Egentligen är rubriken ju helt missvisande, för det var faktiskt mest kråkor jag såg och hörde då jag gick på söndagsförmiddagspromenad. Jag gick ju inte genom byn, utan den mellanlånga länken nerför Lindsbybacken och upp till Bonäsvägen, men hade nog väntat att stöta på lite fler ivriga motionärer än dom tre jag såg: tanten med spetsen, lilla tanten från byn och bonden från Westergård. Och så kråkorna förstås.
Så är det att bo på landet. Ensamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bättre sent än aldrig
Sist på bollen. Sent ska syndaren vakna. Var sak har sin tid. Jaja, nu har också jag äntligen tagit mig en tur på det nya, världskända konst...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar