Idag lade jag en lätt make-up i semestersolbrännan, försökte göra en frisyr av semesterhåret, tog på en klänning och tvingade in fötterna i högklackade skor (jo, jag hade rakat benen och filat bort det torra skinnet under fötterna också!). Efter dagens tillställning med sommarlunch, musikunderhållning och intressant föreläsning hade jag några ärenden att uträtta på stan. Iklädd gåbortsmunderingen, alltså.
Jag träffade på flere personer som kommenterade och komplimenterade min fina utstyrsel, något som en normal person antagligen emottar med glädje och tacksamhet. Men eftersom jag är en skeptiker av stora mått funderar jag mera på om jag normalt klär mig som en luns, eftersom det var så många som reagerade på min klädsel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller på att lära mig ett nytt språk
Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
-
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett...
Hahaha! Nej, alla tänker nog sådär. Nån säger att man ser snygg ut och då får man för sig att dom tycker att man ser ut som en uteliggare annars.
SvaraRaderaTack Anne för det! Men visst är det märkligt att man tänker sådär...
Radera