Om konsten att pruta

Idag hade jag ärende till en skomakare på Kungsen i Ekenäs (så brukar Västis skriva då de inte vill nämna ett etablissemang vid namn) (det råder sällan tvivel om vilket etablissemang som är i fråga) (knappast nu heller). En söm på handtaget på min rätt så nya och ganska dyra läderväska hade gått upp, och jag tänkte att det skulle vara bra att fixa till det innan det blir värre. Skomakaren synade handtaget och föreslog limning och en lapp som förstärkning. Jag förhörde mig om priset och efter att kort funderat på saken meddelade han att det kostar 15 euro.
Nå, väskhandtag är ju ständigt utsatta för slitage och jag tänkte dels att priset är förhållandevis förmånligt och dels att det skulle se mer symmetriskt ut med en likadan lapp på vardera handtag och dels på att förebygga att samma skada uppstår på det hela handtaget, så jag föreslog att han också lägger en lapp på det hela handtaget. Han verkade lite förvånad över den i mitt tycke särdeles fiffiga idén, så jag förtydligade att jag vill att han lappar båda handtagen, något som då antagligen blir att kosta 30 euro. Sa jag.

Han plirade en kort stund mot mig och sade sedan: Nja, vi säger väl 25.

Väskan är färdig i övermorgon.

Höger eller vänster?

Nej, nej, det här inlägget handlar alls inte om politik, om du trodde det. Det handlar om (o)förmåga att följa instruktioner (och lite om den nya bilen igen).

Jag förde den nya bilen till verkstad för att få en blockvärmare installerad. Vänligen nog frågade man på verkstan på vilken sida jag ville ha uttaget. Detta är helt ointressant för mig eftersom jag inte begränsas av utrymme nånstans, men efter några sekunders funderande valde jag placering på höger sida, dvs på samma sida som på förra bilen (människan är ett vanedjur!).

Döm om min förvåning då jag skulle plugga i värmaren i morse och desperat sökte uttaget på höger sida!

Vad tycker du? Är dethär höger eller vänster sida?

Se här ett typiskt fall av oförmåga att följa enkla och tydliga instruktioner. Eller kan det möjligen ha nånting att göra med från vilket håll man ser på saken...

Livet som medelålders - del 17

Nu ångrar vi oss minsann. Vi som i ungdomligt högmod tyckte att det där knipandet efter förlossningen var tjafsigt och jobbigt. För den oinvigda innebär detta att man efter en förlossning bör jobba för att förstärka muskulaturen i bäckenbottnet (den som har obehag av underlivsrelaterad information kan sluta läsa nu). Detta görs lämpligen genom att knipa ihop bäckenmusklerna, släppa dem, knipa, släppa, knipa...
Som ung och nybliven mamma kunde man ju tycka att det fanns en hel del annat att fundera på än knipövningar. Föga kunde man ana att denna slöhet skulle hoppa upp och bita en i rumpan nu ett tjugotal år senare.

Faktum är att alla, både män och kvinnor kan drabbas av förslappad bäckenmuskulatur och detta behöver förstås inte alls bero på en förlossning och fusk med knipandet efteråt. Men oberoende av orsak kräver detta lite extra vaksamhet för att förhindra små olyckor i vardagen.

Regel nummer 1:
Gå tillräckligt ofta på toaletten. Om du är kissnödig uppstår oundvikligen situationer där desperat knipande krävs, och inte alltid räcker till. Se följande.

Regel nummer 2:
Hoppa inte! Ja, varför skulle du göra det förresten, det är jobbigt att hoppa. Men om du får för dig att göra ett hopp - spänn bäckenmusklerna!

Regel nummer 3:
Nys inte. Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Nysningar med lång förberedelsetid är ok, men plötsliga nysningar där du inte hinner väcka bäckenbottnet kan ha förödande resultat. Hård hosta är ofta lika illa.

Regel nummer 4:
Lyft försiktigt! Ibland måste man lyfta och ta i rejält. Här gäller samma sak - förbered dig noga före lyftet. Strunta i att fundera på vilka muskler du ska använda för lyftet, hur du ska hålla ryggen och armarna och när du ska sträcka på benen. Det är bäckenmusklerna du måste kontrollera först och främst.

Regel nummer 5:
Skratta behärskat. Undvik plötsliga skrattutbrott eller långa hysteriska skrattsessioner. Passa dej alltså för farser på teater, kaffebordsdiskussionerna på jobb (speciellt på fredagar), standupkomiker och tjejkvällar.

Och de sakkunniga är eniga om en sak - det är aldrig onödigt eller för sent att göra knipövningar. Så det är bara att sätta igång. Och akta sig för att nysa.

Det är en inställningsfråga

En ny bil kräver en hel del instruktioner att ta till sig och en massa inställningar att göra på säten, rattar och andra manicker. Men viktigast av alla är ändå radiokanalerna. Dessa bör programmeras in så fort som möjligt för njutbar körupplevelse. 

På kanal 1 ligger Yle Vega. Naturligtvis. Och som en eftergift till sönerna ligger X3M på kanal 2. Den lyssnar jag ytterst sällan till då jag är ensam i bilen, har lite svårt för Popnyheter, Sex å sånt och annat struntprat som förekommer där. Två skvalkanaler behövs ytterligare, Nova och Aalto på kanal 3 respektive 4, för att kunna variera musikvalet i olika körsituationer. Och då jag vill byta bort Kaffekvarnen, Tack&Lov och Radiodoktorn. (Däremot har jag upptäckt att det är mycket vilsamt att lyssna till vädret och sjörapporterna). 

Ibland behöver man lugnande musik i trafiken och då passar det utmärkt att stilla sig till Classic på kanal 5. Har man tur kommer det vacker pianomusik eller varför inte mäktiga symfonier. Blir det opera brukar jag byta... Groove som nuförtiden heter Loop har helt tappat greppet, så den bryr jag mig inte om att programmera in. Istället väljer jag Radio Rock på kanal 6. Det behövs ibland om man håller på att somna vid ratten. Eller om man håller på att blir försenad och behöver bli lite mer taggad i trafiken. 

Sådär. Det viktigaste är fixat. Som följande måste jag väl orka kolla upp bensintank och pisspojke...

Fjolårets blommor

Idag är det 17 januari och jag bestämmer mig för att slänga den här söta buketten som våra nyårsgäster hämtade med sig på nyårsaftonen. Precis! Buketten är alltså 17 dagar gammal och rätt så fräsch ännu. Då jag fick den var den ännu vackrare med inslag av mörkblå anemoner, som hängde med i ett par dagar. 

De här rosa näpna blommorna har prytt matsalsbordet ända sen i fjol alltså. 

Men nu är det dags att förpassa nyårsblommorna till de sällare jaktmarkerna och göra rum för en färggrann knippe tulpaner.

Visst är de fina!

I-landsproblem

Hrmpf. Här går jag och grämer mig. Över vad, kan man undra? Det har just blivit vinter. Solen skiner. Jag har just bytt bil och den splitternya Forden står skinande silvergrå på gården. Livet ler. Vad kan nu vara på tok?

Jo, då jag lämnade den gamla bilen i utbyte, såg jag till att noggrannt tömma bilen på allt möjligt krafs som samlas i fack och fickor. Fönsterskrapor, paraply, halspastiller, GPS, telefonladdare, pennor, tändsticksask, solglasögon, EIF-fönsterreklam, kupévärmare, CD-skivor i mängder, reservshoppingbag, värmepåse för pizzalådor, USB-stickor (2 stycken) (vems??), våtsavetter, telefonladdare (en till?), småmynt, näsdukar, vattenflaska (tom) och lite annat ditt och datt. (Vem har burit allt dethär krafset till bilen, och varför?!?)

MEN på nyckelringen till den gamla bilen hängde en pollett till kundvagnarna på K-Supermarket, och den glömde jag ta tillvara. Arrgh. Det är så bekvämt att åka och handla och alltid ha polletten till hands då man ska ha en vagn. Speciellt för mig som aldrig tycks ha rätt mynt på mig.
Nu börjar jakten på en ny pollett. Ibland är det skönt att bara ha i-landsproblem att lida med...

(bilden är lånad från det gränslösa internätet, bara så att ni ska fatta vad jag pratar om)

Skurkspår

Det är skönt att det nu har kommit lite snö. Varje morgon går jag ut genom källardörren för att hämta tidningen. De eventuella skurkarna som gömmer sig i mörkret bakom husknuten har flera sekunder på sig att smyga sig in i källaren medan jag går min vända på ungefär 20 meter till postlådan. Då jag kommer tillbaka in med tidningen under armen väntar jag med hjärtat i halsgropen på att skurken som har gömt sig inne i källaren ska hoppa fram och överfalla mig. Det är skönt att det nu har kommit lite snö, så att jag ser de skurkaktiga fotspåren som leder in i källaren.

Jag MÅSTE sluta se på skräckfilmer på teve.

Julgransplundring

Nu är glada julen slut, slut slut. 

Julegranen bäres ut, ut, ut.

Men till nästa år igen

kommer han, vår gamle vän,

ty det har han lovat.

I morgon är det Tjugondag Knut, men för enkelhetens skull bars julen ut redan idag. Granen stod så grön och grann i stugan, men det hjälpte inte, in for den i brasan. Tomtar, änglar, bollar, glitter och annat vackert julpynt packades omsorgsfullt ner i lådor och julgardinerna byttes ut. Ikväll ska den sista glöggen drickas ur.

Snöflingorna dalar sakta utomhus och hela världen blir vit och ljus igen. Snart är det vår!

Granriset sprakar i brasan.

I mitt barndomshem var det inte alltid lika mysigt som i Bullerbyn. Men ibland. Här får ni se några bilder från en julgransplundring någon gång i mitten av 1970-talet. Pappershattar, knackkorv och Jaffa. Dans kring granen innan den plundrades. Tack Mamma för ett fint kalas!

Några av läsarna kanske till och med känner igen sig?

Hissdörren

Jag stiger in i hissen och trycker på knappen till parkeringshuset. Ser hissdörren långsamt stängas. Alltför långsamt. Med hjärtat i halsgropen väntar jag att i sista stund se en hand i den smala springan. En hand som tvingar upp hissdörren. Gastkramande tiondedelssekunder släpar sig långsamt fram innan dörren äntligen sluter sig och jag är räddad. Inga skurkar i hissen den här gången heller.

Jag MÅSTE sluta se på thrillers på TV.

Ett bra tips

Jag har lagt en ny blogg i min lista över bloggar jag följer. Kolla in Pattes fina bilder! Här!