Det är fult att svära

Men det är ok att svära då det gäller faned. Tvåan har nu avancerat från rekryt till jägare efter en högtidlig ceremoni på garnisonen i Dragsvik.
Vi var på plats i god tid. Med modershjärtat stolt pickande i bröstet flackade blicken desperat över de hundratals grönklädda rekryterna med nollställda ansikten och svarta vintermössor för att förhoppningsvis hitta sonen. Jag hade nästan gett upp hoppet då hans välbekanta ansikte plötsligt dök upp i raden. Med alla knappar knäppta, byxorna instoppade i kängorna och byssan i rätt vinkel över axeln. Precis som man ska.

Raka rader. Koncentration.

Uppställning utanför de karaktäristiska rödtegelbyggnaderna runt flaggplanen.

Ceremonin med tal, sång, bön och edsvärande avslutades med förbimarsch till de pigga tonerna av en pampig orkester.
Många marscherade i takt, men kanske inte alla.

Tvåans tillfälliga hemvist under sex eller kanske tolv månader.

Och vi som stått och småfrusit i den råa februarifukten belönades med den berömda Dragsviksärtsoppan och pannkaka i matsalen.

Sputnik eller syltmunk? Det blev syltmunk. Och priserna på Sotku är som sig bör särdeles överkomliga.