Får man fråga en person med rötter i Närpes om han har bryysthåår och heimani i skick? Om han fortfarande talar med en distinkt dialekt som låter sådär närpesiskt smårolig?
(Alla ni som nu påpekar att humorgruppen KAJ kommer från Vörå som (enligt österbottniska mått) ligger ljusår från Närpes kan bespara er besväret. För oss från södra Finland låter alla dialekter norr om Björneborg nämligen likadant.)
Jag tycker faktiskt att dialekter oftast låter ganska fult. Jag vill helst inte höra dialekt i radio och TV och tycker att man normalt låter trovärdigare om man talar nån slags normalsvenska. Själv tycker jag mig ha slipat bort min Pargasdialekt och gratulerar mig också till att ha undvikit att lägga på mej en ny Ekenäs- eller Tenaladialekt.
(Nu hör jag hur folk drar efter andan och vill komma med motargument, och jag vill bara påpeka att detta är min högst personliga åsikt. Bli inte till er i trasorna nu!)
Det är också skillnad på bred dialekt och en pikant touch av regional satsmelodi, betoning och något enstaka dialektalt uttryck. Det är alltså ok om nån med gott språköra kan höra på min satsmelodi att jag har rötter i Pargas men har bott i Ekenäs i 25 år. Jag kan leva med den sjungande åländskan, lätt rullande r-ljud från Borgå eller ett och annat 'inga' från Åboland. Men man måste kunna lämna bort de värsta dialektala uttrycken och orden i allt från halvformella till helofficiella sammanhang.
Jag är ändå inte främmande för att skratta gott åt t.ex. KAJs humoristiska låtar eller Håkan Granlunds monologer. Som sagt, dialekt är komiskt men inte särskilt trovärdigt. Fortsätt alltså gärna att prata dialekt hemma hos er, men byt till normalsvenska i andra sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar