Dagens kvällspromenad gick jag i härligt vinterföre i stan, via skyltfönstren på Kungsen ner till Stallörs-parken och stranden. Det var tyst och stillsamt nere vid stranden. Allt var intäckt i ett tjockt, mjukt lager vit snö. En ensam matte rastade sin hund, en pappa skjutsade på sitt barn på slängkälken ute på isen och ljusen av en bil som svängde ner från Gustaf Wasa gatan svepte över den öde parken. En rad majestätiska snökuber stod i givakt längs stranden i väntan på skulptörernas verktyg. En ljuvlig tystnad. Ett ulligt täcke av snö. En pastellfärgad aftonrodnad. En härlig vinterkväll.
Om jag sluter ögonen och bortser från att näsan droppar lite och frosten nyper i kinderna kan jag nästan känna en lätt saltig, ljummen havsbris smeka ansiktet. Jag hör glada barnskratt från lekparken blanda sig med hundskall, måsskrin och mopedknatter. Tonårspojkars målbrottsröster flirtar med tonårsflickors fniss nere vid Simmis. Jag hör Sunnans mistlur dränka dunket från en bilstereo och arga utrop från minigolfbanan. Doften av pepparbiff från Knipan blandar sig med doften av gräs och sololja. Smaken av en immig öl på Baywatch. Len chokladglass på tungan. Nyköpta jordgubbar från torget och lätt bränd sommarhud. Sand mellan tårna.
Allt har sin tid. Nu njuter vi av vintern då den är som bäst. Vi hinner nog med sommaren i sommar. Men lite får man längta.
Även jag kände den ljumma havsbrisen och sanden mellan tårna...
SvaraRaderaLotten