Mellanrapport III

Jag vet - ni tror att den har dött. Amazonliljan. Men tji fick ni. Den lever i högönsklig välmåga på pianot. Står ljust men inte på blombrädet i det starka vårsolskenet. Får vatten och lite gödsel nu på vårkanten. Kan bli lite torr ibland, men inte för ofta. Eller för länge. Och ser ut att tränga ut ur sin minimala kruka vilken dag som helst.

Den tappade flera blad i början av året, men nya kommer till i jämn takt. Det är bara blommorna som saknas...
Men ännu finns det väl hopp. Jag väntar. Och väntar.

Fyllekväll mitt i veckan

Är det någon som kommer ihåg sockerlyktorna för några år sedan? Exakt. Pysselkväll där också en med tummen mitt i handen kan visa sig på styva linan. Och häromdagen var det ungefär samma gäng som samlades till lite muntert after-work i chokladens tecken. Sådär påsken till ära.

Kvällens arrangörer hade alltså dukat upp till konfekttalko. Vi trängdes i det lilla köket och klottade och sottade så det stod härliga till med smält choklad, både mjölkchoko, mörk choko och  vit choko. Vi hade knäckformar och små muffinsformar och silikonformar formade som äppel och fiskar och stjärnor och annat. Och vi hade mängder av små skålar med minimarshmallows, torkad frukt, hackade nötter, cashewnötter, små fruktägg, All Bran flingor (!) och mandel. Bricka efter bricka med underbara små och stora konfektskapelser bars ut på terrassen för snabbkylning.

Och sedan dukade vi till kafferep och formligen VRÄKTE i oss choko. Kvällen avslutades i en mild sockerfylla innan vi åkte hemåt. Jag lyckades ta ett par bilder innan vi gick löst på härligheten. Kolla!

Fantasin hade inga gränser.

Kolla "fågelbona" till höger. Alltför fina för att ätas tyckte jag. Det tyckte inte de andra...

Mjölkchoklad med marshmallow-överraskning

Faten dignade av mer eller mindre fantasifulla kreationer. The sky was the limit.

Städning - igen

Häromdagen satt jag ensam och åt min medhavda lunch i köket på jobb. (Ibland är det skönt att sitta ensam en stund och varva ner i stället för att umgås med kollegerna. Jag vet, ibland blir jag en aning asocial).
Jag plockade på måfå en tidning ur tidningshögen i tidningshyllan och bläddrade förstrött i den för att få lite underhållning mellan tuggorna. Du milde tid! En hel tidning som handlade enbart om STÄDNING!?!
Jag kunde inte låta bli att fascineras av hur mycket man kan skriva om städning och samtidigt insåg jag efter några minuter att jag a) är en riktig lortgris och b) både mitt hem och min arbetsplats är riktiga svinstior. Det finns så mycket jag inte visste om smutsiga ytor och skrymslen och om hur dessa ska rengöras.

Såpass skärrad blev jag att jag faktiskt tänkte ta hem tidningen för att i lugn och ro ta till mig de olika tipsen om julstädning, fönstertvätt osv. Då jag  skulle kolla hur gammal tidningen var (borde den ligga kvar några veckor till nytta för andra lortgrisar?) höll jag på att sätta spenatsoppan i halsen då jag såg att jag satt och läste nummer 8/2012. Detta var alltså INTE en engångsutgåva, utan tidningen Siivoustaito utkommer faktiskt i 8 (åtta) nummer per år!!

Jamen, HUR mycket kan man skriva om städning alltså? Jag insåg att tidningen ändå inte var nånting för mig. Den bör antingen tas på stort allvar, och sådan städiver har jag verkligen inte tid och lust med, eller så ska den helt enkelt struntas i. Sagt och gjort. Jag struntade i städbibeln och fortsätter mitt härliga lortiga liv.

Färdig!

Håhå, vilken vecka! Matutmaningen som Tarja bollade över till mig i förra veckoslutet har varit i mina tankar dygnet runt. Veckan var iofs sällsynt välvald, jag hade inga resor eller särskilt mycket program inbokat utan kunde komma hem efter jobb de flesta dagarna. Så det fanns inga ursäkter utan det vara bara att köra igång.

Söndag                                                    
Skulle jag ha fått utmaningen tidigare skulle jag troligen ha försökt piffa upp söndagsmenyn några snäpp. Men nu blev det lövbiff med klyftpotatis. Snabblagat och gott. Tack och lov hade jag satsat på hemlagat kryddsmör i alla fall. Lövbiffarna och potatisen slank ner i rask takt och till och med salladsskålen tömdes och alla gick mätta från bordet.

Vi har sällan efterrätt eftersom de inte brukar har så bra åtgång. Om vi nångång har efterrätt så är det mera någon form av "efter-en-stund-rätt". I söndags hade vi en massa oäten frukt i skåpet så jag gjorde en stor skål fruktsallad, "tuttifrutti" kallad. Den åts slut längs med eftermiddagen och kvällen. Ett bra sätt att få lata barn att äta frukt. 

  

Måndag                                                  

På måndag åt vi en vardaglig korvsås med makaroner. Inga konstigheter, snabbt att laga men inte särskilt spännande förstås. Om ni väntar er spänning så kommer ni nog att bli besvikna ju mer veckan lider...

Tisdag                                                                                      

Bliven icke förskräckta. Tisdagens mat hittade jag i frysen. Findus färdiga laxfiléer med citron och potatisnoisetter till det. Ja, jag vet. Färdigmat är av ondo. Men faktiskt helt gott ibland. Enkelt att laga. Och det är faktiskt riktig fisk, jag vet, för jag hittade ett ben i min ena filé. 100% fritt från hästkött...

Onsdag                                                                                                   

På onsdagen var det Treans matlagningstur. Han brukar för det mesta laga maten själv, men eftersom han var sängliggande i en elak förkylning så hade jag förberett en gräddig broilergryta så att han bara behövde koka ris till. Tvåan skottade snö och skötte disken. Själv kom jag hem först efter sex och åt flingor och mjölk. Därför finns det ingen portionsbild av onsdagens mat. 

Till kvällsmat beställde Trean mannagrynsgröt (jo, dom äter både middag och kvällsmat. Hur tror ni annars de blir så långa?) och det bjuder man ju gärna på.

Torsdag                                                                                 

På torsdag brukar ofta energin vara på upphällningen och kylskåpet tomt. Lyckligtvis var detta en bra vecka och jag kom hem i normaltid för att bjuda på pripelsås med spaghetti.

Jag hade t om köpt Kinderägg till efterrätt.

Fredag                                                                                 

Fredagen brukar innebära hämtmat eller kanske varma smörgåsar eller bara lite mellanmål och sedan ostbricka. Men är man utmanad så är man. Så jag susade snabbt hem efter den tunga arbetsveckan och den stressiga fredagen och satte pizzadegen på jäsning. Öppnade lite konserver, gjorde min fusktomatsås, stekte maletkött och öppnade en öl. Aaaaah.
Alla var hemma och de 4 pizzorna hade strykande åtgång. Fast inte var de lika goda som Pappas Pizza, förstås...

Skinka och ananas, kött och champinjoner, skinka, kött och champinjoner eller tonfisk och räkor. Det fanns varianter att välja på.

Lördag                                                                                     

Utmaningsveckan närmar sig sitt slut och i morgon kan jag koppla av helt eftersom det då vankas 75-årslunch på restaurang GH. Men före det skulle vi förstås ha något att äta på lördag. För att inte bryta veckans mönster så höll jag det enkelt och bjöd på laxmedaljonger med potatismos. Inga konstigheter.

Jag köpte förresten nya flingskålar i veckan. Vackert rosa skålar som Tvåan påstod påminde om vispgröt. Påståendet måste naturligtvis kollas, så nu väntar också en stor skål vispgröt på köksbordet. Äts med mjölk och socker för knastrandets skull.

Det fanns två klara vinnare i den här veckans utmaning och det var Tvåan och Trean som har ätit som kungar alla dagar. Inga mikrorester eller hopsnickrade nödlösningar eller grötmiddagar denna vecka. Ingen gourmetmat heller som ni märker, utan vanlig mat, som går hem hos de flesta.
Tack för utmaningen!

Jag följer inte så många bloggar som brukar skriva så mycket om mat, men jag tänkte i alla fall skicka utmaningen vidare till Soffi och Eva, ifall ni läser detta.

http://sidensammet.wordpress.com/
http://pensar-are.blogspot.fi/

Upp till bevis...

Nå just snyggt. Här sitter jag nu på pottkanten med en matutmaning på halsen. Just det, en utmaning som inte kan ignoreras.

Jag skriver ju gärna om matlagning och visar bilder på vad som bjuds Chez Karlzons. Jag har till och med gjort en egen kokbok som jag är riktigt stolt över. Men som så många av er antagligen har gissat så är det ju de lyckade anrättningarna som får komma på bild och som omnämns i bloggen och på FB. Inte sådant som misslyckats. Inte färdigmaten som jag smusslar med på vardagskvällar. Och inte resterna som serveras titt och tätt för att jag ska komma lätt undan med vardagsmatlagandet.

Och nu kommer den goda Tarja-täti och smäller in en 7-dagars matlagningsutmaning som kommer att blottlägga mitt matlagande i all sin fulhet. Varför kunde det inte vara till exempel en 7 söndagars utmaning istället?
Jag känner ångesten komma krypande och Damoklessvärdet vaja ovanför huvudet. Nu är det upp till bevis och jag vet redan att på onsdagen är kylskåpet tomt och jag blir sen från jobbet och hinner inte till butiken och så äter vi en massa konstiga smårester som vi hittar i olika plastlådor i kylskåpet och så på torsdag är det samma sak och jag ringer hem till Trean och säger att han ska gå och rota i frysen efter färdiga fiskpinnar och franskisar eller fryspizza och så har vi inga grönsaker utan äter ketchup och ättiksgurka till istället och så...

ANDAS DJUPT! Ta det lugnt!

Nu får vi ta det som det blir. Varken sämre eller bättre. Såhär är det väl i många andra hem i vardagsveckorna. Hoppas jag. Nu är det det bara att tuta och köra. Håll tummarna. I nästa söndag får ni se resultatet.

Storebror ser mig

Häromdagen fick jag ett brev med rabattkuponger från min handelsman på K-Supermarket. Det händer flere gånger per år, så det är inget ovanligt med det. Jag blev glatt överraskad då rabattkupongerna den här gången faktiskt passade min shoppinglista som hand i handske. Hur kunde han veta att maskindisktabletterna är slut och kexhyllan gapar tom?

I butiken stötte jag ihop med en god vän som också bläddrade ivrigt med likadana rabattkuponger. Vi stoppade upp trafiken vid ostdisken en god stund medan vi utbytte nyheter i rask takt och gav oss sedan av för att fylla våra butiksvagnar. Vid knäckebrödshyllan stötte vi ihop igen och jag frågade om hon hittat alla kampanj- erbjudanden redan. Och visst, hon hade betat av allt förutom tortillabröden och vichyvattnet som hon tänkte lämna till veckoslutet.
Va?? Tortillabröd? Vichyvatten? Snabbt jämförde vi våra rabattkuponger och upptäckte givetvis genast att vi hade fått helt olika erbjudanden. Poletten ramlade ner - någon har suttit och analyserat våra matinköp och i sin godhet skickat oss rabattkuponger på just de matvaror som vi ofta brukar inhandla. Men så praktiskt! Om du inte har skinnfri knackkorv som stapelvara i kylskåpet eller är kattmatte så vill du naturligtvis inte få rabattkuponger på dylika varor. Men går det åt mycket Voimarin och smaksatt matlagningsgrädde i ditt hushåll är det förstås en välsignelse att få just de produkterna till rejält rabatterade priser.

Om du nu är lite lagd åt det paranoida och inte tycker om tanken att någon faktiskt har möjlighet att följa med dina matinköp, då ska du alltså inte skaffa dej ett Plussakort. Eller något annat stamkundskort heller för den delen. Men om du blir glad för riktade kunderbjudanden så kan jag glädja dig med beskedet om denhär gången funkade kampanjen riktigt bra.

Det är tryggt med en storebror på K-Supermarket.