Vart tog barnen vägen?

Nyårsafton ska firas med pompa och ståt. Det ska vara vacker dukning, champagne, fyrverkerier, läcker mat och tennstöpning. Och framför allt ska det vara goda vänner närvarande.

Barnen har alltid fått vara med, och under några års tid dominerades nyårsaftnarna av bebisar och små barn och det fanns alltid någon som var höggravid eller ammade sin nyfödda. De små knytena åt sina medhavda Pilttiburkar och somnade sedan snällt i sina resesängar eller i soffhörnen eller under soffbordet och missade både tolvslag och fyrverkerier.

Med åren blev barnen större och mera självgående. De större syskonen tog hand om de mindre, både vid matbordet och i lekarna. Om föräldrarna inte var påpassliga kunde man hitta barnaskaran i skräckblandad förtjusning framför en F-15 film, eller så plundrades godisskåpet på allt godis huset förmådde bjuda på.

Jag minns ännu millennieskiftet. Då firade vi extra stort. Sexton vuxna satt i långbord i matsalen och avnjöt en trerättersmiddag med kaffe och kaka efteråt och ett tiotal barn i ålder 0-15 år trängdes i köket. Alla var uppklädda till tänderna - också barnen kom i slips och lackskor och det ryktades att någon till och med hade köpt sig en ny kostym kvällen till ära. Vi drack riktig champagne och brände av fyrverkerier som nästan kunde mäta sig med Pojo FBK's nyårsjippo.

 

Men nu är barnen nästan spårlöst försvunna. De är stora och firar sina nyår på annat håll. I år bänkar sig åtta vuxna i vår matsal och två ensamma tonåringar har beställt texmex-mat i köket. Man kommer nog inte att se röken av dem efter maten. Om ett par år är det bara vi vuxna kvar. Det är nästan lite lessamt...