Snart vänder det

Jag tycker i allmänhet att de flesta väder är bra på sitt sätt och jag älskar årstidsväxlingarna. Tänk att känna den första varma vindpusten mot din kind en solig vårdag med takdropp. Eller andas in den höga luften en krispigt kylig höstdag med klarblå himmel och härliga höstfärger. (Hurdan är förresten hög luft och varför kallas den så?) Eller se framför dej en ljuvlig vinterdag då termometern visar – 5 grader och isen är täckt av 20 cm snö och lååånga skidspår.

Det behöver faktiskt inte vara soligt för att vädret ska vara bra heller. Slut ögonen och känn doften av ett stilla och ljummet sommarregn efter en lång period av torka. Eller bli genomblåst av en riktigt ruskig höststorm då vinden river i takpannorna och trädkronorna vajar. Lyssna på kölden som knäpper i väggarna medan elden sprakar i brasan och konjaken värmer i glaset.

De flesta väder går alltså bra. Allt utom det här förödande gråa, tråkiga, mörka, dystra novembervädret som suger all energi ur kroppen och gör dig trött, dödstrött ut i fingerspetsarna. Mörkret äter upp allt ljus från billyktor, gatlyktor och ficklampor och det blir inte ljust ens mitt på dagen. Inte ens den stundande adventstiden eller mängderna av ljus förmår pigga upp stämningen eller skingra den förlamande mjölkvita dimman som ligger tät över byn. Vägarna är leriga och smutsar ner bilen och skorna och sanden samlas i högar i hallen. Skolväskorna väger extra mycket, maten smakar sämre, TV-programmen är uslare, tidningarnas nyheter är tråkigare, alla färger är blekare och Mimmi är mer psykedelisk än vanligt. Till och med dammtussarna är större i november.

Om några veckor svänger det. Vintersolstånd. Hoppet återvänder. Och ljuset. Också det här året ska vi vinna över mörkret.