Förlåt alla tandläkare för att ni får sätta måttstocken. Det kunde ju lika gärna vara gynekologen. Alltså nånting otrevligt som måste skötas undan. Så kändes det nämligen häromdagen det att gå till fotografen, ett nödvändigt ont som krävdes för jobbet.
Jag står helst bakom kameran själv, men häromdagen var jag tvungen att fixa håret lite extra, vara omsorgsfull med makeupen, försöka låta bli att skrynkla till skjortan och smila upp mig i studion. Misson impossible. För att inte tala om att växa tio centimeter och gå ner tjugo kilo. Och ändå hade jag ju tre veckor på mig att förbereda.
Så här såg det ut då min kollega och jag genomled en fotosession hos Fotofabriken.
 |
| Och så här blev slutresultatet. Skjortan är ju skrynklig... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar