Eländes elände

Olyckorna ramlar ner i sällan skådad takt. Och då tänker jag inte på att den mest hatade månaden november närmar sig med stormsteg. Nej, det är värre olyckor än så. Hör bara:

1. Amazonliljan som faktiskt har blommat för första gången tappar nu alla sina nätta vita blommor. Och ser särdeles trött och hängig ut. 

2. Figaro är död! Den sporadiska läsaren kanske nu får hjärtat i halsgropen, men du som hängt med en tid vet att Figaro är, förlåt, var vårt nya husdjur, en husfluga. En kväll satte sig nämligen Figaro på sin husses knä, och då husse skulle klappa honom på huvudet underskattade han sina krafter och, ja, klappade lite för hårt. Det är tomt i huset nu utan det lilla livet. 😓

3. Mitt hår är blått. Ja, bäst att tala öppet om det, för jag har försökt tvätta bort det blåa. Så mycket att jag börjar bli rädd för att håret snart ramlar av. Sedan senaste frissabesök är mitt hår blått. Inte med avsikt, verkligen inte, utan på grund av en färgning gone bad. Tja, man får väl vara glad att håret inte föll av eller blev grönt (grönt är fult). 

Nu väntar ni förstås att jag kommer att pigga upp er med bilder på det blåa håret, men se, så roligt ska ni faktiskt inte få ha det. Men jag bjuder på bilder av min blommande amazonlilja istället. Det får ni nöja er med. 

Ålderskrämpor

En grej har jag svårt att fatta. Hur är det möjligt att jag är mor till en trettioårig son? Det är ju inte så himla länge sedan jag jag själv var trettio? Eller är det? Det var ju verkligen på förra årtusendet. Om vi ska vara riktigt noga. 

Men faktum kvarstår, min förstfödde fyllde 30 år i går. Om den jubilerande sonen eventuellt lider av en mild släng av åldersnoja (nej, det gör han inte), så är det ingenting jämfört med ålderskrisen som modern upplever. Krisen dämpades något av gårdagens kaffekalas. Men inte helt. 

Grattis min fina Etta 🥂!

Glöm hygge, nu är det niksen som gäller

Idag hade jag möjlighet att på jobbet ta del av en föreläsning om kommande trender. För en av världens mest otrendiga personer (moi!) var det fascinerande att få insyn i hur man tänker ute i stora världen, vad som lockar ungdomarna idag och vad som väntar runt hörnet i största allmänhet. Jag ska inte trötta ut er med fiskfjällspåsar, uthyrning av möbler och odling av nyttoväxter och annat jag snappade upp. Men jag ska lära er ett nytt begrepp, som vi alla har nytta av och kommer att gilla. Glöm Lagom och Hygge och Kalsarikännit, nu är det Niksen som gäller. 

Niksen är ett verb i holländskan, som betyder göra ingenting, eller kanske "att ingentinga". Niksen  tangerar meditation eller mindfulness, men är faktiskt betydligt svårare. Prova själv på att lägga dig i soffan och göra absolut ingenting. Låt tankarna vandra fritt, utan mål. Sätt bort telefonen. Blunda. Slappna av. Men glöm inte att andas. Och somna inte…

Sköna niksningsstunder, folks!

Lövblåsning

Den uppmärksamme ser genast att ett av hushållen på vår gata inte har krattat löv. Till vårt försvar vill jag säga att 🍁 🍂 🍃 löven faktiskt inte är våra. Jag har sagt till grannarna att de ska komma och hämta sina löv från vår gård, men med klen framgång. 

Nu väntar jag mest på att vinden ska blåsa från andra hållet. Eller så får jag väl ta mig i kragen och ta en sväng med krattan. Vad tycker ni?

Vårt nya husdjur

Hur länge lever en… skrev Maken in på Google, som helt korrekt fyllde i fortsättningen …fluga. En fluga har nämligen surrat omkring i huset i flera veckor och vi började undra om det är samma fluga eller många flugor i flera generationer som håller på att reta gallfeber på oss. En fluga lever upp till en månad, så alldeles tydligt är det en och samma fluga som har bestämt sig för att bli vårt husdjur. 

Jag börjar så småningom bli lite van att ha det lilla livet i närheten. I dag är jag säker på att flugan kom glatt flygande emot mig i hallen då jag kom hem efter jobbet. Och sedan surrade hen omkring mig hela tiden medan jag frös in en hjortkalv. Glatt väntande på en smakbit, så där som hundar och katter också gör. Nu börjar jag fundera på om flugan ska få ett namn också. Fido? Fjalar? Figaro?  

Ett hem är lite trevligare med ett husdjur! 🪰

Karlssons frestelse

Det är lätt att glömma bort den lite oansenliga och stillsamma rätten Janssons frestelse. I går ramlade bokstavligen en burk ansjovis i famnen på mig då jag öppnade kylskåpet, och jag insåg att det var ett tecken på att det är dags att sno ihop en Jansson. 

Janssons frestelse är ju i all sin enkelhet en snillrik rätt. Tänk vad man kan åstadkomma med potatis, lök, ansjovis och grädde. 

Den skarpögda ser kanske att jag har använt fryst potatis-lökblandning. Det får man göra om matlagningen ska gå snabbt. Jag var väldans upptagen med soffliggning och en god bok, och ville göra det enkelt för mig. 

Dessutom är jag som bekant en aktiv medlem i Matsvinnets Motståndare, och hittade en liten slurk svampstuvning från lördagen i kylskåpet som jag glatt slängde med i frestelsen. Ett bra drag, för det gjorde frestelsen saftigare och matigare.

Däremot kan den inte längre med bästa vilja i världen kallas Janssons frestelse. Rätt ska vara rätt. Vi kanske kan kalla den Karlssons frestelse istället?

Nyasfalterat

Priset för Årets projekt går till…. Den nya cykelvägen mellan Ekenäs och Karis!! 

Invigde vägen i går i strålande oktobersol och i sällskap av en handfull andra cyklister och en rullskidare. Ja, inte tillsammans så där koordinerat alltså, utan vi råkade vara där samtidigt. 

Nu tänker jag bara att det är synd att jag inte jobbar i Karis så att jag kunde ta cykeln till jobbet.