Gipsuppdatering följt av gnällvarning på kommande! Det är nämligen ingen dans på rosor att hoppa omkring på kryckor, det ska vi genast slå fast. Äntligen får jag läsa i lugn och ro/ligga på soffan hur mycket jag vill/bli uppassad för minsta lilla. Fnys. Och dubbelfnys. Ta vara på era ben, gott folk, och njut av rörlighet och frihet, det har jag insett under dessa ändlösa dagar och timmar i gips.
Uppföljningsröntgen är gjord och benpiporna verkar spreta åt rätt håll. Det första hundrakilosgipset är nu utbytt mot ett "smidigare och lättare" gips, fortfarande i samma vackra blå färg. Jag får inte stöda på foten under gipstiden, fram till 8 september. Alla mina planer på att eventuellt kunna börja röra mig lite efter någon vecka är alltså grusade, och här sitter jag nu de närmaste 46 (fyrtiosex) (!!) dagarna helt beroende av familjens goda vilja. Den goda viljan har visats, men vacklar understundom (helt förståeligt). Det är otroligt många småsaker man behöver hjälp med under en dag med foten till största delen i höjdläge.
Några krycktips vill jag dela med mig för eventuella olyckssystrar och -bröder.
- Ryggsäck eller axelväska är oumbärlig för att bära med sig bok, telefon, vattenflaska och annat behövligt, så att man inte måste be om hjälp hela tiden (se den goda viljan ovan).
- 40 liters soppåsar och målartejp behövs i duschen. Och ja, mina vänstra tår har inte tvättats sedan olyckan. Urk.
- Gå försiktigt och undvik att placera kryckan på en matta som glider undan. Been there, done that och det var inte så kul.
Gipsade hälsningar från sjukbädden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar