Stigen går längs stranden, inne i skogen, på klippor och ställvis längs staketet till frihamnen där rader av nya bilar blänker i solskenet. Ibland är stigen en smal stig omgiven med högt gräs, ibland snavar du fram på rötter och stubbar, ibland på grus och småsten.
Leden är inte svårframkomlig, men inte särskilt lättvandrad heller. Ta inte med barnvagn, din skröpliga mormor eller cykel. De flesta jag möter är utrustade med rejäla tossor eller skor, men jag stöter också på en tös iklädd små nätta ballerinaskor. Hon klarade sig helt säkert ända fram, men hade knappast speciellt roligt under vandringen.
Ja, man måste ju inte sitta och kämpa mot blåsten på klippan längst ute mot havet, förstås, men det är så härligt då det blåser!
Längs stigen finns en del informationsskyltar som berättar om områdets historia och om djurlivet på Tulludden. Längst ute på Uddskatan finns ett minnesmärke till den okände sjömannen.
Då matsäcken är uppäten så kränger jag på mig ryggsäcken och startar hemåt. Det är ju lika lång väg tillbaka...
Det är ju bara så att man inte kan fatta att detta finns! Så fint, även för oss Hangöbor. Det som du har fotat med stora vita blomklasar är havskål, en Hangö-specialitet. Mycket god.
SvaraRaderaVisst är det en fin sak Hangö stad har bjudit på! Kunde tänka mig att gå där i väder som väder, faktiskt. Och förvånansvärt snabbt gick det, under 2 timmar, med matpaus.
RaderaDet blir nog repris nån gång...