En ny bekantskap i Sverige visade sig vara en Eurovisionsfreak med imponerande kunskaper om artister och låtar flere årtionden bakåt och alla festivaler samlade på dvd. (Dom finns tydligen i massor och dyker upp på de mest otroliga ställen nuförtiden, Eurovisionsfreakarna alltså.)
Så vi diskuterade Pernilla Karlsson och Loreen och Lordi en stund. Men då han imponerade med att sjunga refrängen ur "Nuku pommiin" för oss, kände jag att jag måste dra fram mitt starkaste kort och berättade att Thomas Lundin är en av mina vänner.
Det visade sig att sällskapet mycket väl visste vem Thomas är och tycker han är en intressant och spännande personlighet. Jag fick nog lite hjältestatus, åtminstone tillfälligt.
Tack Thomas, för att du indirekt gav mej en stund i solen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God jul!
Julaftonsmorgon glimmar, granen står så grön och grann i stugan och tyst det är i husen. Det här året har gått i rasande takt och nu är det ...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
Tack för att någon kunde hjälpa dej för att en stund komma i solen ! säjer din mamma
SvaraRadera