Gipsdag 42 eller ingenting ont som inte för något gott med sig?

Talade med en kollega häromdagen som berättade att också hon efter en operation hade suttit med gipsat ben i åtta veckor utan att få stöda på foten. Vi utbytte tankar och hon tröstade mig och sade att tiden går fort och det går snabbt att komma i form efter gipstiden och att hon sprang ett maraton redan efter två månader. 

Tänk det! Och jag som aldrig har sprungit maraton förut! Där har jag väl nånting att se fram emot. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jul, jul, strålande jul

Av alla morgnar under året kvalar julaftonsmorgonen lätt in i topp tre, inte sant? Allt är fixat, och det som har glömts bort eller inte hun...