Hur går det för Kern?

I våras skrev jag om trädgårdstomten Kern (The traveling tomte) som får åka jorden runt och väga sig på olika platser för att reda ut var jordens gravitation är som lägst och högst. Jösses vad den tomten har fått vara med om! Han bloggar om alla de spännande, vackra, intressanta och avlägsna platser som han besökt och lägger upp en massa fina bilder. Läs själv på hans blogg.The Gnome Diary bloggen.

Vikten då? Ja, den är som lägst vid sydpolen. Bilden lånade jag från Kerns blog.
Kanske inte riktigt läge för mig att flytta dit trots allt. Så jag får stå ut med min vanliga vikt här hemma.

Burn, baby, burn

Jag missade min Sträck-och-böj-och-töj timme igår och beslöt mej för att droppa in på en Fatburning-timme idag istället. Jag kunde omedelbart konstatera att förutom jag själv fanns det i gruppen möjligtvis en annan som hade en liten gnutta fett att bränna. Utan överdrift. Om den här gruppen skulle ha kraschat i Anderna skulle jag omedelbart ha valts ut till mat eftersom alla andra hade kläder i storlek XS som hängde löst på kroppen.

Detta leder mej till att dra två hypoteser: 1) någon (inte jag!) var i helt fel grupp eller 2) efter bara fyra veckor i Fatburning-gruppen har man snabbt och effektivt bränt bort allt fett.

Jag ställer mig lätt tvivlande men ändå hoppfull till hypotes två och siktar in mig på denhär gruppen igen i nästa vecka...

Yhdeksän pisteen virheitä?

Uskallanko? En uskalla! Uskallanpas! Siis kirjoittaa blogitekstin suomeksi. Se jäänee minun ensimmäiseksi ja viimeiseksi suomenkieliseksi tuotokseksi, joten suomenkielen opettajat ja muut osaajat älkää vaivautuko kommentoimaan 9 pisteen virheitäni.

Kirjoitan tämän tekstin VPK-kollegoitteni kunniaksi. Ja selvennetään heti, että kyseessä ei ole Vapaapalokuntakollegoita vaan Viestintäpäällikön Koulutusohjelma 14 -kollegat vuodelta 2004-2005. 

Silloin kokoonnuttiin kyseisen valmennusohjelman merkeissä kuukausittain aina pari päivän jaksoissa. Kuunneltiin hyviä luennoitsijoita, kirjoitettiin oppimis- päiväkirjaa, harjoiteltiin TV-haastatteluita, esiintymistä ja lehdistötilaisuuksien järjestämistä. Lopputyön ja mahtavan Lontoon-reissun jälkeen ryhmä oli jo sen verran tiivis, että päätettiin tavata kerran myös valmennusohjelman päätyttyä.

Ja tavataan vieläkin! Pari kertaa vuodessa kokoonnutaan, 10-15 henkilöä aikatauluista riippuen, vuorotellen yrityksissämme. Kuunnellaan "pakollista" ja mielenkiintoista yritysesittelyä ja syödään jotain pientä. Mutta ennen kaikkea vaihdetaan kuulumisia. Vuosien saatossa ollaan läpikäyty työpaikan vaihtoja, avioeroja, kihlajaisia, uusia avioliittoja sekä lapsien ja lastenlapsien syntymisiä. Lapset aloittavat koulunkäynnin, kirjoittavat ylioppilaiksi ja menevät armeijaan. Aloitetaan uusia harrastuksia ja ollaan vuorotteluvapaalla. Vaikeista sairauksista selviydytään. 

Minulla on siis mahtava verkosto ihania, ammattimaisia, energisiä ja motivoituneita viestinnän alan asiantuntijoita. Heittääkö heille kysymyksen visuaalisesta ohjeistuksesta, taitavasta piirtäjästä tai hyvästä luennoitsijasta - vastauksen saa viipymättä. Verkostossa liikkuu kirjaideoita, työpaikkavinkkejä, kontakteja ja koulutusehdotuksia. Vaikka mitä. Ja aina on yhtä mukavaa tavata. Tästä ryhmästä en hevillä luovu!

Tällä viikolla käytiin tutustumassa valtion yhteishankintayksikköön Hanseliin. Ensi kerralla, kevättalvella, taitaa olla minun vuoroni kutsua ystävät tutustumaan kylpyhuonemaailmaan. Tapaamisiin!

PS. Uskalsinpa! Eikä satuttanut ollenkaan!

Svarta tavlan

På Habitare hittade jag en skojig flyttbar "svart tavla" som jag investerade i. Jag hängde omedelbart upp den på kylskåpsdörren med en moderlig uppmaning om att äta frukt till mellanmål istället för ohälsosamma hotdogar eller chokoflingor. 

Det räckte faktiskt inte länge innan någon av sönerna insåg att tavlan också kan användas för uppmuntrande  uppmaningar till bröderna. Efter bara en dag i användning hittade jag följande glada tillrop på svarta tavlan: 

Ska minsann bli intressant att se om detta kommer att efterlevas lika bra som fruktätandet?!

Bara lite

Ibland behövs det så lite. En promenad i höstsolen i skön varm blåst. Ett par hjortar som betar på en åker. Några knallgula kantareller vid vägkanten. TIF-killarna som märker ut banan inför Gennarbyviken runt-loppet i morgon. Ett vackert brudpar i en blänkande bil utanför kyrkan. Och de nya planteringarna på vårt nya fina torg som äntligen är på plats.

I svängen innan vårt hus blommade ännu några ensamma Svenska flaggor.
Vilken fin dag!

Mr Spock bakom ratten

"Full warp speed ahead, Mr Spock", sade Trean och vecklade in sina långa ben i bilens framsäte. Klockan var 13 minuter över sju en kylig höstmorgon och jag hade redan suttit ett par minuter i bilen med motorn igång. Ändå var det inte jag som hade en tid att passa, jag skulle inte ha fotisträning på centrumplan kl 07.30 (sharp!) utan skulle ha föredragit att utföra mina morgonsysslor i normal takt och ta mej till jobbet i lugn och ro till tonerna av morgon-Vega. Men nu var vi alltså lite sena och det blev alltså lite bråttom.

Det är märkligt hur olika tidsuppfattning man kan ha. Jag är själv i princip alltid i tid, gärna lite i förtid, medan sönerna i princip alltid är lite sena. Man kan lugnt säga att detta fenomen har förorsakat en del friktion under åren. Samåkning är inte så kul alla gånger.

Hur det gick? Jo, han hann. Såklart. Warp speed Tenala - Centrumplan funkade.

80

Som ung var man stamkund på Sverigebåtarna. Det fanns många som kunde skaffa gratisbiljetter och man åkte över till Stockholm flere gånger under året för att festa om och shoppa. Då kändes båtarna lite smålyxiga och man kunde äta gott och dricka mycket för en liten penning. Och fylla förråden hemma med billig alkohol och kosmetik. Stockholm låg hästlängder för Pargas och Åbo vad gällde utbud och man bar hem LP-skivor, jeans och annat tufft som man inte fick tag på hemma.
Nuförtiden åker man mest till Tallinn och på snabbast möjliga sätt för att i mån av möjlighet undvika färjorna. Dom känns för det mesta sjaskiga, illaluktande och sjabbiga. Priserna är lika dyra som i land och maten är ok men inget extra. Och festandet har blivit mycket rojsigare sedan man själv slog runt i barerna (eller har det??).

Men då släktens ålderman fyller 80 år och önskar samla familjen på kryssning så ställer alla upp mangrant (utom barnbarn nummer 4 som må vara ursäktad där nere på stranden i Kreta). Och visst finns det sjaskiga kvar och visst är klientelet i dansrestaurangen obeskrivligt och visst är trängseln vid smörgåsbordet nervpåfrestande, men om man koncentrerar sig på att ha skoj med familjen i ålder 3 till 80 år så blir det ändå en trevlig utfärd och ett fint födelsedagsfirande.

PÅ 24 timmar hinner man med mycket. Farbröderna delar med sig av sin livsvisdom till Barnbarn nr 2 inspirerade av en rejäl dos malt i flytande form, Fammo försöker desperat hålla gruppen samlad och på plats vid rätt tidpunkt, Trean och Bonusbarnbarnet slösar pengar i spelautomaterna, Svägerskan och Tvåan sitter med huvudena tätt ihop och utbyter förtroenden sent på natten, Svärsonen uppoffrar sig och tillbringar kvällen i hytten med Barnbarnsbarnen och en god bok, Flickorna rockar loss på dansgolvet, Ettan och Faffa utbyter allvarliga tankar om framtiden och andra Svägerskan träffar gamla bekanta. Under resan stöter man alltid på någon i gruppen vid spelautomaterna, i bollhavet eller i taxfreen. Eller så hänger vi kanske i Skybar eller ute på däck i solen och blåsten.

Lite otippat gick det verkligen bra att partaja med Jean S. Vilket partyband alltså!

Vi gjorde vårt bästa vid smörgåsbordet. Jag jobbade mig igenom fiskbordet  och uppskärningarna och salladerna och ostarna, men stupade vid efterrätten. Den här chokladmoussen som faktiskt skulle ha gått som en munsbit i gapet fick bli på tallriken...

Och de fina vyerna är aldrig fel.
Horisonten och skärgården måste ju vara världens vackraste. 

Tack till alla som var med för ett trevligt dygn. Om fem år igen, sade Trean, och då stönade alla högt.

Mera spådomar

Hur är det egentligen med rönnbär och vinter och snö?

"Rönnen bär inte två bördor" sägs det, och menar då att om en rönn har mycket rönnbär på hösten blir det en snöfattig vinter.
"Mycket rönnbär betyder en sträng vinter" sägs det också. För då förbereder rönnarna sig för att hjälpa småfåglarna med mat kanske.
I och för sig kan en sträng vinter också vara snöfattig, så de utesluter nödvändigtvis inte varann. Och det  finns rönnar som dignar under bärskörden medan grannrönnen är praktiskt taget utan bär. Så hur är det egentligen? Finns det någon som vet?

Jag bongade den här vackra rönnen idag och väljer att tro att rikligt med rönnbär betyder en sträng vinter och hoppas att den stränga vintern är snörik också. Fåglarna har mat, det går bra för snöspadstillverkarna och vi får njuta av härligt vinterföre. Win-win-win.

En helt vanlig dag på jobbet...

...kan man faktiskt stöta på ett fototeam nere i fabriken. Här fotas nämligen bilderna till nästa års produktkatalog. Läckra, vackra, mysiga, skojiga bilder på folk och fä i badrummet. Mitt i fabrikshallen byggs olika inredningshelheter upp, inreds med tjocka handdukar, vackra tvålar, shampoflaskor, handkrämer, badankor, mattor och vackra ljus. Stylisten springer runt och fixar papiljotter, fotoassistenten flyttar strålkastare och skärmar, och marknadsföringsteamet checkar sina listor. Fotomodellerna (helt vanliga människor, inga proffs alltså) ser lite blåfrusna ut där de står och väntar barfota i sina pyjamasar och morgonrockar.

Flickan på bilden är faktiskt vår exportassistent som har fått lämna sitt skrivbordsjobb för ett par dagar. Lånebarnet  uppträdde som ett riktigt proffs.  

Det är skoj att stå en stund i röran och följa med arbetet. Och sedan lunkar man tillbaka upp till sitt rum och vardagen igen...

Lokalderby i Ekenäs

Alla tre sönerna var på lokalderbyt idag. Den tredje och sista matchen mellan BK och EIF alltså. Fotboll. Division 2. Matchsiffrorna hittills stod 1-1 så det var mycket som stod på spel i ösregnet på Centrumplan i Ekenäs.Men molokna, med svansen mellan benen, fick sönerna komma hem från matchen som slutade med vinst till BK.

Jag fastnade lite på termen lokalderby och undrade varför det kallas så. Så jag googlade uttrycket och lärde mej att derby, som så många andra fiffiga uttryck är inlånat från engelskan.

"The Derby is the name of the premier horse race in England and the contest was founded by the twelfth Earl of Derby in 1780. Since at least as early as 1840 'derby' has been used as a noun in English to denote any kind of sporting contest. A local derby is just a sporting contest between local rivals."

Nog är det enkelt idag att allmänbilda sig med hjälp av Google. En del ska man sålla, men oj så mycket nyttigt där också finns.