Ofantligt, omåttligt, orimligt

... trött, kände jag mig idag efter jobbet och matbutiken. Ni vet, sådär förlamande trött så att man bara vill lägga ner sig och kura ihop sig under en filt på soffan och dra för gardinerna så att man slipper se den uppfordrande solen som skiner så obarmhärtigt på dammet och tvätthögarna och de andra uppgifterna som väntar runtom i huset. Och så halvligger man där och tänker de ABSOLUT  förbjudna tankarna att man egentligen helst kunde ge blanka f-n i vattenjumppan idag och bara stanna hemma istället och kanske kolla lite på facebook eller läsa en bok eller lösa ett korsord eller något annat stillsamt och avkopplande. Men så ryter man till och säger till sig själv på SKARPEN att släpa upp sin lata rumpa ur soffan och packa en väska och pallra sig iväg till simhallen och det meddetsamma. Och i omklädningsrummet sitter man och gäspar håglöst framför sitt skåp och plockar förstrött med shampoflaskor och strumpor och nycklar och hoppas lite halvt att man kanske skulle ha glömt baddräkten hemma, men så hittar man den i botten på kassen och så kommer en annan från jumppagruppen och gäspar lika stort och så smittar tröttheten ännu mer och vi tittar på varann med rödkantade ögon och vet PRECIS hur den andra känner sig. Och så kränger man på sig den arma baddräkten och går ut i simhallen och tvingar sig ner i det hejdlöst kalla och VÅTA vattnet och får genast vattenstrittor på glasögonen och kallsupar i magen och tänker att man är ju egentligen inte riktigt klok heller som pinar sig på dethär viset. Men så drar jumppan igång och idag jumpade vi inte med bälten som vanligt utan balanserade på dom där färggranna flytkorvarna och försökte göra en massa rörelser som bara misslyckades och det kom ganska mycket mer vattenstrittor på glasögonen och flera liter kallsupar men det var både tungt och också himla ROLIGT (säkert också för sådana som tittade på).

Och sedan, efter bastun och duschen, får jag äntligen sjunka ner i soffan och låta den sköna tröttheten sprida sig i kroppen och ha GOTT samvete medan jag kollar lite på facebook och löser lite korsord och väntar på att André Wickströms nya talk show Gamla onsdag ska börja. Solen skiner inte längre in genom fönstren så dammet syns inte längre och de andra uppgifterna finns nog kvar i morgon också. Vilken tur att jag var så sträng med mig själv.
Skön tisdagskväll till er alla!