Idag fick jag ett vykort i postlådan. Adresserat till mig. Från Mongoliet. Hälsningen börjar "hälsningar från Ulan Bator" och fortsätter att berätta om härliga äventyr i tält, om besök hos nomadfamiljer och om sur hästmjölk.
I någon minut stod jag och drömde mig bort till de mongoliska slätterna men sedan märkte jag ju att vykortet har skickats av några för mig helt okända människor till någon som inte alls är jag. Hrmpf.
Varför kan inte mina vänner vara äventyrare och upptäcktsresande och åka på spännande resor till Ulan Bator? Varför är ni såna slöfockar och latmaskar? Skäms på er, vetja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller på att lära mig ett nytt språk
Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
-
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar