För mycket av det goda?

Påskhelgens sista skälvande minuter njuter av kvällssolen. Vi sitter som överjästa paddor och smälter de kopiösa mängder med mat som inmundigats under dagarna fyra. Jag läste nånstans att påsken är den bästa högtiden, eftersom den är så kravlös. Det är möjligt, men påsken tycks också vara frossandets högtid nummer ett.  

Vi har ätit äggochpåskskinkaochmemmaochsillochprinskorvochkallröktochgravatochvarmröktfiskochlimpaochchokladäggochostarochlammfiléochännumeraäggochfammosgodahemost. Och lite vin på det. Och en massa rester efter denna buffé finns märkligt nog ännu kvar i vårt kylskåp fast vi nu har ätit rester i flera dagar. 

Jag är en stor vän av god mat. Mycket mat. Men också jag tycks (tackochlov!) ha gränser. Och nu är gränsen nådd. Jag. Är. Mätt. 

Möjligtvis kan jag klämma ner en limpmacka eller två till kvällsmat. Om du trugar. 

Glace au four eller Kallvarmt som den här "lätta" efterrätten med glass, maräng och kakbotten heter hos oss.