Leve papperstidningen!

Den som förutspår papperstidningens snara försvinnande har aldrig upplevt besvikelsen då man står med lång näsa och tittar i en tom postlåda på morgonen!

I vintermörker och bitande kyla, i morgonsol glatt ackompanjerad av fågelkvitter, i grått och höstligt duggregn  - varje morgon småspringer jag iklädd nattlinne och morgonrock till postlådan för att hämta dagens Husis och Västis. Klockan är i allmänhet halv sju på morgonen, morgongröten eller den lyxigare söndagsfrukostvarianten väntar på köksbordet och den övriga familjen sover. Och så tidningarna. Krispiga, färska, släta och doftande av trycksvärta. Med lockande rubriker. En god start på dagen.

Vi är lyckligt lottade här i Tenala. Morgontidningarna kommer tidigt och regelbundet som klockan. Varje dag. I ur och skur. Därför blir man extra chockad om tidningarna för ovanlighetens skull uteblir.

Vid halvsjutiden i morse, i -22 graders kyla och vackert månsken stod jag igen en gång ute vid vägen med högra handen nerstucken i postlådan. Lät fingrarna vispa runt efter tidningarna. Tomt? Tittade klentroget ner i lådan. Fortfarande inga tidningar? Tittade åt höger. Tittade åt vänster. Inget tidningsbud i sikte. Ingen granne heller. Moloken gick jag tillbaka till köket och den väntande gröten.

Att bläddra genom rubrikerna på webben eller i telefonen känns bara bökigt och tråkigt. Dagens nyheter ska läsas i tidningen. Utan morgontidningarna kommer inte dagen igång. Det har varit en extra jobbig fredag.