Panikpackning

För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar och packar och aldrig kommer iväg nånstans. Det kunde ha varit jag!

För länge sedan, under många år, drömde jag just den här drömmen. Hemma i mitt barndomshem (där jag inte bott sedan Orwells år 1984) sprang jag omkring och rafsade saker att packa ner i ett otal kappsäckar. Saker både till mig, till Maken och till barnen. Saker som jag inte hittade, som jag glömt att köpa, som fanns på något annat ställe. Ner till köket, upp till flickrummet, ner till vardagsrummet, upp till syrrans sovrum, till garderoben, telefonkammaren (jodå, vi hade en sådan då jag var barn. Idag skulle det kanske kallas kontoret), badrummet, hallen och så vidare i all oändlighet. Och hela tiden med en isande känsla i magen för att jag visste att bussen kommer att gå uppe vid vägen om bara några minuter och det finns inte en chans i världen att jag hinner packa alla väskor och fösa ut familjen till busshållplatsen i tid. 

Ganska utmattande ska jag säga. Att vakna på morgonen efter att ha sprungit en hel natt. Förgäves. Inte varje natt kanske, men nog flera nätter i månaden. 

Sedan hände det en natt för flera år sedan, jag vet fortfarande inte varför och hur, att jag lyckades hitta alla mina och familjens saker, packa ner dem i väskorna, fösa ut Make och barn och Mor (dessutom) till busshållplatsen. I tid! Vi tog bussen, vi tog tåget, vi åkte till och med flyg nånstans, och sedan bil. Och vi kom fram! Vart vet jag inte, men vi kom fram, och jag har inte drömt min mardröm sedan dess. Här är helt klart nånting för en drömtydare att bita i. 

PS. Och vad kommer att hända med kåserierna den dagen papperstidningen ska läggas ner. Det skulle jag bra gärna vilja veta.

Marrar om mässor

Nu tänker jag inte marra om småsaker, men jag bara måste få säga att det är jobbigt att gå på mässa. Att vandra en hel (eller halv) dag i enorma hallar fyllda med mat, vin, böcker, inredning, trädgårdsredskap eller något annat tema är utmattande för vem som helst. Fötterna värker. Ryggen knakar. Och man blir helt matt av utbudet och drabbas av beslutsångest. Det är möjligtvis så en normal man känner sig inför ett tretimmars besök på IKEA?

Det är alltså sällan jag går på mässa men lördags blev det av. En mig närstående person gjorde ett uppträdande på en av de många scenerna för att berätta om det årliga seglingsäventyret i Grekland och jag halkade med in på årets bok och matmässa av bara farten. 

Elisabeth Rehn intervjuades om sin nyutkomna biografi.

Herman Lindqvist underhöll oss med historier från Sveriges och Finlands historia.

Vivan Nygård-Fagerudd intervjuade seglare och dansare som deltog i Göran Schildt regattan på Leros i september. 

Sedan shoppade vi loss bland bokstånden innan vi gick över till matsidan för att njuta av ostar och korvar och bröd och oljor och sötsaker och...  

Vi köpte hem lite kvällsmat - pecorino, brie, speltbröd och italienska korvar. 

Applecrumble & Fish

Det finns olika slags shoppingupplevelser. I den vanliga matbutiken till exempel, där man går ett par gånger i veckan. Eller horrorbesök i tekniska butiker. Lustfyllda besök i bokhandlar med intressanta och väldoftande böcker. Galna Dagar på Det Stora Varuhuset eller en nyfiken (och snabb) men lite skämmig titt in i en Gucci eller Prada boutique. 

Men ingenting går upp mot ett besök i ungdomarnas favoritbutik Abercrombie & Fitch. Om du lyckas hitta en butik vill säga. Det finns ännu inte så många i Europa, men Trean och jag visste att det skulle ligga en A&F butik på Champs Elysées och bestämde oss att söka upp den under Parisresan för ett par år sedan. Vi gick förbi de pampiga järngrindarna och den prydliga grusgången kantad av ståtliga cypresser minst tio gånger innan vi fick syn på den minimala och diskreta mässingsskylten med firmanamnet och förstod att gå in på innergården för att hitta ingången till butiken. 

I Amsterdam var det lite lättare att hitta A&F butiken som ligger på Leidsestraat. Men eftersom inga skyltfönster eller flashiga neonskyltar skvallrar om butikens existens är det faktiskt lätt att i hastigheten gå förbi.   

Butikskonceptet är också annorlunda än i andra butiker. Det är mycket kristallkronor och röda mattor. Förgyllt och pampigt. Väggarna är täckta av målningar av muskulösa unga män utan tröja. Roddare, löpare, kulstötare.

Och det är mörkt. Kläderna lyses upp av små strålkastare här och var, men där står man i mörkret och kisar och försöker gissa sig till om tröjan man håller i är blå eller grön. 

Musiken dånar på alla våningar, ljudnivån lär ska ligga kring 80 dB enligt instruktionerna. Butikspersonalen (det kryllar av dem) består mest av unga pojkar som står och viker kläder, smådansar till musiken och ser likadana ut. Och hela butiken stink.. jag menar doftar parfym. Hela lokalen är formligen indränkt i A&F's egen doft och du har aldrig uppskattat trafikavgaser och hamburgeros så mycket som då du snubblar ut ur butiken och kippar efter andan. 

Prislappen för upplevelsen är inte speciellt billig heller. Men det du köpt får du med dig hem i en högklassig papperskasse med tyghandtag och en bild av en ung kille med bar överkropp. Huruvida bar överkropp kan vara bra reklam för en klädbutik kan man väl diskutera?

-Vi handlar hädanefter A&F-kläder på nätet, slog Maken fast efter en tung halvtimme inne i Amsterdam-butiken. Tröjan vi köpte var grå upptäckte vi på kvällen.

Svampplockning eller Hur vi hittade ett hål i mammas stövel

I söndags åkte jag och mamma till Källvikskogen utrustade med korgar och svampknivar. Det var en varm dag. Oktoberluften var fuktig och tjock av syre och hela skogen var målad i höstfärger. Ovanför trädtopparna hördes flyttfåglarna ropa flyganvisningar till varandra men annars var det tyst och stilla. Inte en älgfluga så långt ögat kunde se. Ingen älg heller för den delen, tack och lov. 

Långt in i skogen behövde vi inte gå innan vi möttes av en armé av trattkantareller, (jag tror mamma hade bilen inom synhåll hela tiden). Vi fyllde korgarna tills vi inte orkade plocka mera (man ska ju rensa och förvälla svampen också!) och gick sedan ner till stranden för att dricka ur Dagmars källa. Vattnet var klart, kallt och vått och smakade underbart för svettiga svampplockare. Med vatten halvvägs upp till knäna i vattenbassängen märkte mamma att ena gummistöveln har ett hål. Vi satt en stund på bryggan och funderade på livet och på hål i gummistövlarna. En OK utflykt. Förutom stöveln då. 

Bicycle race

Nej, jag har aldrig varit i Beijing. Men jag gissar att Amsterdam ligger god tvåa som cyklisternas Mecka. Även om du är förberedd på att Amsterdamborna cyklar flitigt, blir du ändå överraskad över att se hur många cyklar det rör sig på gatorna. Och cykelkulturen är helt annorlunda än i Finland. 

Jag har samlat en liten cykelkavalkad för bloggen. Många godbitar saknas, där kameran var för långsam eller undanstuvad i kassen. 

Pling i ringklockan, nu trampar vi!

Det gällde att se sej för både för bilar och för cyklar. Och att verkligen hålla sig borta från cykelvägarna.
De första dagarna kändes det som om cyklisterna var en större fara än bilarna...

ALLA cyklade, gamla och ungar, kvinnor och män, studenter, kostymnissar...

INGEN hade hjälm. Inte barnen heller. 

Med dödsförakt korsade dom gatorna och kryssade mellan bilar och spårvagnar och bussar. 

Till och med en cykelbuss såg vi. Jag tror ni alla kan gissa vad man sysslar med på den här Pedalsalongen. Kolla också den orangeklädda killen längst till höger och hans huvudbonad så ser ni varifrån det här gänget kommer...

Ingen (inne i stan i alla fall) cyklade i 100 km/h med bockstyren, femtielva växlar, cykeltrikåer och sportglasögon. Alla cyklade i vanliga kläder, på väg till och från jobbet, hemmet och olika evenemang. 

Och cyklar fanns parkerade överallt. Hur i helsike kan man dels komma ihåg var man parkerade sin cykel och dels hitta den bland alla hundratals liknande fordon? Och jo, cykelstölder är mycket vanliga i Amsterdam. 

Tjejgänget är på väg nånstans.

På Heineken-bryggeriet kunde man fota sig på en budcykel.

Ingenting är för stort för att forsla på cykel. Den här killen är nog på väg till Centraalstationen.

Då trafikljusen slår om till grönt, då kommer dom svärmande. Från alla håll. Inte en enda kollision såg vi heller.

På väg till dagis kanske?

En och annan vespa eller moped skymtade bland cyklarna. Inte heller här behövs hjälm. Och ingen kör heller med trimmade motorer.

Man behöver faktiskt inte en citymaasturi för att köra killarna till fotisträningen.  

Cykelparkering bredvid Centraalstationen.

Endel vill sticka ut...

Cykeltaxin fanns, men var inte så vanliga som man kunde tro.
Många turister dristade sig att cykla omkring på hotellets hyrcyklar. Jag skulle inte ha vågat... 

Undrar om det är tillåtet att texta och tala i telefon medan man cyklar? Inte en ovanlig syn...

Inte ens tuffisarna behövde motorcykel.

Amsterdams bästaste sevärdhet, Ettan, tog sin cykel och försvann ut i Amsterdam-natten. 

Mat, förstås

En av de viktigaste ingredienserna i en lyckad resa är förstås maten. Amsterdam-veckoslutet var inget undantag. Vi åt och drack och drack och åt i dagarna fyra. Tyvärr är jag oftast så hungrig och törstig att jag inte hinner ta en bild av det som serveras. Men några matglimtar kommer här.

Vi åt goda holländska snacks, Bitterballen, ungefär som friterad köttmoslåda, men goda. Receptet hittar ni här, (men jag har inte testat det själv). 

Svamp åt vi inte, i någon som helst form. Och inte köpte vi drycker från Coffee shopsen heller.

Det går åt en del kaffe och cappucino under en storstadsvistelse. Croissanter passar utmärkt till. 

Vi lunchade på pannkakor med ham and cheese och med förföriskt goda holländska franskisar till. Bob's frityr smakade vi dock inte på. 

Mycket öl kräver snacks i magen. Gräddig holländsk ost och korv med massor av obskyra vita bitar i smakar bra.

Amsterdam har en internationell prägel och rötterna från de gamla kolonierna syns ännu i stadsbilden.

En kväll kalasade vi på en indisk restaurang med mustig mulligatawny soppa till förrätt och mycket tandoori som huvudrätt.

På lördag kvällen firade vi Ettans födelsedag lite i förväg med Rijsttafel på en indonesisk restaurang. Bordet fylldes av små skålar och fat med kyckling, kalv, grönsaker och ris i olika former och smaker. Också här kastade jag mig över maten och kom ihåg kameran först då skålarna var tömda och slickade. Men såg här såg vår Rijsttafel ut efteråt, alltså.  

Borta bra, men hemma bäst. Havregrynsgröten på måndag morgon smakade extra gott efter Amsterdamutsvävningarna. 

Amsterdam

Nu har jag äntligen hunnit se över de några hundra fotona vi knäppte under Amsterdam-veckoslutet. Och det är förstås dags för obligatorisk reseberättelse. Skippa den om du har noll intresse för att följa med hur andra reser...

Amsterdam levererade. Tänk cyklar, kanaler, tulpaner. Tänk syndigt. Tänk husbåtar och van Gogh. Precis det du föreställt dig. Inga överraskningar, men inte i negativ bemärkelse. Amsterdam är som du tänkte dig. Bara lite bättre.

Cyklar, cyklar och cyklar. Men kolla gärna in den parkerade bilen längs kanalkanten. Vi såg bilar som parkerats ännu närmare kanten och undrade mycket hur föraren hade tagit sig in och ut i bilen?

På Albert Cuyp-gatumarknaden fanns allt till salu. Ja, kanske inte bilar. Eller slavar. Men allt annat. Och på kvällarna, efter att fiskhandlarna och de andra försäljarna hade plockat ihop sitt pick och pack kom renhållningspatrullen i form av en liten flock hägrar som festade på fiskrester och annat gott. Hägrar, svanar, sothönor och andra sjöfåglar fanns det gott om. Men inget måsproblem vad vi kunde märka.  

Möbelshopping? Nej, man kan faktiskt njuta av konst utomhus också! 

Man behöver inte gå törstig i Amsterdam. Men observera att du inte ska besöka en coffee shop för att dricka kaffe.  

Mina fransktalande vänner märker säkert att det här caféet ligger i Red Light District...

Efter rundtur och upplevelser på Heineken-bryggeriet belönas man med gratis öl. Barinredningen går förstås i grönt.

Vädret var på vår sida. Oktobersolen värmde och lockade till att vandra längs kanalerna, att ta ett glas vin eller en kaffe på något av de många caféerna, att njuta i parkerna och på marknaderna. Tyvärr lockade det inte till att besöka något av de många muséerna som finns i staden. Dom får vi ta oss an nästa gång, då det regnar. 

Blomstermarknaden sträckte ut sig längs Singelgracht och är helt överväldigande med sitt utbud. Några kilo tulpanlökar väntar nu hemma i förrådet på utplantering.
För den som inte känner för att köpa ett startpaket för hemmaodling, finns färdig vara att köpa. Detta gällde både tulpaner och annat... 

I bakgrunden skymtar Rijksmuseum där Rembrandts Nattvakt hänger. I parken jumppades det och spelades fotboll i morgonsolen. 

Till och med en väderkvarn lyckades vi bonga. Mer intressant var dock mikrobryggeriet som finns i byggnaden bredvid. Där testade vi olika ölsorter. 

Här syns Amsterdams bästaste sevärdhet - Ettan som bor och studerar i Amsterdam under hösten.
Efter en god indonesisk födelsedagsmiddag smider han nu planer för kvällen. Planerna inbegrep givetvis inte mossiga föräldrar...