Livet som medelålders - del 9

I morse, dan före dan, sov jag ända till 07.47! Det händer inte så ofta ska ni veta.

Jag har nog aldrig varit en sjusovare, inte ens som tonåring sov jag in på eftermiddagen, men visst har jag tidigare kunnat sova ut och vakna vid 9-10-tiden, pigg och utvilad. Men ju mer medelålders jag blir, desto tidigare vaknar jag om morgnarna.
Det är numera sällan klockradion hinner slå på på vardagsmorgnarna. Oftast vaknar jag i god tid före utsatt tid och bestämmer mej för att stiga upp direkt. Att ligga och dra sig är ingenting för mig. Om, mot förmodan, klockan går igång, stänger jag genast av den och stiger upp. Försiktigt så att blodtrycket hinner med, men ändå raskt och utan fördröjning.
Också  på veckoslutsmorgnarna vaknar jag i allmänhet tidigt. Före sju. Tassar upp, tyst och försiktigt. Hänger tvätten, äter frukost, långsamt och stillsamt i sällskap av morgontidningarna och radio Vega. Kokar kaffe och löser ett korsord. Väntar på att resten av famljen ska vakna. Egen tid. Medelålderstid.
Det är heller ingen skillnad de få gånger man varit ute och roivat till småtimmarna. Likafullt slår man upp de ljusblå allra senast vid 7-tiden. Trött som en påse men klarvaken. Bara att stiga upp och dra igång dagen.

Däremot är jag ju ingen kvällsmänniska precis. Efter klockan sex uträttas inga stordåd, och efter nio börjar sängen ropa lockande från sovrummet. Vad det är skönt att krypa under täcket med en god bok innan man släcker lampan, stänger ögonlocken och försvinner till Fjäderholmarna.

Men i morse, mitt i julstressen och julstöket, lyckades jag pricka in en riktig sovmorgon! Efter ett par veckor av extratidiga morgnar och extralånga arbetsdagar och extramycket julstök i det extrakompakta vintermörkret tog väl äntligen ut sin rätt. God morgon!