Hamstring

Bruksanvisningar till mackapärer och grunkor som slängts för att de har slutat fungera för länge sen. Årgång 2008, 2009 och 2010 av Vene och Frisk Bris. Alla julkort från våra tjugonånting jular tillsammans. Gamla finska mynt. Nya euromynt från de olika euroländerna. Kontoutdrag och kvitton 10 år bakåt i tiden. Alla nummer av byatidningen Tenalabladet. Recept som jag river ut från tidningar (oftast för att jag just då är hungrig och bilden ser så lockande ut) och aldrig använder. Sånghäften från alla fester vi varit på. Kartor från orter dit vi gjort resor. Kalendrar från 1977 framåt (det var nog det året jag fick min första). Vinterrockar och stövlar som ingen längre går med men som kan vara bra att ha. Födelsedagskort, inbjudningskort, vykort. Alla årsberättelser från Höjdens skola från de år då barnen har gått där (Martin, det är bara att komma och låna om det saknas någon årgång i ditt arkiv). Scarfar jag aldrig använder. Gamla gardiner som inte ens passar i våra fönster. För att inte tala om foton, barnens teckningar, böcker som jag inte kan göra mig av med, skivor, filmer... Eller glas, koppar, fat... Det måste vara samlardriften hos stenålderskvinnan som tar sig sådana här uttryck hos mig (det och ormskräcken som också lär härstamma från urmänniskan).

I den årliga julstädningen stålsätter jag mig och tvingar mig att slänga nånting varje år. Eftersom vårt hus har begränsad förvaringskapacitet måste man slänga ut för att skapa rum för nya grejer. Vill man köpa nya skålar från IKEA måste man flänga ut några av de gamla. Vill man shoppa loss i klädbutikerna måste några klädhängare tömmas på gamla paltor. Alla nya julklappsböcker måste rymmas i bokhyllan. En hel del av "samlingarna" ovan fick stryka på foten i fjol och i år. Men det finns mycket kvar.

Det är så svårt att skiljas från sina samlingar, speciellt de som är kompletta. I ett avsnitt av min favoritsåpa Frasier händer det att en kassett försvinner ur hans samling av inbandade radioprogram. Det kan låta trivialt då en kassett bland hundratals försvinner, men jag förstår fullständigt hans sorg över den "förstörda" samlingen. Det hjälper inte att bara spara riktiga godingar - man måste ha en fullständig serie. Och då samlas det en massa onödigt krafs som man anser sig tvungen att spara till kommande generationer. Men det kan vara bra att ha - för säkerhets skull klämmer jag in det i ett skåp nånstans...