Kävelykokous

Min kollega L kom till vårt överenskomna möte idag kl 14.15. Hon såg lite hängig ut. Hon hade varit på arbetsresa i fyra dagar. Kommit hem mitt i natten och sovit dåligt. Försökt tränga in arbetsveckans alla ogjorda jobb på en ynka fredag. 

Istället för att slå sig ner och plocka fram laptopen frågade hon om vi istället kunde prata igenom våra ärenden medan vi går ut en sväng. Sagt och gjort. Vi tog våra rockar och gav oss ut på en frisk promenad runt fabriksområdet. Lite dagsljus, om än inte solsken. Lite frisk luft. Fågelkvitter. Vindens sus i träden. Ett par tusen steg på stegmätaren. Nya fräscha tankar. Behövlig energi. Vilken strålande idé! 

Ärendena avverkades och problemen löstes. Och jag gav mig omedelbart ett löfte om att hålla fler promenadmöten. Ett i månaden kanske skulle vara en målsättning att sikta på? 

Helgerån eller bästa soppan?

Det är möjligen någon som tycker det är ett helgerån. Att få malet älgkött av en god vän och göra köttsoppa på det. Men jag ska säga dej att köttsoppa på älg är mustigt och gott och värmande. Strunta alltså i mesiga köttbullar eller fisförnäm köttfärslimpa. Gör en rejäl köttsoppa, ös över en massa persilja, ät maltlimpa till och njut! God söndagseftermiddag!

Ny matservis

Vi får, som endel läsare redan känner till, ta emot sporadiska besök av en kattherreman med franskklingande namn. Han heter Didier och bor tillsammans med sitt tjänstefolk Trean och hans flickvän i storstan. 

Under sina besök hos oss på landet har Didi lagt sig till med ovanan att äta på mina grönväxter. Det kan bero på att han a) är hungrig, b) har tråkigt eller c) vill retas med mig. Under hans första besök gjorde jag nämligen misstaget att försöka uppfostra honom till att inte äta mina växter, och efter det försummar han inte en chans att ge sig i kast med odlingarna. Speciellt om jag ser på. 

Idag införskaffade jag en ny mattallrik till Didi, som jag tänkte skulle fungera som ersättning för de riktiga växterna. Snygg va!

Först nu inser jag ju att det nya fatet eventuellt kan ha helt motsatt effekt och istället stärker kopplingen mellan mat och växter. Jaja, det är väl värt ett försök i alla fall. Har också köpt hem ett par tonfiskkonserver, så jag är helt beredd på finbesök. 

Vinmarinerade vitala organ

Allt var inte bättre förr. Faktiskt inte. 

Något som till exempel är bättre idag är processen för organdonation. Förr behövde man ge sin utryckliga tillåtelse till att ens organ kunde användas för donationer. Till exempel genom att göra ett skaffa sig ett organdonationskort. Hur många hade faktiskt ett sådant kort i plånboken? Knappast så väldans många.

Idag utgår man istället från att alla är villiga och möjliga organdonatorer. Om man av någon anledning inte vill att ens organ används för vård av en annan människa, måste man aktivt meddela om det, t.ex. på www.kanta.fi. Om man inte har motsatt sig organdonation, är principen alltså den att ens organ och vävnader kan användas för medicinska ändamål. Fast varför skulle någon motsätta sig det, undrar jag bara?

Om (!) jag dör vill jag gärna att de av mina kroppsdelar som inte är slutslitna, övermarinerade i rödvin eller annars bara oanvändbara om möjligt används för att rädda eller åtminstone förlänga ett människoliv. Barasånivet.

Ryslig rysare

Det är längesen jag läst en bok som är så spännande och gastkramande att jag undviker att läsa den på kvällen precis innan jag ska somna. Kanske har jag blivit lite modigare på gamla dar? Eller börjat välja mesigare böcker? Men så hämtade den snälla jultomten Camilla Stens nya deckare Staden och nattsömnen blev förstörd. En sån bok. Kuslig på gränsen till obehaglig. Men läsvärd. Förslagsvis en solig sommardag ute på terrassen i tryggt sällskap, är min rekommendation. 

Och javisst. Camilla Sten är dotter till deckardrottningen Viveca Sten, hon med Sandhamnsmorden, ni vet. Så det hemska ligger i generna. 

Rapport från köksbänken

Nåja, nu är underverket testat och invigt. Tystgående, välknådande och retrosnygg. Så kan man beskriva den nya hushållssassistenten med tre ord. Och semlorna blev mycket bra. 

Snygg, va!

In action.

Recept på ca 20 semlor:

1 bit jäst
½ liter ljummet vatten
en liten handflata salt
tre rejäla kläm på sirapsflaskan
några nävar frön, t.ex. pumpa och solros
ett par deciliter havregryn
två rejäla klickar smör eller margarin
mjöl, gärna semlemjöl eller jästbrödsmjöl, till degen är lagom lös men fast fast

Låt jäsa under bakduk till dubbel storlek. Knåda samman och rulla ut i längder som du skär i lämpliga bitar. Rulla semlor på en bakplåt, låt jäsa medan ugnen värms till 225 grader. Grädda ca 10 minuter. Ät med smör och ost.

En ny assistent

Hello darlings! Hoppas ni alla har haft en fin jul- och nyårshelg! Min jul? Tackar som frågar, firandet har varit minst sagt intensivt. Vi har ätit och druckit och spelat spel och umgåtts med familj och släkt och vänner och den gästande katten och så har vi ätit och druckit ännu lite mera. Precis som julen ska vara. Jultomten var generös som vanlig och jag ser fram emot bokhögen på sängbordet och en fotvård deluxe som jag ska spara till sommarfötterna. 

Det som jultomten inte hämtade, är en ny hushållsassistent. Så det gick jag ut och införskaffade själv idag. Bra kvinna reder sig själv, liksom. Den förra assistenten slet vi helt enkelt ut. I morgon ska jag pröva på en semledeg och Maken har lovat bjuda på pizza, så jag rapporterar mer då vi har sett underverket in action. 

Nu är jag redo för en kväll i glatt sällskap. Härligt med vänner som inbjuder till gästabud. 

Didi hittade en lämplig viloplats.
Här umgicks han och jag på morgnarna medan alla andra sov.
Jag i gungstolen och Didi gärna med tassarna i blomkrukorna.  

Julmat är gott de första dagarna...

På juldagen var vi 24 personer runt julgrytorna. Det blev trångt i skohyllan.