Sommarregnet gör susen

Så härligt att vakna upp till regnets smattrande mot fönsterrutan och veta att man inte sover i en båt eller i ett tält nånstans ute i allt det blöta. Vattentunnorna fylls och växterna får sig en rejäl rotblöta. Gräset blev klippt i går och veden klarar sig bra under sin presenning. Idag kanske man kan njuta av den lediga dagen under tak med en god bok som sällskap. 

Ett blåsigt nöje

Eftersom min bättre hälft firar midsommar på arbetsresa i Långtbortistan blev det ett alternativt midsommarfirande i år. Vad kan då vara bättre än att åka ner till Hangö för att pröva den nya naturstigen på Tulludden.

Vandringsleden är 6,7 km lång och startar vid frihamnen strax invid Helo. Där finns både gott om parkering och bajamajor.

Stigen går längs stranden, inne i skogen, på klippor och ställvis längs staketet till frihamnen där rader av nya bilar blänker i solskenet. Ibland är stigen en smal stig omgiven med högt gräs, ibland snavar du fram på rötter och stubbar, ibland på grus och småsten.  

Leden är inte svårframkomlig, men inte särskilt lättvandrad heller. Ta inte med barnvagn, din skröpliga mormor eller cykel. De flesta jag möter är utrustade med rejäla tossor eller skor, men jag stöter också på en tös iklädd små nätta ballerinaskor. Hon klarade sig helt säkert ända fram, men hade knappast speciellt roligt under vandringen.   

Väl framme ute på Uddskatan är det bra att ha med sig en liten matsäck. Eller åtminstone en vattenflaska. Jag lyckades få i mig min medhavda matsäck utan att den blåste ut till havs.
Ja, man måste ju inte sitta och kämpa mot blåsten på klippan längst ute mot havet, förstås, men det är så härligt då det blåser!

Längs stigen finns en del informationsskyltar som berättar om områdets historia och om djurlivet på Tulludden. Längst ute på Uddskatan finns ett minnesmärke till den okände sjömannen.  

Då matsäcken är uppäten så kränger jag på mig ryggsäcken och startar hemåt. Det är ju lika lång väg tillbaka...

En helt vanlig dag på jobbet

IDO firar 140-årsjubileum hela året. Läs mera här: IDO på Facebook. Just idag firade hela personalen med BBQ-lunch på innergården. Santa Fe-gänget kom in med bord och bänkar, tält, grillar och framför allt mat. Sallader, ribs, chicken wings, majskolvar, blueberry cheesecake - ja, hela baletten. 

Men vädrets makter var inte med oss. En halvtimme innan de första gästerna skulle anlända hände dethär:

En mindre tromb drog in över innergården och drog med sig serveringstältet, ett par grillar och en mängd majskolvar och kycklingvingar. Ja, ett par ur serveringspersonalen tänkte nästan stryka med på kuppen. Sedan började det hagla också och alla sittplatser blev blöta. Temperaturen sjönk till rejält under 10 grader och solen försvann. 

No hätä! Proffsen ställde tältet på plats och trollade fram ny mat och lunchen framskred enligt planerna. Vi åt inomhus i den vanliga matsalen och hade hjärtligt roligt trots allt. 

Då de sista gästerna anlände lyste solen igen och det började bli aningen varmare. Så här borde det ha sett ut!

Ryktet om min död är starkt överdrivet

Oroliga röster har hörts på stan om att jag eventuellt har slutat blogga. Nå. Inte så himla många röster egentligen, utan närmast var det fråga om en orolig röst. Och inte vet jag om rösten var speciellt orolig heller, den bara undrade i förbifarten ifall jag har slutat blogga eftersom det har varit glest med inläggen den senaste tiden.

Jag har alltså inte slutat blogga. Jag har bara hamnat i en inspirationssvacka, kopplad till en lätt sommarförkylning (den är över nu, tackar som frågar) och en extra hektisk tid på jobb. Så är det ibland, och då dammar det på idéhyllan. Alla uppslag mottages med tacksamhet i sådana stunder.

Men för att visa på att inspirationen (förhoppningsvis) nu är tillbaka med full styrka, så kommer jag - dagen till ära - att lägga upp två (2) (!) blogginlägg idag. Håll andan!

Övervattning

Hah! Jag vet precis vad ni trodde. Att amazonliljan jag fick av Systrami i fjol har dött och jag bara har struntat i att berätta om det tragiska händelseförloppet. Men vet ni vad - liljan mår bra och skjuter nya blad och trivs riktigt bra på sin nya plats i köksfönstret.

Nå. Lite hängig kanske den ser ut, det kan väl medges. Och så ska jag erkänna att den faktiskt höll på att dö i vintras till följd av övervattning och flytten. Men jag lät den torka upp ordentligt och nu håller den som sagt på att repa sig riktigt rejält. Det blir nog bra ännu det här. Trust me, I know what I'm doing.

Nu är det jul igen!

Tillbringade en dryg timme på Beauty Spa i eftermiddags och stoltserar nu med Ekenäs finaste fötter. Det känns nästan som om dessa snyggingar borde ut på stan och visa upp sig i kväll, men här sitter vi i ensamhet på terrassen och njuter av dem istället. 

Vän av ordning funderar kanske vad rubriken har att göra med sommarfötter? Jo, fotvården är min julklapp som jag har sparat på ända till nu - ett presentkort till Beuaty Spa kom väl till pass just idag. Den som spar, hon har! Tack mamma!

Att åka skoter

Cyklade till jobbet i morse i strålande solsken, ackompanjerad av ihärdigt fågelkvitter. Cyklade hem från jobbet i otrevligt smådugg under en grå himmel. Men så bor jag ju inte i Strömsö heller...

Innan jag startade från jobbet ringde jag Trean för att be honom ta in tvätten innan den blir våt.
- Det har börjat regna, upplyste jag honom om som inledning på samtalet.
- Ska jag komma och hämta dej, eller vad menar du? frågade Trean förskräckt.
Under bråkdelen av en sekund kontemplerade jag möjligheten att skjutsas hem på skoter, men valde ändå att bli lätt regnvåt på cykeln istället.