Låt mig än en gång återkomma till Island. Och den isländska maten. Förstås. Vad vore en resa utan kulinariska upplevelser. Delfinsoppa. Torkat valkött. Rutten haj. Nej, minsann inte. Det moderna isländska köket bjuder inte på dessa fruktade delikatesser längre. Istället är det inte oväntat lamm och fisk som gäller. Jag satsade på fisken. Skaldjurssoppa, fish & chips i olika former, laxsmörrebröd. Omnomnom. Fisk så färsk att den nästan sprattlar på tallriken. Färskt surdegsbröd. Kall isländsk lager.
 |
| Island skulle kunna gå förbi England som fish & chipsens hemland. Om islänningarna kunde lära sig att tillaga chips, (alltså fransk potatis). Men den friterade torsken var gudomligt god. |
 |
| Börja dagen med en skål Skyr och müsli. |
Den absoluta kulinariska höjdpunkten på Islandsresan bör ändå vara att äta en hotdog hos Bæjarins beztu. Ja, du läste rätt. Glöm Michelinrestaurangen Dill och andra etablissemang, en hotdog med extra allt är ett måste för alla Reykjavikresenärer.
 |
| Kön till hotdogarna var alltid lång, oberoende när jag råkade gå förbi. |
 |
| Visst var det en god hot dog. (Men tja, sååå speciell var den väl inte. Varm korv med bröd, alltså. Hur speciellt är det?) |
Det påstås förresten att Island är Europas största bananproducent. Frankrike och Spanien är i och för sig större på bananer, men deras plantager befinner sig utanför Europa på betydligt sydligare breddgrader (Guadeloupe och Kanarieöarna). Bananproduktionen räcker ändå inte till för att förse den isländska befolkningen på 330000 invånare och de årliga 2 miljoner turisterna med bananer utan man får visst lov att importera en hel del till. Hemligheten är förstås enorma växthus och gratis ljus och värme från de heta källorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar