Att gå ut och äta nu i restriktionstider är inte riktigt som förr. Tidspressen är stor och man är inte van vid de tighta tidtabellerna. Jag var ute med ett litet sällskap häromkvällen och åt i kapp med klockan.
Vi har bokat bord 18.30 och sitter givetvis inte på plats med menyerna framför näsan förrän möjligtvis 18.35 eller strax därefter. Förväntningarna är höga och diskussionens vågor livliga och vi inser naturligtvis att mat inte kan väljas och beställas utan någon form av dryck i glaset. Drycker hämtas och vi försöker koncentrera oss på att välja mat. Vad tänker du äta? Vad är taimen på svenska? Tror du sniglarna är bra? Beställer vi efterrätten nu samtidigt? Väljer du lammet, kanske jag borde ändra mig? Visst går det bra att dricka rödvin till fisk!
18.57 har alla beställt sina rätter och den lätt stressade servitören upplyser oss om att vi har 3 minuter på oss att beställa drycker för resten av kvällen. Panik uppstår och en flaska rött och en flaska vitt beställs in, lite på måfå. Förrätten bärs in och en kort stund av lugn lägger sig.
- Hinner vi dricka upp vinet innan restaurangen stänger? (Inga problem)
- Får man ta vinet med sig ut på terrassen eller till lobbyn? (Inte i flaska, men nog i glas)
- Beställde vi tillräckligt med vin? (Nja, tveksamt, men vi överlevde)
Förrättstallrikarna skrapas rena och svischas iväg av personalen som arbetar mot klockan. Vi undrar om köket hinner med, men vips serveras redan varmrätten. Vi försöker komma ihåg att njuta av maten som är smaklig och god, allt medan det pratas i mun på bordsgrannen och viftas med bestick. Restaurangen börjar tömmas på folk och varmrättstallrikarna dukas ut. Paret i bordet bredvid blir upplysta om att de måste lämna om femton minuter, för vår del funderar vi om de som har beställt efterrätt ska hinna få den innan stängningsdags.
Efterrätten serveras. Han som beställde vaniljglass med jordgubbssås fick tjinuskisås istället. Det hinns inte med ett byte, tjinuskin får duga. De som beställde en tallrik med lokala ostar får tugga i sig ostarna utan att få en presentation av vad som serveras. De viktiga ritualerna kring ostsmakande uteblir helt då de slevar in bitar av vad som ser ut som Gouda, Camembert, Emmental och Gruyere som om det är fråga om ostknäcke till mellanmål. Möjligtvis ingår också någon god marmelad på tallriken, men ingen hinner riktigt märka det. Det är lite Master Chef stämning över sällskapet då vi hjälpsamt räknar ner de sista sekunderna för sällskapets långsammaste. 3 - 2 - 1 och släpp allt vad ni har i händerna och ta ett steg bakåt!
Vi delar kristligt på de sista dropparna ur vinflaskorna så att alla har något i glaset. 20.05 puffas vi vänligt men bestämt ledsagas vi som sista gäster ut genom dörren av den svettiga servitören. En middag som ska upplevas som ett trevlighetsmaraton blev istället ett hundrameterslopp i magsår. Nästa gång kunde det löna sig att boka tid redan klockan 18. Eller tidigare.
