Jag hade aldrig läst en Vares-bok eller sett en Vares-film. Denna lucka i utbildningen måste fyllas, tänkte jag och har nu tragglat mig igenom två Vares-böcker. Den största, eller kanske enda behållningen var de nostalgiska rundturerna i ungdomens Åbo, med någon enstaka avstickare till Kaarina och Pargas. Trätorget, Hasses pub, Domkyrkan och järnvägsstationen flimrar förbi, men i övrigt går böckerna ut på ett sorgligt dravel av fylleri, våld och sex i någon slags märklig aboensisk undre värld fylld av otrevliga karaktärer, ofta med märkliga svenskklingande namn. Kryddat med en massa svordomar.
Jag ser ingen orsak till att rekommendera någon att läsa dessa böcker utan utfärdar detta som en varning till alla som tror att Vares hör till måstena i finsk litteratur. Att sånt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God jul!
Julaftonsmorgon glimmar, granen står så grön och grann i stugan och tyst det är i husen. Det här året har gått i rasande takt och nu är det ...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar