Retur från Blåkulla

Jag sitter i min favoritfåtölj och njuter av de sista skälvande minuterna av en fin påskhelg. En långhelg präglad  av umgänge med släkt och vänner, god mat och gott om tid. Just precis den korta andhämtningspaus som behövdes för att samla krafter.

Jag steg utanför bekvämlighetszonen på långfredagen och deltog lite halvhjärtat i Makens spontana whiskyprovning. Mest med grimaser, men ändå. Terrassäsongen korkades med årets första grillkorv i glatt sällskap på lördagen i Langansböle. På söndag spelade jag Safari med Halvan och så lekte vi vår nya favoritlek Kungsörnen och Kungsfågeln. (Jag får vara den höjdrädda Kungsörnen och han är Kungsfågeln som sitter på min rygg och styr). Så skönt att inte ha program på påskmåndag och ha tid för tvätt och strykbyke hela dagen lång. 



Sill och lax och ägg och romröra till förrätt.
Lamm à la Husfar.
Memma eller kvark till efterrätt.
Jag tror alla var mätta efter påsklunchen.
Påskharen var sällsynt givmild i år.
"Men strunt är strunt och snus är snus, om och i gyllne dosor. Men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor", sade Fröding. Fast jag hade tulpaner i mitt krus.  
Påsken är förbi. En ny, arbetsdryg men tacknämligt kort arbetsvecka är på ingång. Och aprilbladet har vänts upp i kalendern. Det blir vår!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Rekommendationer

I väntan på de nya näringsrekommendationerna passade vi på att frossa i kött och inälvsmat under veckoslutet. På lördagen åt vi en gräddig o...