och sprayduschar, av bekanta dofter som jag inte kan identifiera. Rosor, lavendel, citrus. Ansiktet återfuktas och kinderna blir rosiga. 

Det finns många ställen att få en ansiktsbehandling, men jag kan åtminstone rekommendera Regatta Spa. Det är inte ofta jag kommer mig för att lyxa till det på spa, men då jag gör det njuter jag fullt ut. 

Rosorna på kinderna kan ju ha haft nånting att göra med ett glas cava också. 

Behandlingen Hanko Glow gör verkligen skäl för sitt namn, eller hur! 😄😄

  

Vår i luften!

Gissa vad!?!

Sällskapsäta

Jag gillar ord. I alla former. Jag gillar gammaldags, snirkliga ord, finurliga ordlekar, svåra ord. Till och med oöversättliga ord, som för det mesta bara är till förtret. Bäst gillar jag svenska ord, men jag har också en viss förkärlek för internationella ord och uttryck, ni vet de där orden som används i flera språk för att beskriva en speciell företeelse. Smörgåsbord, till exempel, eller smorgosbord på internationaliska, som ju är mycket trevligare än buffet. Och visst är ju ombudsman tydligare än representative? Déjà vu. Flashback. Hygge. Sauna. Sisu. Eller niksen som jag skrev om i fjol, här. Det finns så många, så roliga, så nyttiga ord att samla på.

Och nu har jag ett nytt att bjuda på. Ett japanskt ord. En all time favourite, kanske. Då du läser ordets innebörd, kommer du att förstå att det här är ett ord att ta till sig. Bon apétit!

Minnet är bra, men kort

Jaha, nu har vi tydligen sett igenom hela Netflix, och är redo för varv två. 

Vi surfade runt efter ny och bra underhållning och började kolla på en svensk krimserie. Som redan vid första avsnittet verkade underligt bekant. (Det var en serie med några år på nacken). Vi utgick från att vi hade börjat på serien en gång tidigare och aldrig sett den till slut, eftersom vi inte kunde minnas hur den slutade. Nu tyckte vi att serien artade sig att bli riktigt spännande, och fortsatte med avsnitt två och tre. Samma déjà vu känsla följde oss från avsnitt till avsnitt. 

'Nu dyker han upp bakom dörren', eller 'Nu blir hon skjuten', sade vi ofta, och visst sjutton hade vi (ofta) rätt. Samtidigt satt vi förtvivlat och försökte minnas vad som ska hända i nästa scen, i nästa avsnitt, och vem som var bov och vem som var offer. Vi såg alltså igenom alla åtta avsnitt, och kände igen oss i hela historien, utan att förrän på sista metern kunna komma ihåg upplösningen. 

Helt klart har vi nu sett samma serie två gånger. Det är bra att vara utrustat med ett särdeles dåligt minne nu då vi börjar se om alla serier på Netflix.