Skogshuggare och ballerinor

Ibland är flyget till Köpenhamn inte speciellt stort. Då jag säger stort, menar jag egentligen litet. Så litet att man boardar planet via plattan, så litet att man inte kan ta in kabinväskor i planet, så litet att det bara finns två + två säten i bänkraderna. Sådana gånger känns det mindre bra då man ser planet fyllas av kroppsbyggare och representanter från Finlands Skogshuggarförening eller nånting motsvarande. 

Jaja, man ska inte kasta sten i glashus, jag vet. Jag är själv inte precis i ballerinastorlek, men det kändes som om mer än hälften av passagerarna var minst 1.90 långa och 100 kg tunga. Jag lyckades lägga band på min lust att stiga upp och dirigera dem att åtminstone placera sig jämnt fördelade över planet. Sen kom det in ett par barn, tack och lov, som lite lättade på totalvikten. 

Vi lyfte på första försöket. Och vi ramlade inte ner heller.